Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Utblick Essä

Sankt Petersburgs internationella ekonomiska forum, som ägde rum i slutet av juni, är tänkt att fungera som skyltfönster för Putins regim – men när presidenten inte var på plats ventilerades elefanten i rummet – den tilltagande svagheten i Rysslands ekonomi. Det skriver Erik W. Larsson.

I maj 1989 samlades över tvåtusen representanter från Sovjetunionens alla hörn i Kreml för ett möte med den grandiosa titeln Folkets deputerades kongress. Mötet var det första i sitt slag, och direktsändes till en rekordstor publik över hela landet. Målet var att markera en ny era av öppenhet och demokrati samt stärka enigheten mellan unionens olika folk.

Redan från start började kongressen gå snett för arrangörerna. Bland de första talarna var dissidenten och kärnfysikern Andrej Sacharov, som tillbringat stora delar av 1980-talet i husarrest.

”Vi måste inte bara reformera systemet utan också överge den ideologi som förslavat vårt samhälle i decennier”, proklamerade han, till visslingar och burop från publiken. När Sacharov inte lät sig tystas beordrade Michail Gorbatjov att hans mikrofon stängdes av.
Inte heller delegationerna från Baltikum följde partiets manus. En litauisk representant ställde obekväma frågor om Stalins pakt med Hitler under andra världskriget. Flera av dem krävde mer nationell autonomi, eller rentav självständighet.

”Vi är inte det sovjetiska folkets fiender”, förklarade en representant från Lettland, ”men vi kan inte leva i ett system som förnekar vår frihet och identitet”.

Gorbatjovs stora kongress, som var tänkt att stärka Sovjetunionens sammanhållning och prestige, blottade i stället dess många sprickor och påskyndade dess undergång.

Årets upplaga av Sankt Petersburgs internationella ekonomiska forum, som ägde rum i slutet av juni, var inte riktigt lika spännande som 1989 års kongress i Kreml. Forumet har länge fungerat som en kuliss för Vladimir Putins regim – ett tillfälle att framhäva Rysslands globala betydelse och förmenta status som ”världens fjärde största ekonomi”.

I år var det särskilt svårt att upprätthålla narrativet om Rysslands växande betydelse.

I år var det särskilt svårt att upprätthålla narrativet om Rysslands växande betydelse. Bland de större länderna representerades endast Indonesien av sin president, medan Indien och Kina nöjde sig med att skicka varsin lägre minister. De flesta delegationer kom från mindre stater i Afrika och Asien. Folkrepubliken Donetsk skickade sin starke man, och talibanregimen i Afghanistan representerades av ministern för offentliga arbeten. Västvärlden uteblev som väntat helt.

Vid de sessioner där Vladimir Putin själv deltog gjorde alla sitt bästa för att hålla god min och applådera vid rätt tillfälle. Men när presidenten inte närvarade var stämningen dyster och diskussionen desto mer öppenhjärtig. Vid en panel om makroekonomi deltog chefen för Rysslands centralbank Elvira Nabiulina med två av Putins ekonomiska ministrar. Samtliga var ense om att situationen i landet var mörk. För varje år producerar nationen färre varor till högre pris och av sämre kvalitet.

”Vi befinner oss på gränsen till en recession”, förkunnade Rysslands minister för ekonomisk utveckling Maxim Reshetnikov. Centralbankens hårda penningpolitik med höga räntor gör det väldigt dyrt för ryska bolag att låna pengar. För att kunna konkurrera med länder som Kina behöver de mer pengar från staten, hävdade ministern.

”Ingen kommer att köpa våra lokomotiv med de räntor vi har i dag”, beklagade Reshetnikov. ”För två år sedan var räntan mycket lägre”, kontrade Elvira Nabiullina irriterat. ”Varför köpte folk inte våra lokomotiv då?”

Under samtalet uppstod snart ett mönster, där Maxim Reshetnikov och finansministern Anton Siluanov gaddade ihop sig mot Elvira Nabiullina. Ekonomin är dålig på grund av de höga räntorna, och de är centralbankens fel, ansåg ministrarna. Nabiullina påpekade vikten av att hålla inflationen nere för att skydda det ryska folkets besparingar.

”Vi är alla överens om att inflation inte är bra”, medgav Reshetnikov en smula motvilligt. Men kunde man inte tolerera en viss ökning av inflationen? Han efterlyste lite mer ”kärlek till ekonomin” från Nabiullina, en kommentar som lockade skratt från publiken.
”Som före detta minister för ekonomisk utveckling älskar jag ekonomin minst lika mycket som du”, svarade Nabiullina med ett skarpt leende.

Det mest slående inslaget vid årets forum var dock den ”affärsfrukost” som anordnades av den statsägda finansjätten Sberbank och modererades av dess vd German Gref. Under 2000-talets början var Gref handelsminister och tillhörde den liberala falangen inom Vladimir Putins regering. Många av hans forna meningsfränder har sedan dess lämnat landet och kritiserar nu presidenten från exil i väst. Gref har förblivit lojal till Putin, och försöker ofta ge ett modernt och marknadsvänligt sken åt landets alltmer auktoritära regim.

Frukosten inleddes med ett anförande av juristen Andrej Makarov, ledamot i duman sedan 2003 och ordförande i utskottet för budget och skatter. Makarov tillhör Putins parti Enade Ryssland, men har ibland utmärkt sig som en röst för öppenhet och liberala värderingar. Vid mötet med Sberbank valde den nu sjuttioårige Makarov att tala klarspråk om ”elefanten i rummet”, nämligen Rysslands brist på fungerande institutioner.

