Samhälle Åsikt
Ytterligare ett år har gått – ytterligare vård har försvunnit i Region Stockholm
Vårdens tillgänglighet i Region Stockholm blir allt sämre. Trots löften om förbättringar tvingas patienter navigera ett snårigt system där mottagningar stänger och specialistvård är en bristvara. Det är ett direkt resultat av politiska beslut som sätter besparingar före patienternas behov, skriver Lovisa Lanryd
”Du har inga uttag kvar.” Apotekaren spejar över glasögonbågen och tittar på mig. Jag suckar och tänker att jag får förnya receptet via 1177.
Väl tillbaka på kontoret loggar jag in. Jag letar efter gynekologimottagningen där jag efter åtta år fick min endometriosdiagnos men hittar den inte. En snabb googling visar att gynmottagningen stängt efter beslutet om det nya vårdvalet. “Tyvärr har vi inga gynekologer från och med den 1 juli 2024. Ni får söka er till en annan mottagning” står det på hemsidan. Jag tänker på den äldre damen som hjälpte mig, hon jobbade bara en dag i veckan. Jag hoppas att hon fått gå i pension på riktigt. Även om Region Stockholm blir ännu en gynekologmottagning fattigare.
Receptet behöver jag dock ha, annars blir jag sjuk igen. Och om inte min gynekolog finns kvar får väl vårdcentralen hjälpa mig. När jag ringer säger de att förnyelse av p-piller lätt görs hos barnmorskan och att jag ska boka en tid hos barnmorskemottagningen. Att jag har en kronisk sjukdom och nog behöver en kontakt in till specialistvården för uppföljning verkar inte bekomma dem. Men det är klart att om man inte läser journalen noga är jag bara ytterligare en kvinna i 25 till 30-årsåldern som inte vill bli gravid.
På andra sidan skärmen poppar en gladlynt barnmorska upp. Vilken tur att man kan boka sådana här möten digitalt. Leendet byts mot en bekymrad min när jag berättar att jag har en vecka kvar på min karta, och att min gynekolog lagt ned. Barnmorskan tittar på mig och säger att hon egentligen inte får förnya receptet. Jag äter ju inte p-piller för att inte bli med barn utan för att det är en del i min behandling mot endometriosen. Men barnmorskan får egentligen bara förskriva preventivmedel i födelsekontrollerande syfte. Tillsammans kommer vi överens om att strunta i regeln, hon får plita ned något om att jag inte vill ha barn – jag måste ju ha min medicin. Det är inte många dagar kvar på kartan. Med bister min säger hon att jag måste skaffa en ny kontakt i specialistvården. Alltså att jag inte bör vara utan en gynekolog.
Över hälften av de mottagningar hon rabblar upp ska dock stänga till följd de rödgrönas beslut.
Försiktigt frågar jag henne om hon kan rekommendera någon mottagning. Över hälften av de mottagningar hon rabblar upp ska dock stänga till följd av Socialdemokraternas, Vänsterpartiets, Miljöpartiets och Centerpartiets beslut i den så kallade ”omställningsplanen”. 20 miljoner ska sparas inom vårdvalet specialiserad gynekologi. Att min mottagning där jag fick min diagnos stängt är en konsekvens av deras beslut. Eftersom jag inte kan hålla mig från att läsa ärenden i avtalsutskottet blir det tyvärr mitt jobb att meddela mottagningens kommande stängningar till barnmorskan på andra sidan skärmen. Hon tittar chockat på mig. ”Ska ultragyn på Sabbatsberg stänga? Jaha, de flyttar till andra mottagningen i Nacka då. Vänta, menar du att Aleris lämnar hela vårdvalet? Serafen också?”
***
Den socialdemokratiska politiken har skapat en kris för Stockholms kvinnor. De senaste förändringarna har tvingat flera vårdgivare att stänga sina gynekologmottagningar, inklusive min egen. För en endometriospatient är en gynekologisk vårdkontakt avgörande – inte bara för effektiv behandling, utan också för att regelbundet kontrollera sjukdomen. Nu är det nästintill omöjligt att få en tid.
