John Maynard Keynes är utan tvekan en av de mest inflytelserika nationalekonomerna genom tiderna. De flesta känner till Keynes banbrytande verk The General Theory of Employment, Interest and Money (1936), men färre känner till hans tidigare bok The Economic Consequences of the Peace (1919). En av de mest inflytelserika polemiska skrifterna i modern tid, som till och med har jämförts med Edmund Burkes Reflections on the Revolution in France.

Boken handlar om konsekvenserna av Versaillesfreden efter första världskriget, ett krig som utan tvekan var en av de mest förödande händelserna i modern tid. Miljontals liv gick förlorade, stora delar av Europa låg i ruiner och de gamla imperierna – kejsardömet Tyskland, Österrike-Ungern, Osmanska riket och det Ryska imperiet – föll samman. De segrande makterna samlades i Paris för att skapa en ny världsordning ur askan av den gamla. En ung Keynes var med i den brittiska delegationen och han var inledningsvis optimistisk, men under förhandlingarna ersattes hans optimism av en allt större frustration.

Ekonomisk återuppbyggnad och ekonomisk integration var av central betydelse för att skapa en världsordning som var hållbar över tid. 

De segrande makterna ville ha stora skadestånd från Tyskland, och såg detta som en rättvis kompensation för krigets förödelse. Keynes menade att det var viktigt att ta hänsyn till de ekonomiska och politiska konsekvenserna av en sådan fred. Han argumenterade för att USA borde hålla Europas ekonomi igång istället för att kräva hårda skuldbetalningar. Enligt Keynes var ekonomisk återuppbyggnad och ekonomisk integration av central betydelse för att skapa en ny världsordning som var hållbar över tid. 

Men hans förslag avfärdades av amerikanerna. Keynes blev förfärad över vad han såg som hämndlystnad och varnade i skarpa ordalag för de långsiktiga konsekvenserna av att införa höga skadestånd mot Tyskland. En förtvivlad Keynes avgick till slut från den brittiska delegationen, arg och orolig för Europas framtid. I ett brev till sin vän och tidigare älskare Duncan Grant skrev han:

Certainly If I were in the Germans’ place I’d die rather than sign such a Peace.

Keynes använde sin frustration till att i rasande fart skriva The Economic Consequences of the Peace, som publicerades bara några månader efter det att Versaillesfreden offentliggjordes. I boken argumenterar Keynes för att en hållbar fred inte kunde byggas på hämnd och bestraffning, utan kräver ekonomisk återuppbyggnad och försoning.

Det grundläggande problemet enligt Keynes var att världsledarna på konferensen inte fokuserade på Europas ekonomiska framtid. I målande personporträtt kritiserade han dem. USA:s president Woodrow Wilson beskrivs av Keynes som naiv och idealistisk  – som en ”blind and deaf Don Quixote”. 

Den brittiska premiärministern David Lloyd George brydde sig enligt Keynes mer om hur opinionen i Storbritannien utvecklades än om Europas framtid. Keynes kompletta porträtt av honom var så hänsynslös att han uppmanades att inte ta med beskrivningen i boken. Först 1931 framkom det att Keynes såg den brittiska statsministern som: ”rooted in nothing; he is void and without content.” 

Den franska konseljpresidenten Clemenceau beskrevs av Keynes som en hänsynslös realist, som ansåg att tyskar endast förstod sig på hårda tag. Hans attityd var enligt Keynes att: ”you must never negotiate with a German or conciliate him; you must dictate to him.” 

Den största ekonomiska utmaningen efter kriget var enligt Keynes de enorma skulder som segrarna hade – framförallt till USA. I stället för att belasta Tyskland med enorma skadestånd föreslog han att USA skulle förlåta sina allierades skulder och stå som huvudfinansiär för ett internationellt lån som skulle finansiera Europas återuppbyggnad. Keynes föreslog också etablerandet av en frihandelsunion, som bland annat inkluderade Tyskland, Polen och Österrike. Dessa förslag skulle skapa ekonomisk tillväxt och samtidigt ge Tyskland en möjlighet att betala lägre och mer realistiska skadestånd. Om det inte skedde förutspådde han risk för hämnd: 

If we aim deliberately at the impoverishment of Central Europe, vengeance, I dare predict, will not limp. Nothing can then delay for very long that final war between the forces of Reaction and the despairing convulsions of Revolution, before which the horrors of the late German war will fade into nothing. 

Boken väckte starka reaktioner världen över. I Frankrike avfärdades den som tysk propaganda, medan mottagandet i Storbritannien och USA blev mer blandat. I Tyskland och Österrike gjorde boken Keynes till något av en folkhjälte. Den österrikiske ekonomen Friedrich Hayek, paradoxalt senare en av Keynes största kritiker, uttryckte sin stora uppskattning för boken. I det efterkrigstida Österrike, som plågades av svält och hyperinflation, betraktades The Economic Consequences of the Peace som ett slags evangelium. I sin dödsruna över Keynes beskrev nationalekonomen Joseph Schumpeter boken som ”a masterpiece”. 

***

Rysslands invasionskrig av Ukraina har lett till att Keynes insikter i The Economic Consequences of the Peace fått förnyad uppmärksamhet – även i Sverige. I en text för Smedjan argumenterar skribenten Andreas Birro för att Keynes hade fel i sin analys och att Versaillesfreden inte alls var särskilt hård. Birro menar att skadestånden inte var extraordinärt stora och att Tyskland fick utländska lån som lindrade bördan. ”Problemet var inte för hårda villkor, utan att de inte följdes”, skriver Birro. 