Andrej Makarov är ordförande i den ryska dumans utskatt för budget och skatter. Foto: Vladimir Smirnov/TASS via ZUMA Press

”Om dina rättigheter kränks bör du kunna gå till domstol och få rättvisa – oavsett vilka kontakter din motpart har. I länder med fungerande institutioner respekteras varje medborgares rätt till egendom…”

I rummet utbyttes obekväma blickar. Alla förstod vad Makarov syftade på. Sedan invasionen av Ukraina har den ryska staten lagt beslag på privata företag utan någon som helst rättslig prövning. Inte ens de som mutat rätt tjänstemän kan längre räkna med att få behålla sin egendom. I ett sådant klimat vill ingen investera – vare sig ryssar eller utlänningar.

”Numera handlar ekonomiska diskussioner allt oftare om att leta efter fiender som avsiktligen saboterar vår ekonomi. ”

Makarov fortsatte: ”Numera handlar ekonomiska diskussioner allt oftare om att leta efter fiender som avsiktligen saboterar vår ekonomi. Sådana resonemang förs av okunniga människor som bara vet hur man trycker en massa pengar, och som vill rättfärdiga de problem som uppstår. Vi som är gamla nog minns mycket väl vart sådant prat leder…”

Vid det här laget kände sig German Gref tvungen att göra något, och grep sin mikrofon: ”Andrej Michailovitj, jag ber så mycket om ursäkt…” ”Vill du att jag ska vara tyst?” frågade Makarov. ”Eh… nej, du kan fortsätta…” sade Gref och tittade sig nervöst omkring. “Att döma av ditt ansiktsuttryck så är de redan på väg hit för att hämta mig”, skrockade Makarov.

I ett försök att avleda uppmärksamheten började Gref berätta en poänglös anekdot om Makarovs tid som föreläsare vid Moskvauniversitetet. Makarov lät honom tala till punkt – och fortsatte sedan som om inget hade hänt: ”Jag skulle vilja läsa upp ett citat,” sade han, och tog fram ett papper.

”Tyvärr är äganderätten fortfarande dåligt skyddad. Krigen mellan dem som gör anspråk på samma egendom upphör inte ens efter att domstolsbeslut har fattats, och själva besluten baseras ofta inte på lagar utan på påtryckningar från berörda parter. Vi måste skydda rättigheterna för köpare i god tro…”

Makarov läste ytterligare några rader, lade sedan papperet åt sidan och höjde blicken. ”Vet ni vem som sade dessa ord?” frågade han retoriskt. ”Det var president Vladimir Putin, i april år 2001. Det har nu gått tjugofem år. Kanske är det dags att erkänna att vi har misslyckats med att uppfylla presidentens vision.”

German Gref gjorde ytterligare försök att avbryta med enfaldiga kommentarer, men Makarov lät sig inte hejdas. Han sågade de ”nationella projekt” som den ryska staten med jämna mellanrum lanserar för att få fart på ekonomin. Sådana projekt används allt oftare som medel för staten att ta över privata bolag utan någon laglig procedur.

”Men utan fungerande institutioner kommer inget vi gör att fungera.”

”Under dagens frukost kommer vi säkert att tala om alla möjliga viktiga utmaningar vårt land står inför. Men utan fungerande institutioner kommer inget vi gör att fungera. I internationella mätningar hamnar vi på plats 126 vad gäller kvaliteten på offentliga institutioner. Vi måste sluta prata om hur olika ‘nationella projekt’ ska skapa tillväxt och välstånd. Om ingen vill investera i vårt land kommer dessa projekt att misslyckas – och staten kommer tvingas skjuta till pengar, pengar och ännu mer pengar!”

Vid det laget hade German Gref gett upp hoppet om att få tyst på talaren och stirrade bara ner i bordet. Andrej Makarov avslutade med en historisk jämförelse: ”Vissa hävdar att Sovjetunionen föll på grund av Gorbatjov och Jeltsin. Men i själva verket föll den för att den inte kunde leva upp till sin egen grundläggande lag om ‘den maximala tillfredsställelsen av arbetarnas ständigt växande behov’.” Han vände sig åter mot moderatorn. ”Tyvärr har jag dåliga nyheter, German Oskarovitj. Arbetarnas krav kommer att fortsätta växa – alltid. Och staten har inte pengar nog att möta dem. Socialismen föll för att den inte kunde uppfylla sina egna lagar. Och vi har ännu inte ens skrivit våra.”

Med de orden satte sig Andrej Makarov ner och lät German Gref andas ut. Diskussionen som följde var mindre vågad, men fortsatte i samma anda. Makarov hade rensat luften på hyckleri, och man vågade prata uppriktigt om reella problem.

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Andrej Makarovs tal ledde inte till några protester på Rysslands gator och kommer nog snart att falla i glömska. Han är trots allt medlem i Putins eget parti och kan knappast jämföras med en dissident som Andrej Sacharov. Men med tanke på den repression som präglar dagens Ryssland är det ändå anmärkningsvärt att Makarov hade mage att riva ner presidentens kulisser – på hans egen konferens.

Man kan förstås undra om Makarov hade fått klartecken från Kreml innan han yttrade sina skarpa ord. I rysk politik sker sällan något av en slump – det mesta är noggrant förberett. Var Makarovs tal ett spontant utspel, eller en del av en mer sofistikerad intrig som hade planerats ovanifrån?

Ingen vet säkert, och vi kan bara spekulera om vad som låg bakom Andrej Makarovs beteende. Men om jag vore honom så skulle jag undvika små flygplan och höga balkonger ett bra tag framöver.