Ekonomi Åsikt
Krishantering vinner inga val
Om 327 dagar går vi till valurnorna. Bortom stora stöd till hushållen måste grunden läggas för en offensiv reformagenda som sätter jobb och tillväxt främst. Det är detta som valrörelsen 2026 måste handla om, skriver Fredrik Östbom, näringspolitisk chef på Almega.
I snart ett decennium har svensk politik ägnat sig åt krishantering. Flyktingkris, pandemi, gängkriminalitet, krig i vårt närområde, energikris och hög inflation har gjort det nödvändigt. Men tyvärr har politiken inte lyckats hålla två tankar i huvudet samtidigt. Frågor som tillväxt, sysselsättning och kompetensförsörjning har prioriterats ned, och i takt med detta har utmaningarna på dessa områden bara vuxit sig större.
Arbetslösheten är rekordhög. Sverige har haft högre arbetslöshet än EU-snittet sex år i rad. Åtta av tio företag uppger visserligen att de vill anställa fler, men bara ett av tio gör det. Mer än vartannat företag kan inte växa därför att de inte hittar rätt medarbetare. Hög arbetslöshet i kombination med utbredd kompetensbrist talar sitt tydliga språk. Det står inte rätt till med den svenska arbetsmarknaden.
I Europa har bara Norge färre enkla jobb än Sverige, medan det i Danmark rör sig om vart tionde jobb.
Det finns förstås många förklaringar. En starkt bidragande orsak är dock att det finns för få yrken för personer med svag ställning på arbetsmarknaden, samtidigt som vi under 2000-talet haft en hög invandring. I dagsläget är mellan fyra och fem procent av jobben på arbetsmarknaden sådana som ekonomer lite slarvigt kallar för ”enkla jobb”. I Europa har bara Norge färre enkla jobb än Sverige, medan det i Danmark rör sig om vart tionde jobb.
Sveriges tillväxt står och stampar. I det längre perspektivet har Sverige på fem decennier gått från att vara det fjärde rikaste landet i OECD till det 13:e. Få länder har tappat så många placeringar som Sverige. På senare år har Sverige till och med befunnit sig i den europeiska tillväxtligans bottenskikt. Samtidigt rankas vi återkommande som ett av de mest innovativa länderna i EU och i världen, och lyfts bland annat fram av Mario Draghi som ett europeiskt föredöme. Sveriges potential är enorm, men den tas inte tillvara fullt ut.
***
Med mindre än ett år kvar till valet tar regeringen Kristersson i från tårna för att stötta hushållen – sänkt elskatt och tillfälligt sänkt matmoms. De utlovade 80 miljarderna i reformer i budgeten för nästa år motsvarar drygt 1,2 procent av BNP och innebär att 2026 års budget är en av de mest expansiva budgetarna hittills på 2000-talet. En budget för att stötta och kompensera hushållen i en svår tid, säger vissa. Valfläsk, säger andra.
Oaktat var man står i den frågan kan vi konstatera att det har saknats en tydlig reformagenda för jobb och tillväxt under mandatperioden. Det har funnits ljusglimtar – såsom nya jobbskatteavdrag, sänkta marginalskatter, effektivare regler för att stävja osund konkurrens från offentliga aktörer samt (tillfälligt) sänkta arbetsgivaravgifter för unga. Men mot bakgrund av flera år av svag tillväxt, hade det behövts betydligt fler reformer som förbättrar villkoren för det svenska näringslivet.
”Man efterfrågar inga grandiosa visioner, inga tusenåriga lyckoriken. Inget valfläsk, där människor ska mutas med sina egna pengar.”
”Man efterfrågar inga grandiosa visioner, inga tusenåriga lyckoriken. Inget valfläsk, där människor ska mutas med sina egna pengar. Vad de begär av mig är i stället grundläggande respekt: Tala allvar! Se till att landet fungerar! De vill – i all enkelhet – ha ordning på Sverige.” Orden var Kristerssons, från hans sista Almedalstal som oppositionsledare, och de uttryckte en ambition så god som någon. Men krishantering räcker inte som politisk idé. Utan ett ständigt pågående reformarbete kommer grunderna för vårt välstånd – tillväxten, jobbskapandet och innovationskraften – att stagnera.