Det finns dock anledning att ifrågasätta Birros analys. En överväldigande majoritet av de utländska lånen tilldelades Tyskland långt efter att Versaillesfreden tecknades. Fredsvillkoren försökte initialt att upprätthållas, vilket kulminerade när Frankrike och Belgien ockuperade det tyska Ruhrområdet år 1923 efter det att Tyskland misslyckats med att betala skadestånden. En ockupation som förde Tyskland till randen av kollaps och som ledde till förvärrad hyperinflation och politisk instabilitet. Över 300 000 barn fick evakueras från svält och fattigdom i det ockuperade området.

Ekonomihistorikern Simon Hinrichsen har påpekat att det totala skadeståndet som Tyskland förväntades betala motsvarade hela 100 procent av Tysklands BNP från 1913. För att sätta detta i perspektiv skulle en motsvarande summa för Sverige, baserad på Sveriges BNP från 2024, uppgå till cirka 6 273 miljarder kronor. Enligt historikern Gerald Feldman skulle Tyskland ha behövt avsätta 10–12 procent av sin nationalinkomst varje år för att uppfylla fredsvillkoren; en betydande börda för ett land som redan var hårt drabbat av krigets följder. 

Det fanns en utbredd bild av hur orättvisa fredsvillkoren var och Tyskland var en krutdurk som bara behövde en gnista för att antändas. 

Villkoren för skadestånden och de årliga betalningarna förhandlades om i Dawesplanen (1924) och ändrades ytterligare genom Youngplanen (1929), som även justerade den totala summan. Dessa överenskommelser gav Tyskland tillgång till stora amerikanska lån och möjliggjorde en ekonomisk stabilisering. Åtgärderna låg i linje med Keynes rekommendationer och genomfördes först efter det att hans bok fått massivt genomslag i debatten. Men skadan var redan skedd. Det fanns en utbredd bild av hur orättvisa fredsvillkoren var och Tyskland var en krutdurk som bara behövde en gnista för att antändas. 

Även Stefan Fölster utgår i en läsvärd rapport för tankesmedjan Frivärld från Keynes idéer för att analysera hur Europa bör agera när kriget i Ukraina tar slut. Fölster menar att Keynes teorier inte kan tillämpas på Ryssland eftersom Tyskland blev en demokrati efter första världskriget, medan Ryssland varken är eller förväntas bli detta inom en överskådlig framtid. Sanktionerna mot Ryssland måste enligt Fölster därför fortsätta och Europa behöver minska sitt beroende av rysk energi och handel. 

När det kommer till Europa och Ukraina överensstämmer dock en del av Fölsters rekommendationer med det som Keynes rekommenderade efter första världskriget, till exempel betydelsen av ekonomisk stabilitet och tillväxt för att skapa en hållbar fred. För Ukraina innebär det en snabbare integration i EU och omfattande investeringar i infrastruktur som en del av återuppbyggnaden. Keynes syn på betydelsen av ekonomisk integration och samarbete som nycklar till fred är därmed något som även Fölster lyfter fram, där återuppbyggnad och handel bidrar till både regional stabilitet och långsiktig tillväxt.

***

En av Keynes bärande insikter i The Economic Consequences of the Peace är att USA behövde spela en avgörande roll för att en stabil världsordning ska kunna upprätthållas. En stor del av hans frustration under fredsförhandlingarna i Paris berodde på att han upplevde att amerikanerna inte tog det ansvar som krävdes för skapandet av en hållbar fred. Keynes menade att USA skulle ha använt sin ekonomiska ställning för att stödja Europas återuppbyggnad och främja stabilitet i Europa, snarare än att lämna kontinenten åt sitt öde. I stället drog USA sig tillbaka i en period av isolationism, där fokus låg på att få tillbaka sina utlånade pengar snarare än att säkerställa Europas ekonomiska återhämtning och stabilitet. Ett val som skulle visa sig bli förödande – både för Europa och USA. 

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Email

Vi  kan nu observera en liknande ”America First”-inställning, där USA vänder ryggen åt Europa. Det finns de som menar att detta är ett ”wake-up call” för Europa, som nu behöver rusta upp och säkerställa att Ukraina kan försvara sig mot ett aggressivt Ryssland. Problemet är att det i Europa finns stora underliggande skillnader i viljan att stödja Ukraina. Ökade försvarsutgifter kommer troligen också innebära ökad gemensam upplåning i EU – i ett läge där många av Europas ekonomier redan är högt belånade, med Sverige som ett exceptionellt undantag. 

Investeringar i Ukrainas återuppbyggnad kommer att vara avgörande för att säkra fred och stabilitet i Europa. USA behöver spela en central roll i detta arbete, precis som Keynes förespråkade för det krigshärjade Europa efter första världskriget. En dåligt konstruerad fred kommer att få långsiktiga negativa konsekvenser – även för USA.Över hundra år efter att den publicerades kan vi konstatera att The Economic Consequences of the Peace fortfarande har mycket att lära oss om hur en hållbar fred skapas.

Omslagsfoto föreställande John Maynard Keynes (i mitten) i samband med ett expertmöte om stabiliseringen av den tyska valutan 1922: Sueddeutsche Zeitung/IBL Bildbyrå