Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Krönika

Carolin Dahlman: Vänstern kramar myten om islamhat

De som med ilska i rösten påstår att regeringen hatar muslimer riskerar att skapa en konflikt som kan få svåra konsekvenser. De extrema krafterna vinner på myter och polarisering, skriver Carolin Dahlman.

Häromveckan genomfördes en demonstration mot slöjförbud i Rinkeby. Bilden är tagen vid en annan demonstration 2020. Foto: Johan Nilsson/ TT

”Svenska regeringens islamhat är ingen desinformation”, stod det på en skylt vid en demonstration mot slöjförbud på Rinkeby torg häromveckan, rapporterade Nyhetsbyrån Järva.

Alla har självklart rätt att tolka politiska förslag, samt berätta vad de anser om det; yttrandefriheten är helig. Men för varje gång det påstås att Ulf Kristerssons regering är hatisk mot muslimer ökar spänningarna i samhället. Om det sägs tillräckligt många gånger kommer det att uppfattas som en sanning. Ingen rök utan eld.

För några år sen pågick stora demonstrationer och det spreds rykten om att svenska socialtjänsten kidnappar muslimska barn för att sekularisera dem, tvinga dem äta fläsk och dricka alkohol. Det skreks att socialtjänstmedarbetare är förövare och att Sverige är en fascistisk stat. LVU-lagen påstods användas i ett krig mot islam och muslimer.

Det skreks att socialtjänstmedarbetare är förövare och att Sverige är en fascistisk stat.

Vi hörde samma toner under de stora protesterna apropå koranbränningar förra året. Islamiska konferensorganisationen, IKO, som består av 57 länder med muslimsk majoritetsbefolkning, rasade. 

Olyckligtvis spelade regeringen med i fel lag. UD böjde sig, gick ut och förkunnade att regeringen starkt fördömer de ”islamofobiska handlingar” som förekommit. I ett uttalande skrevs att koranbränningen var en ”kränkande och respektlös handling och en tydlig provokation”. 

Svenska regeringen bad alltså om ursäkt för grundläggande fri- och rättigheter. De auktoritära krafterna njöt och klappade i händerna.

Men eftergifterna har inte hindrat många från vänster att förstärka retoriken om att regeringen är islamofobisk. De som vill att de rödgröna får makten igen vet att det lönar sig att varna för faran med att samarbeta med Sverigedemokraterna. De vet även att många väljer att rösta vänster enbart i syfte att frånta SD makt. 

Därför sprids bilden av att högerregeringen är fientlig mot muslimer. Trots att det kan få svåra konsekvenser och utsätta Sverige för fara.     

***

Ebba Busch (KD) skrev nyligen på X: ”Alltför många praktiserar islam i Sverige och Europa, likt man gör i totalitära stater. Det måste få ett slut.”     

Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg kommenterade direkt att Busch “hackar på svenska muslimer” i syfte att locka väljare. Han menade att hon behandlar svenska muslimer som ett politiskt slagträ. ”Det är en helt oacceptabel människosyn”, skrev han.

Hackar på.

Jonna Sima på Aftonbladets ledare menade i november: ”I Tidölagets Sverige är muslimer ‘dom andra.’”     

Dom andra.

Daniel Poohl från Expo skrev om ”KD:s flirt med den antimuslimska opinionen”. Enligt honom hade KD ”fått dille på islam”. 

Antimuslimsk.

Expo påstod, i ett inslag om Busch tweet, att muslimer och islam ständigt demoniseras.

Demoniseras.

Debattören Bilan Osman skrev: ”Muslimer, det vill säga nästintill var fjärde person i världen, beskrivs som ondskan personifierad.”

Ondskan.

Henrik Jalalian skrev i Dagens ETC: ”När Busch sviker börjar hon hetsa mot muslimer.”      

Hetsa.

I juni kommenterade Susanna Kierkegaard på Aftonbladets ledarsida en intervju i DN där Ebba Busch (KD) uttalat sig om att muslimer måste anpassa sig till europeiska värderingar: ”Busch går över gränsen med muslimattackerna.”      

Hon drog långtgående slutsatser: ”Det Ebba Busch egentligen säger är att muslimer är farliga, våldsamma och inskränkta.” Kierkegaard fortsatte: ”Rasismen är inte längre en underton eller ett dolt budskap som invigda snappar upp. Den är rak, tydlig och desperat”.

Attack. Rasism.

Nyligen uppmanade Amnesty regeringen att ge studieförbundet Ibn Rushd bidrag, med argumentet att rätten att organisera sig och göra sin röst hörd är en förutsättning för en demokrati. De antydde att regeringen ville “tysta oliktänkande”. 

Tysta.

Så sprids och upprepas myter.

Bland muslimer fortplantas en misstro mot sittande regering. 

De menade att lagförslag om att reglera klädsel, samt koranbränningar, var ”ett angrepp mot muslimer i Sverige”.

I höstas skrev sex muslimska organisationer en debattartikel där de talade om ”institutionellt hot mot muslimer i Sverige”. De menade att lagförslag om att reglera klädsel, samt koranbränningar, var ”ett angrepp mot muslimer i Sverige”.

En vd på Göteborgs moské sa i Göteborgs-Posten     : ”Regeringen verkar inte bry sig om svenska muslimer.”      

Om det hävdas att regeringen inte bryr sig om en hel grupp skapas naturligtvis oro. Vem vet vad det kan leda till? 

Partiet Nyans hakar självklart på, väl medvetna om att man vinner röster om övriga partier framställs som muslimfientliga. 2023 sade partiledaren Mikail Yüksel att etablerade partier viker sig för antimuslimska krafter. Yüksel har även uttalat att svenska muslimer utsätts för förtryck.

Religiösa grupper med koppling till våldsbejakande islamism gör sitt bästa för att piska upp människors ilska mot majoritetssamhället, för ju mer polariserat samhället blir, desto fler anhängare kan de rekrytera.

Att svenska vänstern hjälper dem är en skam.