Carl Albinsson: Utan storstäderna kan Moderaterna inte vinna

Det går inget vidare för Ulf Kristerssons regering. Inte för hans parti heller. Enligt Ekots väljarbarometer anser nästan sex av tio tillfrågade att regeringen sköter sitt jobb ganska eller mycket dåligt. Samtidigt dalar stödet för Moderaterna. I SVT:s oktobermätning skilde det nästan 20 procentenheter upp till Socialdemokraterna.

Det prekära läget är såklart inte enbart Kristerssons fel. Inflationen, gängvåldet och den hackande Nato-processen är inga lätta frågor att hantera. Ingenting talar för att den splittrade oppositionen hade bemästrat regerandet bättre, men det hjälper inte regeringen just nu.

Kristersson kan som sagt inte hållas ansvarig för omvärldsutvecklingen. Däremot är han högst ansvarig för att hans parti saknar riktning och en berättelse som kan appellera till breda väljargrupper i både storstäder och på landsbygden. I valet för drygt ett år sedan utfärdade man det högst oklara löftet att ”få ordning på Sverige”, vilket resulterade i att Moderaterna backade för tredje valet i rad.

Så sent som 2014 hade Moderaterna nästan 28 procent i Stockholms stad. I dag är man nere på 19. 

Framför allt gick det riktigt illa i Stockholm där Socialdemokraterna blev största parti i både länet och staden. Borgerligheten förlorade makten såväl kommunalt som regionalt och huvudstaden målades röd. Utvecklingen i huvudstaden är brant nedåtgående. Så sent som 2014 hade Moderaterna nästan 28 procent i Stockholms stad. I dag är man nere på 19. 

I partiets eftervalsanalys lyfts just tillbakagången i storstäderna som ett allvarligt problem. Analysen konstaterar att 1973 stod Stockholms stad och Göteborgs kommun för 21 procent av Moderaternas röster i riksdagsvalet, men i det senaste valet var andelen nere på 14 procent.

När Moderaterna nu samlas för partistämma i Umeå är det således ett parti som dras med en rejäl urban huvudvärk. Om man fortsätter att tappa väljare i storstadsregionerna är det närmast omöjligt att återta positionen som Sveriges näst största parti. 

***

Men vad ska Moderaterna göra för att vända den negativa trenden i huvudstaden?

För att få svar på hur Stockholmsmoderaterna ser på läget vände jag mig till Kristoffer Tamsons som i dag är i oppositionsråd i Region Stockholm och tidigare trafiklandstingsråd. Han menar att Moderaterna för sällan går tillbaka till sina egna värderingar när man utformar och utvärderar politiken samt att partiet måste våga vara moderater för att vinna tillbaka stockholmarna:

– Vi måste stå tydligare på människors sida. Ta tag i vardagsproblemen, våga vara moderater och sluta krångla till det för folk. Börja ställ frågan om våra förslag gör vardagen enklare eller svårare för människor. Gör de inte det är det inte moderat politik. Orka lyfta den vardagsnära frihetsdimensionen igen.

Tamsons exemplifierar den vardagsnära frihetsdimensionen med klassiska moderata Stockholmsfrågor som transporter, bostäder och skatter:

– Moderaterna begränsar inte storstadsbornas möjliga livsval utan strävar efter att utöka dem. Detta både vad avser vilka transportslag som finns att välja mellan i staden, vilka typer av bostäder som byggs när staden expanderar och vilka skatter som kan sänkas för att öka värdet av arbete, företagsamhet och egenmakten hos människorna att själva bestämma hur deras pengar ska spenderas. Moderaternas svar får aldrig bli att begränsa bilen till förmån för andra transportmedel, bygga höghusområden på bekostnad av radhus och småhus eller höja skattetrycket till förmån för att prioritera politiskt. Då trampar vi snett och långsiktigt i diket.

Att inte begränsa bilen, bygga fler radhus och småhus samt sänka skatterna låter kanske som en politisk inriktning som Moderaterna i Stockholm har försökt vinna val på flera gånger utan att lyckas. Men faktum är att i både Stadshuset och Landstingshuset har partiet tvingats kompromissa bort en rad kärnfrågor för att lyckas behålla makten.

I Stockholms stad gjorde samarbetet med Miljöpartiet att trafikpolitiken blev mer grön än blå trots att Moderaterna hade finansborgarrådsposten förra mandatperioden. Och i regionen var skattetrycket förvånansvärt högt under ett 16 år långt moderat styre.

Eftersom man har förlorat makten i både staden och regionen finns det en möjlighet att lägga fram en mer klassisk moderat politik som kan vinna tillbaka stockholmarnas förtroende. En politisk inriktning som sätter ekonomisk och individuell frihet högst på agendan utan att tumma på trygghetssatsningar.

