Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Centern har glömt värdet av konkurrens
Bristen på ambulanser i Stockholm måste få ett slut. Centerpartiet borde förstått vad en monopolisering av ambulanssjukvården skulle leda till. Det skriver Hannah Stutzinsky.
Den inövade instinkten att snabbt komma ur vägen för den tjutande gul- och grönfärgade skåpbilen har hos stockholmarna den här sommaren fått sällskap av en annan känsla – en känsla av exklusivitet. Det beror på att det S-ledda regionstyret, som även inbegriper C och MP, har valt att monopolisera ambulanssjukvården. Resultatet är att ordet ambulans numera bara finns i bestämd form i Stockholm.
I slutet av juli larmade Emil Skoglund, huvudskyddsombud för ambulanssjukvårdarna i Stockholm, att det under en kväll bara fanns en ambulans i Stockholm city. När de borgerliga styrde regionen fanns det ambulanspersonal som bemannade flera dygnsaktiva ambulanser i Stockholm city. Det förändrades under våren då det S-ledda regionstyret valde att säga upp vårdbolagen som var upphandlade utförare av ambulanssjukvården. I stället blev det regionala bolaget AISAB ensam utförare och arbetsgivare. Händelseförloppet därefter är som taget ur en kursbok för introduktionskursen i nationalekonomi. Monopoliseringen raderade ut konkurrensen i fråga om lönesättningen och ingångslönen för ambulanspersonalen har dragits ned med cirka 5 000 kronor.
Det är alltså inte konkurrensutsättningen som urholkar plånböckerna.
Det är alltså inte konkurrensutsättningen som urholkar plånböckerna för hårt arbetande sjuksköterskor, utan den socialdemokratiska självbilden. Det krävs en självgodhet av socialdemokratiska mått för att ha högre tro på ens egen förmåga som utförare, än på de välfungerande upphandlade alternativen.
Det blir även tydligt i den skrivelse de styrande lämnat in till det nyligen inkallade krismötet för regionstyrelsen. Det som där framhålls är behovet av samverkan mellan regionens olika delar som AISAB, hälso- och sjukvårdsnämnden och regionstyrelsen. Det finns säkerligen behov av en bättre samverkan mellan nämnda instanser, men marknadsmässig lönesättning och arbetsvillkor uppstår bara genom konkurrens, och det väljer samtliga partier i regionstyret att fortsätta blunda för.
Det borde få en siren ringa även hos Centerpartiet.
Motarbetandet av privata vårdaktörer, som även resulterat i nedlagda närakuter och sämre tillgång på ätstörningsvård, kallas i Socialdemokraternas ordbok för “att ta tillbaka kontrollen”. En sådan kontroll kallas i makroekonomiska termer för en planekonomi, och i mer praktiska termer för en bristekonomi. Man undrar onekligen vad monopoliseringen av vården kallas för i den centerpartistiska ordboken.
Tidigare centerpartiledaren, tillika näringsministern Maud Olofsson, var på många sätt avgörande för den valfrihet och konkurrens inom välfärden som patienter sedan dess kunnat dra fördel av. Centerpartiet var bland de första som identifierade möjligheterna med att låta fler aktörer verka på välfärdens marknader. Således stärktes småföretagandet, särskilt bland kvinnor, och kvaliteten inom vård och omsorg ökade till följd av konkurrensen. I dagsläget är det svårt att känna igen Stockholmsregionens centerpolitiker som vänner av valfrihet eller för den delen som marknadsekonomiskt orienterade.
Rädslan för att det inte ska finnas en tillgänglig ambulans om det värsta skulle inträffa behöver få ett slut. Socialdemokraternas monopolisering resulterar nu i en risk för stockholmarnas liv och hälsa, det borde få en siren ringa även hos Centerpartiet. Det är dags för centern att hitta tillbaka till borgerligheten på riktigt, och värna valfrihet för såväl patienter som vårdpersonal.