I mars 2022 röstade vänsterstyret igenom en revidering av vårdvalet för gynekologi, som ingick i omställningsplanen. Politiker som vill reformera vården har ett ansvar att noggrant utreda risker och analysera potentiella effekter. Det har inte skett. I stället har läkare, sjuksköterskor och patienter anklagats för ”överkonsumtion”. Operationer och behandlingar ska bort, enligt styret.
Socialdemokraternas påstående om överkonsumtion av gynekologi i Stockholmsregionen är ett hån. Just nu flyr vårdgivarna och tidsböckerna är fulla. Aida Hadzialic hävdar att vårdköerna inte ökar – men antalet som väntat mer än 90 dagar inom regionens egen gynekologi har nästan fördubblats på två år. Realiteten är att kroniker kastas in i en karusell på jakt efter en ny gynekolog. Vi kvinnor får antingen stå på oss, eller riskera att våra sjukdomar inte kontrolleras. Ironiskt nog varnade jag för detta i fjol.
Socialdemokraternas jakt på privata vårdgivare har även skapat ett överhängande kapacitetsproblem inom den offentliga vården, som redan är hårt belastad. Det är uppenbart att Socialdemokraternas politik inte fungerar och inte leder till en mer jämlik vård. För fem år sedan ville Hadzialic öppna en gynekologmottagning i Täby, men nu när hon styr läggs i stället mottagningar ner.
För att förstå tågordningen kan man säga att omställningsplanen innebar 20 miljoner kronor i nedskärningar på gynekologisk vård i Region Stockholm. När operationer sedan flyttas från vårdvalet till sjukhusen får gynekologivårdgivarna ett mindre uppdrag och därmed mindre möjlighet att producera vård de kan få ersättning för.
Var det tvunget att bli så? Svaret är nej. 2024 mottog Region Stockholm 322 miljoner kronor i statsbidrag från regeringen för att förstärka kvinnors hälsa, men dessa medel avsattes inte för det gynekologiska vårdvalet. Man hade kunnat rädda många mottagningar i vårdvalet med statsbidragen. Men inte en krona gick till den gynekologiska vården. I stället gick 11 miljoner till doulor inom förlossningsvården.
Köerna för att träffa en gynekolog i Region Stockholm har fortsatt att öka.
Köerna för att träffa en gynekolog i Region Stockholm har fortsatt att öka. Mellan januari 2023 och januari 2025 har antalet patienter som väntat mer än 90 dagar ökat med 76 procent. Detta illustrerar de pågående utmaningarna med att säkerställa tillgängligheten inom gynekologin i Region Stockholm. I mars 2025 fattade vänsterstyret beslut om att höja ersättningen inom vårdval gynekologi med 30 miljoner kronor. Denna åtgärd kommer mot bakgrund av det man kan läsa i protokollen och är ett försök att stabilisera den gynekologiska vården. Men många mottagningar har stängt. När jag började granska Region Stockholm fanns 41 mottagningar, nu är vi nere på 34. Trots tidigare löften om nya regionägda gynekologmottagningar i områden som Handen, Nynäshamn och Järfälla, har dessa satsningar ännu inte förverkligats.
***
En av de första vårdinrättningar som lades ned var närakuten vid Hötorget. Detta trots att Socialdemokraterna tidigare sagt att inga närakuter skulle läggas ned. Närakuten vid Hötorget skulle få leva ett år efter beslutet om nedläggning. Men så blev inte fallet. När politiken beslutar om att stänga en arbetsplats eller säga upp avtal är det första som händer att personalen ser sig om efter andra jobb. Detta har varit vanligt förekommande när vårdval läggs ned och skedde även nu med närakuten. Aleris valde därför att stänga närakuten den sista augusti 2024 för att man inte kunde garantera en dräglig arbetsmiljö och god vård. Politikerna sade att patienterna i stället bör söka sig till sin vårdcentral. Men nu har vi resultatet. Det blev ett annat. Antalet patienter som konstaterats vara på fel plats har ökat med över 50 procent.
Begär man ut data från centrala Stockholms akutmottagningar kan man nämligen se att patienterna i stället har sökt sig till SÖS och S:t Görans akutmottagningar och tar upp plats och kapacitet där. Genom att se hur många patienter som blir hänvisade vidare till vårdcentral/närakut kan vi se hur många som hamnat fel, som måste undersökas och sedan skickas iväg från akuten.