Sedan dess har situationen förändrats, dessvärre till det sämre. Med ett långdraget krig i vårt närområde, ett USA som alltmer kapitulerar från de frihetliga principer som gjorde landet till en supermakt och ett bryskt europeiskt uppvaknande kring kontinentens svaga konkurrenskraft har tillväxtfrågan blivit närmast existentiell. Oavsett politisk färg råder nu en bred enighet om behovet av att få fart på Sveriges tillväxt.
Men hur? Det vill jag att valrörelsen 2026 ska handla om – eller snarare: det måste den göra. Konkreta förslag på hur vi får fart på svensk tillväxt som ställs mot varandra i en öppen och schysst debatt. Två områden är särskilt viktiga att fokusera på:
Riv hindren för tjänstesektorn
Tjänstesektorn sysselsätter majoriteten av Sveriges arbetande och bär landets tillväxt. Det är inom tjänstesektorn som instegsjobben, de som bryter utanförskapet, finns. Och det är till tjänstesektorn som universitetens topptalanger söker sig. De senaste 25 åren har 800 000 nya jobb skapats i den privata tjänstesektorn. Och medan produktiviteten i svensk ekonomi har bromsat in de senaste 15 åren har produktiviteten i tjänstesektorn ökat – till och med snabbare än i resten av världen. Med rätt förutsättningar kan tjänstesektorn få fart på Sverige. Vi måste skapa fler vägar in på arbetsmarknaden – och låta tjänsteföretagen visa vägen bort från utanförskap och arbetslöshet.
Sänkta arbetsgivaravgifter, lägre skatt på arbete, och ökad skillnad mellan bidrag och arbete skulle sänka trösklarna in till arbetsmarknaden och ge tillväxtdrivande branscher stärkta förutsättningar.
Stärk kompetensförsörjningen
Sverige behöver en ny arbetslinje för en ny tid. Vi måste bli bättre på att rusta arbetskraften för de jobb som finns, men också för de jobb som kommer. Trots rekordhög arbetslöshet är det svårt att rekrytera, även till jobb med relativt låg tröskel. Det är en strukturell utmaning som, utöver sänkt skatt på arbete, kräver krafttag för att stärka matchningen. Samtidigt måste arbetskraften rustas för AI-eran. Det är inom tjänstesektorn som AI har störst påverkan, på såväl produktiviteten som sättet att arbeta. Redan i dag arbetar nio av tio svenskar i yrken som är medel- eller högt exponerade för AI. Det innebär stora möjligheter, men också utmaningar för arbetsmarknaden. För att Sverige ska lyckas i omställningen till en AI-driven ekonomi krävs rätt förutsättningar. Dagens skattesystem behöver moderniseras. Höga skatter på arbete och lägre skatter på kapital missgynnar företag som vill satsa på medarbetare, framför investeringar i ny teknik. För en utpräglad kunskapsekonomi som den svenska är det också avgörande att vi har goda möjligheter att rusta vårt humankapital inför AI-eran.
Fler utbildningar, både långa och korta, behöver bättre matcha arbetsmarknadens behov. Integrationen av utrikesfödda måste gå snabbare, skattesystemet moderniseras och möjligheterna till kompetensutveckling i arbetslivet öka. Utred ett kompetensavdrag för företag som investerar i att stärka medarbetarnas kompetens, till exempel inom AI.
Oavsett vem som står som vinnare på valnatten 2026 måste jobb och tillväxt ges högsta prioritet nästa mandatperiod. Vårt välstånd är inget vi kan ta för givet – det måste försvaras, förnyas och förstärkas. Det kräver en offensiv reformagenda med fokus på jobb och tillväxt. Låt inte morgondagens kriser bli priset för dagens passivitet.