Malin Lernfelt:
Varför är ingenjörslandet så uselt på IT?
Samhälle Reportage
Det nya journalsystemet i Västra Götalandsregionen, Millennium, drevs igenom trots högljudda och välgrundade larm. Malin Lernfelt undrar varför ett ingenjörsland som Sverige är så uselt på IT, och varför vi aldrig tycks lära oss av de ständiga haverierna.
Det tog inte många timmar efter att den första implementeringsförsöket av Västra Götalandsregionens (VGR) nya IT-plattform Millennium genomfördes, innan totalkaos uppstod. Då hade ledningen ändå styrt bort tre fjärdedelar av alla patienter från den del av regionen, Södra Älvsborg, där den nya vårdinformationsmiljön skulle göra entré. Något som hjälpte föga. Vårdpersonalen hamnade i ett panikläge, sjuksköterskor grät, läkare uppgav att det kändes som att de hamnat i ett “helveteshamsterhjul” där de till slut tvingades logga ut och skriva ut recept på gula pappersblanketter. De upplevde hur viktiga flöden blev fel och såg hur uppgifter om patienter riskerade att falla bort.
Distriktsläkaren Andreas Thörneby visade på X den 29 november hur en förnyelse av ett recept av slemlösande brustabletter, något som tidigare tagit cirka 90 sekunder, numera kräver ett oändligt klickande på olika rullgardinsmenyer. Anmälningarna rörande brister i det nya journalsystemet har duggat tätt. Integritetsskyddsmyndigheten, IVO, Arbetsmiljöverket och Läkemedelsverket har alla fått ta emot skrivelser om allvarliga incidenter orsakade av det nya systemet. Statens Haverikommission överväger en utredning.
Att den nya plattformen efter bara ett par dagar sattes på paus var inte överraskande. Varningssignalerna har varit många.
Att den nya plattformen efter bara ett par dagar sattes på paus var inte överraskande. Varningssignalerna har varit många. Men så även oviljan att lyssna, erkänna misstag och ta ansvar från de som drivit fram den situationen. På sociala medier syns chefer inom regionen heja på varandra, i stället för att bemöta kritiken.
Den ursprungliga tanken för ett drygt decennium sedan var att inte bara VGR och Skåne, utan även Stockholm skulle vara med på Millenniumtåget. Genom att gå samman skulle de tre stora regionerna utmana IT-jättarna och driva marknaden framåt mot något annat än de gamla stordatasystemen. Med mindre enheter som samarbetar blir det enklare att plocka ut det man behöver för varje enskild verksamhet. På så sätt skulle man också slippa en massa appar som inte fyllde någon funktion och bara skapar merarbete.
– Den vägen var Stockholm intresserad av att ta. Men de andra två bestämde sig istället i slutändan för att upphandla en ny helhetslösning eftersom det kändes tryggare, säger Daniel Forslund, utvecklingsansvarig för digitalisering, forskning och innovation på Vårdföretagarna, med en bakgrund som liberalt regionråd Region Stockholm och ordförande i SKR:s beredning för digitalisering.
Huvudstadsregionens val att hoppa av visade sig vara klokt. Den leverantör som valdes av VGR och Region Skåne var amerikanska Cerner (i dag Oracle Cerner) och deras vårdinformationssystem Millennium, utvecklat på 90-talet för amerikansk sjukvård. Kraven som ställdes vid upphandlingen var bland annat att det skulle vara en internationellt etablerad aktör.
– Varför det, kan man fråga sig? Varför krävdes inte att det skulle vara en leverantör som var etablerad i Sverige med god kännedom om svensk sjukvård?, säger Ylva Kastrup, överläkare i neurologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, och en av dem som i ett tidigt skede såg riskerna med en redan daterad plattform illa anpassad för den svenska vårdstrukturen.
Kastrup deltog 2017 som representant för Läkarförbundet i en facklig referensgrupp som regionen sammankallat där man fick “brainstorma med post-it-lappar”. 2020 kallades hon som verksamhetsexpert inom neurologi till olika storsessioner med workshops.
– Det var ofta jättefrustrerande. Det var svårt att förstå vilket uppdrag vi hade, vad syftet var och vem som hade vilket mandat. Alla demos var dessutom med engelskspråkig personal som utgick ifrån en amerikansk vårdmiljö och var fyllda med svårtydbara “cernerismer”. Det var tydligt att förankringen i hur sjukvårdens vardag ser ut i Sverige och VGR saknades, säger hon.
2021 skickade Kastrup och ett antal andra verksamhetsexperter som deltagit i utvecklingsarbetet en skrivelse till dåvarande regiondirektör Ann-Sofi Lodin, där de lyfte den anmärkningsvärda bristen på klinisk förankring och att systemet redan var föråldrat och omöjligt att anpassa till modern hälso- och sjukvård. Läkare inom anestesi- och intensivvården hade då även meddelat att de hellre använde penna och papper än det nya journalsystem som regionen köpt in. Verksamhetsexperterna påpekade också att i stort sett alla förslag och synpunkter som framförts av vårdprofessionerna ”negligerats, motarbetats och avvisats”.
Svaret? Ungefär, “Vi hör vad ni säger och vi tar det med oss.”
