Tänka fritt eller tänka rätt?

Ovanför ingången till Uppsala Universitets aula sitter texten ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”. Devisen är ett citat från juristen Thomas Thorild. När citatet sattes upp på universitetet var det som en påminnelse om verksamhetens syfte. Att finna det sanna – det rätta – oberoende av tidsandan. Sanningen är inte valfri. Vetenskap handlar om att söka och finna sanning.

Men det är inte alltid så lätt att att tänka rätt. För drygt ett år sedan disciplinerades professor Inga-Lill Aronsson vid Uppsala universitet för att ha sagt n-ordet när hon skulle förklara hur man söker i arkiv efter material som berör föreställningar om ras. Bakgrunden till anmälan var att en icke-rasifierad som Aronsson inte ansågs ha rätt att ta det ordet i sin mun. Det var kränkande mot rasifierade personer.

Flera forskare vid Uppsala Universitet skrev tidigare i år i Upsala Nya Tidning (28/1) att universitetet bör be Aronsson om ursäkt. De replikerades då av företrädare för olika “lika villkors”-grupper vid universitetet. De menade i en av sina repliker att n-ordet är ett typiskt ord som använts för att befästa makt och privilegier i förtryckande syfte, och att det därför bara får uttalas av afrosvenskar.

Frihet från att stöta på idéer som väcker obehag hamnar lätt i konflikt med den akademiska friheten.

Det är uppenbart att detta inte bara handlar om överkänsliga studenter, utan om idéer som försvaras av forskare inom universitetet. Sedda för sig är råden för lika villkor ett sätt att motverka diskriminering, men när frågor rörande diskriminering politiseras bortom rimlighet blir de verktyg för att motarbeta dem som inte delar gruppernas värdegrund.

Ett exempel på hur jämlikhetsarbetet kan se ut i praktiken kan hämtas från Uppsala studentkår, vars jämlikhetsansvarige tidigare organiserade litteraturgranskningar. Seminarieuppgifter granskades utifrån hur förekommande män respektive kvinnor var i de fiktiva scenarierna. I värsta fall kan det oskyldiga tilltaget ses som ett slöseri med resurser. Jämlikheten ökar inte för att några fiktiva personer byts ut i seminarieuppgifter. Men vad händer när den oerhörda känsligheten för ords laddning tillämpas konsekvent?

Det är märkligt att akademin präglas av idéer som gör anspråk på vetenskaplighet, utan att vara det. Det går att använda ord utan att bli kolportör för deras innehåll. Syftet med användandet får inte blandas ihop med innebörden. Finns ens vetenskapliga rön för att användandet av ett visst ord i sig befäster ett förtryck?

Frihet från att stöta på idéer som väcker obehag hamnar lätt i konflikt med den akademiska friheten. När Thorild skrev sin avhandling Rätt, eller alla samhällens eviga lag varnade han för att frångå den sanna friheten för den falska frihet, av vilken ”menniskor först förvillas till en galen förtjusning; och sedan, när de finna sig bedragna, till en galen förtviflan, som störtar i träldom.” När sanningen görs valfri, kan sanningen väljas bort.