Sverige präglas inte av islam
Sverige må vara ett väldigt sekulärt land, men samtidigt så präglat av lutheransk kristendom att någon annan religion knappast kan räknas som en del av det. Det stämmer att muslimer är en del av Sverige i dag och sätter sin prägel på landet, men inte religionen.
Den 22 juni publicerade Kyrkans Tidning en intervju med statsminister Stefan Löfven under rubriken ”Alla präster ska viga samkönade par”. Löfven menar att präster som inte vill viga samkönade par bör skaffa sig ett annat yrke. Statsministern beskrivs i artikeln som ”inte aktivt troende”, men Ulla Löfven kandiderar till kyrkomötet och han gillar att besöka kyrkor, lyssnar regelbundet på radiogudstjänsten, har sin favoritpsalm och deltar ibland i gudstjänster, inte minst i Mellösa kyrka nära Harpsund.
Hade Löfven tillhört en annan religion hade detta räckt för att beskriva honom som tämligen religiös. Men arvet efter Luther vilar starkt över Sverige och då är det viktigaste inte vad man gör, utan vad man tror på. Rättfärdiggörelsen kommer genom tro. Eftersom Löfven inte ser sig som troende betraktas han inte heller som religiös, trots handlingarna.
På Kyrkans Tidnings hemsida och i sociala medier kom reaktionen med en gång: Vet inte Löfven att det är snart tjugo år sen kyrkan skildes från staten? Skulle Löfven ställa samma krav på imamer? För en del leder detta till upprörda känslor. Lika för alla! Skall prästerna få sparken om de inte vill viga homosexuella, skall imamer, rabbiner eller katolska präster också sparkas! Rätt skall vara rätt!
Men det finns en annan vinkel. Just därför att Löfven enbart ställer dessa krav på Svenska kyrkan illustrerar han så utomordentligt väl varför Niklas Orrenius har fel när han i en krönika i DN 8/6 skriver att ”självklart är islam en del av Sverige”. Nej, det är just det islam inte är. Orrenius menar att det bor så många muslimer i Sverige att det är en självklarhet att islam är en del av Sverige. Han tar också upp att just därför bör islam i Sverige granskas och kritiseras som andra samfund, just därför att det är en del av Sverige. Det resonemang håller jag med om, men det gör inte islam till en del av Sverige. Muslimer är en del av dagens Sverige. Men inte islam.
Chansen att en annan religion än lutheransk kristendom kommer att sätta sin prägel på framtidens Sverige är mycket liten.
Orrenius beskriver nattlivet på Malmös krogar då iftar, måltiden efter dagens fasta under ramadan, är över. För hundra år sedan hade han kunnat skildra folklivet på Lunds järnvägsstation en söndagsmorgon, då judiska gårdfarihandlare som varit hemma hos sina familjer i Lund över sabbaten tog tåg åt olika håll och ordnade morgongudstjänster på tågen medan de rullade ut över den skånska landsbygden. Många av dessa gårdfarihandlares barn har verkligen kommit att prägla Sverige i olika gärningar, men deras religion har inte gjort det. På samma sätt är det med muslimer. De präglar i allra högsta grad Sverige och många av dem är präglade av sin religion, men däremot är inte det övriga svenska samhället präglat av islam.
Det finns en enda religion som är en självklar del av Sverige och det är kristendom i dess lutheranska form. Under århundraden präglade den Sverige och den påverkar än i dag våra sätt att handla, tänka och tala. Att Löfven anser sig kunna ställa särskilda krav på just Svenska kyrkan visar detta. Chansen att en annan religion kommer att sätta sin prägel på framtidens Sverige är mycket liten. I dag är samhället sekulärt och det är inte längre religionen som präglar samhället, utan samhället som sätter sin prägel på religionen, vilket Löfvens uttalande så tydligt visar.
Det svenska sekulära samhället är dock starkt präglat av sitt lutheranska förflutna. Kristendomen är därför en del av Sverige. Andra religioner är det inte. Det handlar inte om att man tycker bättre eller sämre om en viss religion, utan är ett enkelt konstaterande att så är det, på både gott och ont.
Muslimer är en del av Sverige och integration handlar om att de också skall känna att de är det. En del av den processen handlar om att man förstår vad Sverige är och inte genom att man döljer vad det är med sympatiska uttalanden, som dock inte är sanna.