Men på nationell nivå tycks Moderaterna gå i en annan riktning för att vinna tillbaka storstäderna. Internt åberopas den förra brittiska premiärministern, tillika valförloraren, Theresa Mays idé att distansera sig från partiets klassiska positioner och tvätta bort epitetet ”nasty party”. I en artikel i Expressen framgår det att partiledningen har initierat en ny strategi för storstadsväljarna som tar sig uttryck genom att prata mer om vindkraft och bilfria innerstäder.

De väljare som inte gillar bilar runt Kungsträdgården kommer alltid kunna rösta på Miljöpartiet.

Exempelvis meddelade Kristersson tidigare i år att biltrafiken i städerna ska begränsas. I samma intervju slog han även fast att han inte hade några planer på breda skattesänkningar. Inriktningen bekräftas av stämmohandlingarna som fokuserar mycket på miljöpolitik, där partiet lovar att Sverige ska blir säkrare, grönare och friare.

Det kan möjligen framstå som en bra strategi att Moderaterna ska bli grönare för att vinna tillbaka stockholmarna. Problemet är dock att det är svårt att se vilka huvudstadsbor man tror sig kunna vinna på att minska bilismen i städerna och undvika breda skattesänkningar. De väljare som inte gillar bilar runt Kungsträdgården kommer nämligen alltid kunna rösta på Miljöpartiet i stället för Moderaterna. Och de som vill ha ett fortsatt högt skattetryck och stora offentliga investeringar kommer alltid välja Socialdemokraterna framför Moderaterna.

Utöver argumentet att Moderaterna uppfattas som ”nasty” är det även många som försöker bortförklara raset i Stockholm med att det är en global trend att högerpartier har det svårt i storstäderna. Men det är inte en förklaring som Tamsons köper:

– Myten om den röda storstaden är just en myt. Det går ingen vänstervåg över Europas storstäder. Den tesen tycks snarare handla om att skyla egna tillkortakommanden. Tvärtom går i dag en protestvåg genom Europas storstäder mot partier som begränsar och försvårar människors liv. Den vågen har centre-rightpartier i både Berlin, Madrid, Oslo och London fångat in. Moderaterna måste förstå vad som händer i vår omvärld och fånga samma våg. Låt exempelvis fällandet av miljözonerna bli inledningen på vår Almstrid.

Exemplet med kritiken mot miljözonerna, som innebär att vissa delar av Stockholms innerstad stängs av för bensin- och dieselbilar, är intressant. Möjligen är det ett tecken på att stockholmarna inte är fullt så skeptiska mot bilism som många tror. 

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Email

Tamsons sätter även fingret på ett annat intressant faktum; det går inte att förklara det dåliga valresultatet med att det blåser kraftiga vänstervindar i storstäderna. Demoskops mätning efter valet 2022 visar att väljare i Stockholm i genomsnitt inte är mer vänster än i landet i övrigt. Andelen ”liberala” och ”konservativa” väljare i Stockholm utgjorde hela 54 procent. Moderaterna kommer således inte kunna triangulära sig tillbaka till stockholmarnas hjärtan. 

Moderaterna bör såklart inte ta bort populära gågator eller föreslå nya motorvägar genom city. Däremot är sannolikt alla försök att göra Moderaterna till en ljusblå version av Miljöpartiet dömda att misslyckas. Partiet är helt enkelt för svagt i miljö- och klimatfrågorna. Att driva en grönare moderat politik på lokal nivå kommer inte heller att fungera så länge partiet samarbetar med Sverigedemokraterna nationellt. Moderaterna i Stockholms stad försökte göra det under föregående mandatperiod, men blev straffade av väljarna. 

***

I stället för ett hopplöst trianguleringsförsök bör partiet gå tillbaka till sina styrkor. Precis som Tamsons är inne på.

I valet 2022 var Moderaternas starkaste frågor skatterna och den egna ekonomin. 30 respektive 29 procent av väljarna ansåg att Moderaterna hade bäst politik på dessa två områden. I klimat- och miljöfrågan ansåg enbart 12 procent att partiet hade bäst politik och frågorna var heller inte speciellt viktiga för de som till sist röstade på partiet.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Moderaternas styrkor finns i frågor som rör den egna ekonomin och skatterna samt till viss del även kring energi- och kriminalpolitiken. Att överge dessa styrkepositioner till förmån för en bilfientlig skattehöjarpolitik vore att såga av den gren man sitter på.

Ska Moderaterna vinna tillbaka storstadsborna och positionen som Sveriges näst största parti gäller det att få upp ekonomin på dagordningen igen. En bra början vore att dra tillbaka det olyckliga beskedet om brytpunkten för statlig inkomstskatt (en straffskatt på stockholmare) samt revidera löftet om att göra Sverige säkrare, grönare och friare. Moderaterna finns till för att göra Sverige säkrare, rikare och friare.