***
Att just negligera, motarbeta och avvisa förslag och synpunkter från de som “drabbas” av nya it-plattformar är ett alltför vanligt mönster hos såväl kommuner som regioner. Stockholmarna slapp visserligen Millennium, men så sent som häromåret skrotades Skolplattformen, Stockholms stads digitala lärplattform, som fick både lärare och föräldrar att slita sitt hår. En som då valde en annan approach än att skaffa sig en tunnare frisyr var Christian Landgren, förälder, IT-entreprenör och programmerare. Han och några kollegor skapade Öppna Skolplattformen, en mobilapp som använde Stockholms kommuns skolplattforms informationsinhämtning (back-end), och i stället byggde ett mer användarvänligt och bättre fungerande gränssnitt. Något som förstås mottogs med glädje av de frustrerade användarna.
Reaktionen från Stockholms stad blev en helt annan. Plötsligt hade Landgren poliser stående hemma i vardagsrummet som meddelade att han var misstänkt för dataintrång.
– Naturligtvis lades ärendet ned. Att de fick för sig att jag hackat systemet visar bara hur lite kunskap det finns i kommunen om vad det handlar om. Samtidigt är det ju inte idealiskt att som pappa och vd att bli anklagad på det sättet, säger han.
Christian Landgren har aldrig fått någon ursäkt från dem som låg bakom anmälningen. Skolplattformshaveriet har inte heller fått konsekvenser för de som beslutade om och upphandlade ett system som innebar en miljard skattekronor rakt ned i sjön.
– Alla ansvariga har kunnat gå vidare i sina karriärer som om inget hänt. Det är fruktansvärt, säger han.
”Alla ansvariga har kunnat gå vidare i sina karriärer som om inget hänt. Det är fruktansvärt.”
Det är princip alltid så det slutar. Det vill säga att de vars bristande kompetens och ovilja att lyssna sätter offentliganställda på pottkanten och slöseriet på kartan bekvämt sitter kvar på sina poster eller belönas med ännu tjusigare uppdrag. Så hade det knappast varit inom privat sektor. Misskötsel och ekonomisk ansvarslöshet från styrelse eller företagsledning ses sällan med blida ögon.
– En privat vårdgivare kan inte slarva med pengar på det sättet. Man skulle gå i konkurs om man agerade som till exempel VGR. Uppföljningssystemen i den privata sektorn är mycket mera finmaskiga och närheten mellan användare och utvecklare är större. Det finns också ofta en annan och mindre hierarkisk kultur som gör att upphandling kan drivas utifrån de behov som vårdpersonal och verksamhetschef anger, säger Daniel Forslund på Vårdföretagarna.
Det går samtidigt inte att blunda för att det är betydligt enklare för privata företag i välfärdsbranschen att ha en närmare relation med andra företag än kommuner och regioner kan. Den lagstiftning offentlig sektor måste följa gör att de till viss del måste arbeta annorlunda. Man försöker ha så mycket som möjligt på plats i ett tidigt skede för att kunna visa upp en rättvis konkurrenssituation och slippa överprövningar och beskyllningar om korruption.
– Behovet av förutsägbara processer gör ofta offentliga upphandlingar både fyrkantiga och framtunga, säger Emma Ek Österberg, lektor i offentlig förvaltning vid Göteborgs universitet som forskar om styrning i offentlig sektor.
Ek Österberg påpekar att det ändå går att göra offentliga upphandlingar annorlunda än det vi ofta ser i dag – mycket bättre. Konstigt vore det annars. Att miljarder och åter miljarder kronor som svenskarna slitit ihop och tvingats betala i höga skatter slarvas bort på det här viset är oacceptabelt. En sak Christian Landgren lyfter just när det kommer till IT, är hur man inom myndighetssverige tänker med industriell logik när man hanterar sådant som inte går att behandla på det sättet.
– Om man ska köpa ett hus eller ett vägbygge går det att göra en massa ingenjörsmässiga beräkningar som upphandlingen sedan baseras på. Sen kan politiker och tjänstemän stå och se på tills det är dags att klippa band. Men det går inte att upphandla arbetsverktyg som ska integreras med varandra och fungera i flera delar av en verksamhet på samma sätt. Det handlar om komplexa processer, svåra att kartlägga i förväg. Offentlig sektor tror att ju mer de specificerar i förväg desto bättre, men det är tvärtom.
Landgren jämför med hur en startup aldrig skulle fråga sina investerare om miljardbelopp direkt utan hur man börjar litet, testar och bygger vidare. Om offentlig sektor arbetat så, på ett modernt sätt, hade man kunnat undvika en massa katastrofer. I stället biter den sig fast i “big bang-planer”. Jättesystem som ska införas med ett knapptryck, något som är enormt riskabelt.
– Vi måste läras oss den här läxan, annars kommer det att bli totala katastrofer varje gång, säger Christian Landgren.
Även Daniel Forslund ser samma problematik, hur megaupphandlingar som tar ett decennium att färdigställa och som innebär ett tekniskt monopol för ett visst företag gör det omöjligt att undvika haverier.
– Modern teknik förändras hela tiden. Du kan inte sätta en kravbild 2014 för något som ska införas 2024, understryker han.
Ändå är det vad som görs. Gång på gång. Och ingen ställs mot väggen när det går åt pipsvängen och medborgarna drabbas. Politiker skyller på att de inte varit med under hela processen, tjänstemän byts ut eller duckar från ansvar. Ingen tycks veta exakt var eller när de beslut som orsakat kaoset togs.
Allra mest talande för den kultur som råder på ledningsnivå i offentlig sektor är kanske att Region Skåne – trots alla problem i VGR – fortfarande planerar att införa Millennium. När lär man sig läxan? Hur många offentliga IT-haverier tål Sverige?
Omslagsfoto: Björn Larsson Rosvall/TT