Idéer Krönika
För dagens unga går pengarna före idealen
Undersökningar visar hur ungdomar i allt större utsträckning prioriterar materiella faktorer framför idealistiska värderingar. Förskjutningen är ett tecken på en växande insikt om att trygghet och egna pengar är en förutsättning för att kunna förverkliga de egna idealen. Det skriver Jonas Grafström.
Någonstans på Bodens garnison såg jag en gång en brodyr med texten:
Gud och soldaten hedrar vi,
när ofreden råder och de står oss bi.
Men när fred råder och fyllda är faten,
glömma vi Gud och föraktar soldaten.
Citatet, som tillskrivs författaren Alf Henrikson men troligtvis är parafraserat från en engelsk skald, säger mycket om mänsklighetens ombytliga natur. Värderingar må ha varit viktiga för några år sedan men nu har det svängt, i dag dominerar pengar – och det är särskilt tydligt bland unga kvinnor.
År 2022 frågade jag med hjälp av Kantar Sifo 1 000 svenska kontorsanställda om vad de värderar på en arbetsplats. Då konstaterade särskilt unga kvinnor att arbetsplatsen och dess produkter skulle dela deras värderingar (20 procent). När jag nyligen gjorde om undersökningen var motsvarande siffra 9 procent. Det som i stället har rusat i betydelse är vikten av en hög lön, från 9 procent år 2002 till 29 procent år 2025. Trenden går rakt också igenom arbetsstyrka, cash is king och värderingar är nästan borta som prioriterad faktor.
Egentligen är detta inte förvånande och liknande resultat har presenterats i andra sammanhang. I Ungdomsbarometerns Generationsrapport 2025 framkommer att ungdomars fokus ligger på den egna ekonomin, framtidsutsikter och trygghet, snarare än på breda samhällsfrågor. Sveriges Radio sammanfattade rapporten med att unga vill ha pengar och traditionella könsroller, ute var miljöfrågor och feminism.
Många satt bekvämt hemma efter pandemin med fulla lönekonton och kunde sätta ideal och värderingar i första rummet. Sedan kommer världen av i dag in som ett yrväder med blicken riktad mot Avanza-appen och hela OMX:s tyngd som en svångrem om halsen. Inflation, svår bostadsmarknad och en arbetsmarknad som kanske inte sparkar någon men knappt tar in nya heller gör att det vore naivt att sätta ideal före trygghet.
Det skiljer sig ofta mellan vad människor säger att de värderar (stated preferences) och hur de faktiskt agerar när de möter verkliga incitament (revealed preferences). I enkäter och intervjuer eller sociala medier är det lätt att uppge idealistiska svar – att man bryr sig om klimatet, solidaritet eller att arbetsplatsen delar ens värderingar. Påståenden kostar ingenting, och därför kan de framstå som attraktiva att uttrycka.
Ta exempelvis konsumenter som i undersökningar säger att de vill stödja lokala bönder eller köpa ekologiska varor. Det låter bra – men när de står vid hyllan i mataffären väljer de ofta det billigare alternativet. Den uppgivna preferensen är hållbarhet, men den avslöjade preferensen är priset. Eller tänk på gymkortet. Många säger att de värderar hälsa högt, och de tecknar gärna ett dyrt medlemskap i januari. Men när våren kommer är det träningspassen som uteblir. Deras stated preferences signalerar är att träning är viktigt, men revealed preferences visar är att tiden, orken och andra prioriteringar väger tyngre.
Maskens fall, så kan utvecklingen beskrivas när idealens fernissa skrapas bort och de underliggande incitamenten träder fram.
Att unga prioriterar pengar är inte uttryck för girighet, utan en logisk och nödvändig anpassning till den tid de lever i. Värderingar på utelistan, som solidaritet och miljöengagemang, förlorar inte sin relevans, men de förskjuts till att bli sekundära mål som förutsätter en grundläggande ekonomisk bas. Prioriteringen är snarare ett tecken på mognad än på förfall. Eller möjligen en mask som faller.
Maskens fall, så kan utvecklingen beskrivas när idealens fernissa skrapas bort och de underliggande incitamenten träder fram. Värderingar må ha haft en stark ställning i en tid av ekonomiskt överflöd, men när verkligheten förändras blir det uppenbart vad som faktiskt styr människors beslut: resurser, trygghet och pengar. Denna förskjutning är inte ett tecken på moralisk nedgång, utan på att ungas prioriteringar har blivit mer i linje med de ekonomiska realiteter som omger dem.
Att unga kvinnor i dag alltmer väljer ekonomisk trygghet framför värderingsdrivna symbolfrågor är därför en form av klarsyn. När löner, bostäder och framtidsmöjligheter blivit osäkrare framstår det som en rationell anpassning att låta nyttomaximering ersätta värdegrundsretorik. En mask faller – och kvar står insikten om att pengar är den nödvändiga bas som all annan frihet och alla ideal ytterst vilar på. Vill vi stå fria när större länder glufsar i sig mindre länder på gemensamma kakkalas måste vi betala för vår frihet. Eller som instruktionerna flygvärdinnorna ger före start; sätt på syrgasmasken på dig själv och hjälp sedan andra. Värderingar kan ge mening, men det är pengar som möjliggör att dessa värderingar kan omsättas i handling.
Det gör ont när knoppar brister, skrev Karin Boye. Så känns det kanske för den äldre generationen som ser de ungas ideal falna och ersättas av starka ekonomiska prioriteringar. Men smärtan ligger inte i att något går sönder, utan i att något växer fram. Det är en mognadsprocess. När värderingarnas sken falnar träder verkligheten fram, och verkligheten är ekonomisk.
För den som levt i en tid av stabila jobb och billigare bostäder är det lätt att se performativa värderingar som självklara. För dagens unga är situationen en annan. Knoppen måste brista för att blomman ska slå ut. När idealen pressas tillbaka öppnas i stället en väg till något mer robust: ekonomiskt självförtroende, en förmåga att prioritera livets långsiktighet.
Det kan verka kallt, men det är i själva verket värmen från verkligheten som gör att knopparna brister. Inflationen, arbetsmarknaden och bostadspriserna är solen och vinden som får skalet att spricka. Och i stället för att se det som ett förfall kan vi förstå det som en blomning – en generation som inser att frihet börjar med ekonomisk trygghet.