Detta visar att regionens hastiga avveckling av närakuten överbelastar närliggande akutmottagningar med lätt sjuka patienter. Läkare varnade för exakt detta. Riktigt irriterande är det även att de som kommer in på akuten med en bruten handled, med röntgenundersökning och behandling, kostar 4 000 kronor jämfört med 2 000 kronor på en närakut.
Det finns flera argument till varför närakutsreformen bör värnas. Utöver kostnadsargumentet och närakutens bidrag till färre patienter på akutsjukhusens mottagningar bör även säkerhetsläget och den höjda terrorhotnivån tas i beaktande. I Ukraina har närmare 400 sjukhus förstörts i drönarattacker. Vissa av länets närakuter ligger i anslutning till akutsjukhusen, och riskerar därmed att förstöras i händelse av krig, men Hötorgets närakut är ett exempel på en närakut som ligger i ett “vanligt” hus, vilket kan ha sina fördelar mot bakgrund av rapporter från det krigsdrabbade Ukraina. Att vårdinrättningar med lättare omhändertagande av akuta patienter finns på flera platser i länet bidrar till krisberedskapen och möjliggör för vården att hålla igång under katastrof eller krig.
***
Sedan vänsterstyret tog över har även köerna till barn- och ungdomspsykiatrin ökat kraftigt. Nyligen publicerad statistik i Dagens Nyheter visar att Region Stockholm har svårigheter att leva upp till vårdgarantin. Under 2024 fick endast 39 procent av barnen ett första besök inom 30 dagar, vilket kan jämföras med 2021 då motsvarande siffra var 83 procent. Dessutom har antalet som väntat längre än 90 dagar ökat.
De allt längre köerna innebär även att regionsstyret missat de statsbidrag som man hade kunnat få om köerna inte vuxit. Kraven för statsbidragen till BUP är bland annat att 75 procent av alla besök, utredningar och behandlingarna ska klaras inom vårdgarantins 30 dagar, och att en förbättring om tio procentenheter skett mot året innan. I Region Stockholm får 69 procent vård i tid. Innan pandemin låg siffran runt 90 procent.
Sedan vänsterstyret tog över har köerna till barn- och ungdomspsykiatrin ökat kraftigt.
Nu betalas pengar ut för årets sex första månader. För Stockholms del blir det 32 miljoner kronor. Men hade regionen nått upp till alla krav hade statsbidraget dubblats.
Trots att BUP Prima historiskt tagit emot fler patienter per dag och därmed producerar mer vård diskuteras inte nya upphandlingar.
Men även inom andra delar av psykiatrin dras snaran åt. För patienter med beroendesjukdomar, som i dag står längst ifrån samhället och sjukvården, har situationen märkbart försämrats. I december förra året stängde nämligen en av två beroendeakuter. Den på Mariatorget. Mariatorget som alltså varit ett nav för avgiftning, LARO-behandling, brukarförening (stöd och hjälp att bli frisk), Stadsmissionen med fler organisationer som finns för att stötta samhällets mest utsatta sedan 1970-talet.
Denna nedläggning har fått en del medial uppmärksamhet, men något som gått under radarn är att man även stängt ett av sprututbytena, vid beroendecentrum på Kungsholmen. Beroendepatienter är mer utsatta för blodsmittor som Hepatit C och HIV. Med rena sprutor kan man få ner prevalensen av dessa sjukdomar vilket är viktigt då få hemlösa och missbrukande personer har ett liv som gör att man är noga med att ta sin HIV-medicin dagligen. Utvecklas dessa sjukdomar orsakar de ett ökat lidande, och blir dessutom ofta mycket kostsamma för skattebetalaren.
Men det intressanta med nedläggningen av det ena sprututbytet är att det blir uppenbart att den ena handen inte vet vad den andra gör i regionen. Patienterna ska nu ta sig till Mariatorget på Södermalm för rena sprutor, metadonbehandling och LARO-verksamheten samt socialtjänsten, samtidigt som den enda beroendeakuten kommer att ligga på Kungsholmen. I stället för att behålla sprututbytet vid beroendeakuten tar man bort den. Dessutom får beroendeakuten tolv vårdplatser mindre.
