Samhälle Krönika
Väljarna blir allt känsligare för rödgröna skattehöjningar
Ekonomin har gjort comeback som viktig valfråga och plötsligt är det match igen mellan de två regeringsalternativen. Den kommande granskningen av de två regeringsalternativens ekonomiska politik kan bli svettig för Magdalena Andersson, skriver David Ahlin.
Våren 2010 hade de rödgröna partierna en klar ledning i opinionen och det mesta talade för att Socialdemokraterna skulle lyckas ta tillbaka regeringsmakten redan efter alliansens första mandatperiod. Men så kom ekonomin tillbaka på den politiska dagordningen. Greklandskrisen skapade oro bland hushåll och företag. Ungefär samtidigt presenterade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet sin gemensamma budgetmotion med förslag på fastighetsskatt, höjd bensinskatt och avskaffat RUT-avdrag, alla förlag som skulle påverka många väljares plånböcker.
Den ekonomiska politiken hamnade åter i debattens centrum. ”Det stärkte de borgerliga”, konkluderade Socialdemokraternas Kriskommission i sin rapport till partiet, en kommission vars ordförande hette Morgan Johansson.
Tittar vi på opinionsutvecklingen under våren så finns det också vissa likheter med vad som hände våren 2010.
Spelplanen och förutsättningarna inför årets riksdagsval är förstås annorlunda på en rad olika sätt. Valåret 2022, med krig i Europa och Sverige på god väg in i Nato, är unikt. Men tittar vi på opinionsutvecklingen under våren så finns det också vissa likheter med vad som hände under samma period 2010.
Fram till maj månad hade Magdalena Anderssons regeringsunderlag en stabil ledning. Inget ointagligt försprång, men opinionen på blocknivå såg stabil ut och det var fördel Andersson inför höstens val.
Under maj månad började det gå upp för allt fler att ekonomin var i gungning och att vi går mot sämre tider. Inflationen, tillsammans med allt högre räntor, gör att hushåll och företag börjar se över sin ekonomi. Ekonomin och plånboksfrågorna är plötsligt högt upp på agendan. Och när junimätningarna summeras kan vi, med reservation för viss spretighet, konstatera att det är jämnt och spännande. Det är match igen.
Läs också:
Att Magdalena Anderssons regeringsunderlag ska presentera en gemensam politik innan valdagen, som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gjorde 2010, är inte så sannolikt. Men granskningen av det egna alternativets politik kommer man inte undan som statsministerkandidat. I vilka frågor finns det samsyn? Var spretar det? I vilka sakfrågor kan man tänka sig att kompromissa? Det är exempel på frågor som granskande journalister brukar ställa under valrörelser, för att ge väljarna möjlighet att göra ett informerat val.
På den rödgröna sidan spretar det rejält, i synnerhet när det handlar om skatter och ekonomisk politik. Vänsterpartiet har under det senaste året föreslagit höjda kapitalskatter och bolagsskatter. Partiet vill se en ny förmögenhetsskatt, ny fastighetsskatt, ny arvs- och gåvoskatt, och ett tak för ISK-sparande, för att nämna några exempel. Centerpartiet vill, tvärt emot Vänsterpartiet, se ett sänkt skattetryck. På högersidan sticker Sverigedemokraterna ut med sina förslag på höjningar av olika ersättningar och bidrag, men överlag är skillnaderna mindre iögonfallande, åtminstone på det ekonomiska området.
När marginalerna i den egna ekonomin krymper ökar känsligheten för förslag om skattehöjningar som påverkar breda grupper.
Enligt Konjunkturinstitutets senaste barometer har hushållen inte varit så här pessimistiska sedan finanskrisen 2008–2009. I senaste konjunkturprognosen från förra veckan skriver KI att den skyhöga inflationen riskerar att föra svensk ekonomi in i en lågkonjunktur. Det är ett helt nytt läge i ekonomin. Det förändrar människors prioriteringar, medias bevakning och därmed förutsättningarna inför valrörelsen.
När marginalerna i den egna ekonomin krymper ökar känsligheten för diverse förslag om skattehöjningar som skulle påverka breda grupper. Både Magdalena Andersson och Ulf Kristersson behöver förbereda sig på tuffa frågor om vilken politik man kan vänta sig från respektive regeringsunderlag. Men att döma av vad partierna sagt hittills så blir det Magdalena Andersson som får det svettigast.
Trots att Sverige är på väg mot bistrare tider fortsätter mycket av debatten att handla om hur olika grupper ska kompenseras, snarare än vad som krävs för att föra en långsiktigt ansvarsfull ekonomisk politik. Det lär dock ändras snart. Räkna med att både Socialdemokraterna och Moderaterna, de två partier med starkast förtroende när det gäller den ekonomiska politiken, vill ta positionen som garanten för en stabil och ansvarsfull ekonomisk politik i ett oroligt omvärldsläge.