Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Kultur Krönika

Margareta Barabash: Tjejtidningarna gjorde mig svensk

De glansiga veckomagasinen riktade till unga tjejer öppnade dörren in till en existentiell och kulturell gemenskap. Margareta Barabash frågar sig vad som händer efter papperstidningarnas död.

Jag har börjat läsa papperstidningar. Det har jag inte gjort sedan jag var i yngre tonåren och upplevde den samhällsomvälvning som innebar den tryckta tidningens död. Från början gjorde jag det av praktiska skäl. Ögonen blev så trötta av datorskärmens ljus. Sedan började jag sakta men säkert återupptäcka tjusningen i att prassla med papperssidor under lunchen. Den gemytliga nostalgikänslan har fått mig att tänka tillbaka till tonårstiden. 

Foto Johan Gunséus / SCANPIX / Kod 200

I tioårsåldern började jag läsa tjejtidningen Julia. Jag såg den hemma hos mina svenska klasskamrater, förstod att det var något man skulle läsa, och ville inte vara sämre. Att öppna tidningen för första gången var som att träda genom en portal. Jag fick ta del av saker vi aldrig talade om i hemmet. Det handlade inte enbart om de första trevande stegen till att bli kvinna, såväl kroppsligt som själsligt. Det handlade om en introduktion till just den svenska synen på kropp och sex.

Jag såg tjejtidningen Julia hemma hos mina svenska klasskamrater och ville inte vara sämre.

Den obligatoriska undervisningen i sex och samlevnad lämnar mycket att önska. I bästa fall innebär den sterila genomgångar av hela spektrumet av könssjukdomar och reproduktionsorganens delar. I värsta fall var läraren själv för obekväm för att det skulle bli vettig undervisning av det hela. Eller så blev viktiga moment bortprioriterade på grund av tidsbrist. En av mina vänner fick aldrig lära sig hur menscykeln fungerar. Tjejtidningarna fyllde igen de många hål som fanns i undervisningen, på ett språk som vi förstod. Men de gick också längre i att förklara den kvinnliga upplevelsen i det västerländska samhället. Synen på feminism, hbtq och onani, som präglar vår kultur. Det var således en guide in i en existentiell gemenskap.

Tjejtidningen Julia, nr 16 2010. Bild: Tidningsarkivet.

Julia och Frida, tidningen för lite äldre tjejer, var inte bara trygga storasystrar. De var svenska storasystrar. De lärde de unga läsarna att bli en del av samhället.

Min tonårstid präglades av övergångsperioden från tryckt media till sociala medier. Det som bara för tio år sedan var en självklar del av livet är i dag obsolet. Julia och Frida finns visserligen kvar som onlinemagasin. Men de konkurrerar med den oändliga mängden innehåll som finns på nätet och har definitivt tappat i popularitet.

Innehållet i papperstidning konsumeras inte på samma som på sociala plattformar. Exempelvis är chansen att vi faktiskt läser en artikel större, om vi sitter och bläddrar i ett magasin. När vi slår upp en sida får vi snabbt en överblick över hela textmassan. Hinner vi dessutom ögna igenom mer än bara ingressen är också sannolikheten större att vi orkar ta oss igenom resten.

Julia och Frida var inte bara trygga storasystrar. De var svenska storasystrar.

Med sociala medier – eller digitala tidningar – är beteendet annorlunda. Vi får aldrig se själva texten, vilket innebär att chansen att ”råka” läsa artikeln och ta del av potentiellt nyttig information blir väsentligt lägre. Flödet domineras i stället av bilder och klickvänliga rubriker och eftersom människan trots allt är en simpel varelse klickar vi instinktivt på det innehåll som först fångar vår uppmärksamhet. Det kan vara en provocerande textrad eller en färgstark illustration. Och så håller vi på, liggandes i flera timmar i sängen med mobilen i handen. 

Det är inte det att samma information som gick att finna i Julia inte finns på Instagram och TikTok. Tvärtom, det finns massor av så kallade content creators som agerar storasystrar, som förklarar för yngre följare hur man hanterar en kropp i förändring eller interagerar med det andra könet. Problemet är att de inte alltid är experter i ämnena, vilket kan vara särskilt problematiskt när det kommer till information kring sexuell säkerhet. Dessutom är de en liten del i den stora tävlingen om konsumenternas uppmärksamhet. En kurerad papperstidnings stringens går således förlorad i det nya normupplösta medielandskapet. 

Numera riskerar unga kvinnor med invandrarbakgrund att exkluderas från ett viktigt sammanhang. 

Gemenskapen som fanns i att alla tjejer i landet läste samma tidning är inte vad den en gång var. Förändringen har dessutom gått mycket fort. Förhoppningsvis är det inte så illa att det leder till splittring vad gäller synen på sexuella normer, på samhällsnivå. Samtidigt riskerar unga kvinnor med invandrarbakgrund att exkluderas från ett viktigt sammanhang. Svenska tjejer har lättare för att förstå och anpassa sig till de rådande normerna vad gäller sex och samlevnad. Framför allt behöver de inte lära sig något från grunden.