Systembolaget står på alkoholjättarnas sida

”Den svenska alkoholmodellen har genomgående ett högt förtroende hos allmänheten”, inleder hemsidan Gardsforsaljning.info sin smickrande beskrivning av den svenska alkoholmodellen. Detta förtroende har flera förklaringar. Till att börja med bedriver Systembolaget reklamkampanjer på en nivå andra bara kan drömma om. Som Sydsvenskans dåvarande matskribent Mattias Kroon påpekade redan för fem år sedan:

Det statligt ägda Systembolaget har en reklam och pr-budget som inget annat företag i branschen kan matcha. För det finns ingen annan i just den branschen, än Systembolaget.

Och medan de flesta kunder inte har något att jämföra bolaget med, berättar dess påkostade reklam för oss att monopolet räddar 2 000 liv om året (en siffra som i princip är tagen ur luften), och att gårdsförsäljning är ett allvarligt hot mot det monopol som räddar alla dessa liv. När den ansvariga ministern Lena Hallengren nyligen fick en fråga i riksdagen om monopolets kampanj mot gårdsförsäljning, såg hon ingen anledning att kritisera Systembolagets agerande.

Det är inte konstigt att vinjättarna gillar Systembolaget och dess enorma inköp av enskilda viner.

Ofta behöver dock Systembolaget inte ens göra sin egen reklam. Andra resursstarka intressen gör det åt dem. ”Informationssidan” Gardsforsaljning.info, som citerades i början av artikeln, är ett bra exempel. Den drivs av fem svenska vinimportörer: Winemarket Nordic, The Wine Team Global, Giertz Vinimport, Chris Wine & Spirits och Iconic Wines. Bolagen omsätter tillsammans 4,3 miljarder kronor, och ägs allesammans i olika strukturer av Malbec Holding AB. Malbec Holding och Giertz Vinimport har i sin tur samma adress, samma tre personer som styrelseledamöter och -suppleanter, och samma revisor.

Gruppen står för många av Systembolagets allra mest sålda boxviner – Foot of Africa, Leva, Il Barone Rosso, The Big Zin – som säljer omkring två miljoner liter var om året på Systembolaget. Det är inte konstigt att vinjättarna gillar bolaget och dess enorma inköp av enskilda viner. Vem i deras situation hade inte startat en hemsida för att göra lite diskret reklam för sin bästa säljkanal, och samtidigt blockera konkurrensen från hantverksmässiga lokala producenter?

På Gardsforsaljning.info informeras läsaren bland annat om hur Systembolagets butiker ”utgör viktiga förutsättningar för etablering av handel och annan samhällsservice” på landsbygden, och att ”gårdsförsäljning inte bör ske på bekostnad av den goda service som Systembolaget idag erbjuder lokala bryggerier”.

Denna ”goda service” omfattar alltså bland annat en påkostad kampanj för att hindra dessa lokala bryggerier från att sälja sina egna produkter till besökare.

Samtidigt är det förstås rimligt att tänka sig att Systembolaget intresse av att gynna småbryggerier och mindre vinproducenter är begränsat. De har inga stora reklambudgetar att lägga på att berömma Systembolaget. Staten delar hellre båt med kapitalet, och lierar sig med branschgiganterna.

Staten delar hellre båt med kapitalet.

I journalisten Mats-Eric Nilssons bok Château Vadå (2018) tillägnas ett kapitel Systembolagets roll i en bransch där stora aktörer mer eller mindre direkt lurar kunderna att köpa lågkvalitetsvin. En av de intervjuade, Ulrika Höijer, arbetade först på Systembolagets inköpsavdelning och därefter på en ledande vinfirma:

– Firmorna fejkar ihop [viner som egentligen inte finns] för att tillfredsställa det inköpssystem som Systembolaget har konstruerat. För att kunna leverera de enorma volymer – det kan vara 100 000 liter eller mer – som begärs i offertförfrågningarna, kan man behöva skrapa ihop viner från hela södra Frankrike. Ingen enskild producent kan leverera de där mängderna.

I ett annat kapitel beskriver Nilsson sitt besök på en internationell bulkvinutställning, där massproducerade viner säljs i enorma kvantiteter för att sedan med hjälp av olika tillsatser specialdesignas för exempelvis den svenska marknaden (läs: Systembolagets offerter). ”Vinmäklaren” Cruz Liljegren, vars jobb är att lära storproducenterna designa och marknadsföra sina viner, verkar dela Ulrika Höijers uppfattning:

– Det är exceptionellt mycket. Och en av anledningarna är att [Systembolaget] vill ha samma bassortiment i alla sina butiker. Hur ska ett normalstort vineri kunna tilldela Sverige ett vin som ska räcka till över 400 butiker?

Det är inte bara svenska småbryggare som hamnar i kläm i Systembolagets maskineri. Även små och medelstora kvalitetsproducenter utomlands sorteras bort av regelverket. I stället köper bolaget in väldiga kvantiteter av bulkviner på box, medan producenterna slår knut på sig själva i sina försök att presentera dem som kvalitetsviner. Just Chris Wine & Spirits, ett av företagen bakom den förmenta informationssidan om gårdsförsäljning, fälldes senast förra året av Alkoholgranskningsmannen för vilseledande marknadsföring.

Det är ironiskt att Systembolaget så ofta framhåller sitt goda utbud – och kommer undan med det. Men något annat är knappast att vänta med tanke på vilka intressen, inom och utanför Systembolaget, som har anledning i att investera i svenska öl- och vindrickares föreställning att Systembolaget gör oss alla en tjänst.