Utöver beroendevården har regionen även blivit av med idéburna specialistkliniker som Röda Korsets tortyrmottagning och WONSA som båda förlorat sina avtal, vilket lämnar patienter med komplex PTSD och sexuella trauman utan adekvat vård. Samtidigt har Region Stockholm under 2025 gjort en ny överenskommelse om psykiatrisk öppenvård, där fokus ligger på att utveckla traumavården, ätstörningsvården och intensiva öppenvårdsinsatser. Psykiatri Sydväst har fått i uppdrag att utveckla ett specialistcentrum för svårbehandlad och komplex PTSD, vilket kan bidra till att fylla det tomrum som uppstått efter nedläggningen av WONSA. Trots två års förberedelser var alltså regionens kapacitet otillräcklig, och man måste starta ett nytt specialistcentrum och börja om på nytt. Många patienter kommer med andra ord att hamna på vårdcentralerna i väntan på att hjulet ska uppfinnas igen.
***
Och hur ser det då ut på vårdcentralerna? Varje år presenteras ”primärvårdsrapporten”. Det är inte den sexigaste läsningen. Årets rapport var dock ett varnande exempel på hur vårdcentralerna fått agera ”krockkudde” när mottagningar plötsligt försvinner.
Primärvården ska ta hand om allt fler vårdinsatser, men det är uppenbart att resurserna inte hänger med.
Primärvårdsrapporten från mars 2025 belyser att Region Stockholm är långt ifrån målet att 25 procent av hälso- och sjukvårdsbudgeten ska gå till primärvården; andelen ligger på runt 20 procent. Frågan är varför Centerpartiet, som innehar ansvaret för primärvården, misslyckats med sitt eget vallöfte, som även var grunden för samarbetet med vänsterpartierna. Primärvården ska ta hand om allt fler vårdinsatser, men det är uppenbart att resurserna inte hänger med.
Ett exempel på det är första linjens psykiatri som tar hand om lättare psykisk ohälsa innan patienten kan remitteras till specialistpsykiatrin. Sedan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet fattade beslut om att sänka besöksersättningen från 425 kronor till 175 kronor per besök har tillgängligheten till samtalsbehandlingar försämrats.
Denna förändring har fått märkbara konsekvenser – mellan 2022 och 2024 har antalet patientbesök inom första linjens psykiatri minskat med 33 procent i Stockholm. Detta motsvarar cirka 170 000 färre besök. På det har vårdcentralerna fått ta emot många patienter som fallit mellan stolarna när alla psykatriska avtal med privata vårdgivare sades upp samtidigt i januari 2025. Primärvården larmar om en “kraftig ökning av omhändertagande av patienter (både vuxna och barn) med misstanke om mer avancerad underliggande psykiatrisk sjukdom”. Området är rödmarkerat i rapporten vilket innebär att man larmar om behov av kompetensutveckling, patientsäkerhetsrisker och en stor tidsåtgång för personalen. Rapporten beskriver att patienter utremitteras från psykiatrin i högre grad.
Till det ska primärvården ta hand om patienter som väntar på specialistvård till BUP och ätstörningsvården. Patienter med endometrios och gynekologiska besvär, ögonsjukdomar, smärta och utmattningspatienter som tidigare remitteras från primärvården står nu utanför dörren.
Där man ska kunna ge kontinuitet till sköra äldre och förebygga uppkomsten av sjukdomar ska man nu fånga upp alla de patienter som står utan vård. Även om primärvården absolut har möjlighet att ta hand om fler patienter, är inte en ung tjej med svår ätstörning en patientgrupp som ska hamna på vårdcentral. Primärvårdsrapporten är en larmrapport om hur vårdcentralen kommit att användas som slasktratt.
***
Jag fick till slut en tid hos gynekologen för min sjukdom. Och ett nytt recept på medicinen. Men det var efter tio samtal. Med receptet i telefonen skattar jag mig lycklig att jag är tillräckligt frisk för att vara sjuk. Det är inte alla patienter som har den turen.