Samhälle Krönika
Skräpmatsreklam är en kanariefågel
Nyligen förbjöd Norge skräpmatsreklam riktad mot alla under 18 år. Men det som börjar med den goda intentionen att skydda barn riskerar att sluta med begränsningar av vuxna människors frihet. Albin Zettervall skriver om folkhälsolobbyns senaste förslag.
I Sverige finns det nu ett aktivt opinionsarbete för att på olika sätt förhindra skräpmat. Folkhälsomyndigheten vill tillsätta en utredning för att förbjuda snabbmatsreklam, vilket både Sveriges konsumenter och Cancerfonden ställer sig bakom. Nu har deras förslag blivit verklighet i Norge, en lagstiftning som emellertid inte kommer få de resultat som anhängarna hoppas på.
Det norska förbudet består i grund och botten av att det nu är förbjudet att marknadsföra ”onyttig” mat till personer under 18 år. Allt från choklad, nötbars, sötad müsli och färdigrätter till juicer, läsk och sötade mjölkdrycker kommer inte att tillåtas marknadsföras mot barn. Att alla under 18 år räknas som barn skapar stora gränsdragningsproblem. Företagen riskerar höga viten om de anses ha riktat reklamen mot barn. Hur kan man göra reklam riktad mot 20-åringar som med säkerhet inte lockar en 17-åring? Förbudet blir därför betydligt bredare, och kommer i praktiken leda till att reklam riktad mot unga vuxna försvinner.
I Norge har man också gjort olika undantag gällande marknadsföring, ett är lite ironiskt för sponsring av barnidrott, där föreningar annars skulle hamna i tuffa ekonomiska situationer utan “skräpmatsbolagens” sponsorpengar. Man kommer inte heller få dela ut smakprover till personer under 18 år. Det blir spännande att se när läskföretag kräver id-kort innan de delar ut en läsk till någon som möjligen är 17 år.
***
Med tanke på att så många myndigheter och organisationer driver denna fråga bör de ha starka vetenskapliga bevis, men så är inte fallet. Den återkommande metaanalysen som folkhälsolobbyn hänvisar till är från 2018. I den finns 11 studier som har undersökt hur skräpmatsreklam påverkar barns kaloriintag genom att låta barn kolla på reklamen och sedan få fri tillgång till ett buffébord av godsaker. Studien kommer fram till att matreklam har en statistiskt signifikant effekt på barns ätande, men med snäv marginal. Intervallet är mellan 3,1 och 116,9 kilokalorier. Av de elva studierna kommer fem från samma forskargrupp i Liverpool. Deras resultat sticker ut i jämförelse med de övriga studierna, och visar tydligt att barn under 12 äter mer mat efter att ha sett “skräpmatsreklam”.
Författarna uttrycker själva att resultaten bör tolkas med försiktighet.
De andra sex studierna spretar betydligt mer. En visar att bland barn mellan 9–14 år ledde skräpmatsreklam till högre intag bland överviktiga flickor, men inte för någon annan. En annan visade att intaget ökade för pojkar men inte för flickor. Två studier hittade ingen effekt av reklamtittandet. Bara två andra kom fram till samma resultat som forskargruppen i Liverpool, varav den ena gällde mycket unga barn mellan två och fem år. Resultaten verkar därmed vara svåra att replikera. Författarna till metaanalysen uttrycker själva att resultaten bör tolkas med försiktighet, och inte heller är applicerbara på verkliga situationer. Barn har vanligtvis ingen fri tillgång till obegränsat med onyttigheter.
Forskningen är liten och inte särskilt övertygande, men det går att kolla på hur förbuden fungerat i verkligheten, då olika länder har infört restriktioner för skräpmatsreklam. Chile införde marknadsföringsbegränsningar för skräpmat 2016. Om en produkt överskred gränsvärden för kalorier, socker, salt eller mättat fett fick de inte annonseras mot barn, inte förpackas eller marknadsföras med tecknade figurer eller leksaker, och fick en särskild etikett med ordet “högt” eller “stopp” på förpackningen. Livsmedel med den etiketten får inte serveras av skolor, och en stor PR-kampanj uppmuntrade barn och föräldrar att undvika dessa livsmedel. Utöver det höjde Chile sin sockerdrycksskatt 2014.
Chile låter som en dröm för folkhälsolobbyn, där mycket av vad de önskar har gått i uppfyllelse. Hur blev då resultatet? När forskare undersökt vilken påverkan reformerna har haft på barns vikt konstaterar de dystert att man inte kan se någon påverkan. Tre år efter reformerna infördes har övervikt och fetma bland barn ökat med 0,5 procent, vilket låg i linje med utvecklingen åren innan. Man har även svårt att hitta större effekter av punktskatter på sockersötade drycker när det gäller att minska övervikt bland barn. Även Storbritannien har tidigare infört begränsningar, och har haft reklamförbud för ohälsosam mat på tv under barnprogram i över 15 år, vilket minskade barns exponering av reklam med skräpmat från 12 miljarder exponeringar till 3,6 miljarder. Sjönk barnfetman på grund av det? Nej. Den enda märkbara konsekvensen var att barn-tv-kanaler fick läggas ned.
Grundproblemet är alltså vad föräldrar köper till sina barn, inte vad barnen köper.
Den ökade vikten beror på med största sannolikhet på att ultraprocessad mat är gott, relativt billigt och enkelt, och att föräldrar därför köper det till sina barn. Barn har vanligtvis väldigt lite pengar att röra sig med. I Sverige får en 10-åring i snitt 30 kronor i veckan. Det räcker knappt till en påse chips. Grundproblemet är alltså vad föräldrar köper till sina barn, inte vad barnen köper. Finns det föräldrar i Sverige som inte vet att godis, chips och pizza är dåligt att äta för mycket av? Troligen inte. Om marknadsföringsförbud inte fungerar, och sockerskatters effektivitet är tveksam, krävs det antingen stora inskränkningar i familjers privatliv eller i näringsfriheten. Antingen genom att förbjuda barn att handla godis eller förbjuda affärer att sälja onyttiga varor.
***
Det är inte bara i skräpmatsfrågan som folkhälsolobbyisterna hamnar snett. I tobaksfrågor har de oftast lika dåligt på fötterna. Ett vanligt påstående från dem är att snus leder till rökning, och att det i stället är kunskapshöjande insatser, punktskatter och marknadsföringsbegränsningar som gjort att antalet svenska rökare minskat kraftfullt. De klarar dock inte av att svara på frågan om varför Sverige har så få rökare när nästan alla andra länder i EU har högre skatter och mer marknadsföringsbegränsningar än Sverige.
Det borde glädja folkhälsolobbyn att Sverige har lägst tobaksrelaterad cancer i EU tack vare snuset, men i stället för att fira väljer de att byta spår.
Kvar är deras tro på att det är informationsinsatser som har gjort skillnanden. Tror italienarna, tyskarna och danskarna att rökning är mindre farligt än svenskarna? Är Folkhälsomyndigheten så mycket skickligare på att berätta om skadeverkningarna än motsvarande myndigheter i andra länder?
Sverige är det land som röker minst och där snus är överlägset vanligast, där män under lång tid har rökt mindre och i stället snusat. Efter att det vita snuset introducerades har rökningen minskat kraftigt bland kvinnor. Det borde glädja folkhälsolobbyn att Sverige har lägst tobaksrelaterad cancer i EU tack vare snuset, men i stället för att fira väljer de att byta spår. Från rökning till det vita snusets smaksättningar.
***
Varför är det så viktigt att inte förbjuda marknadsföring riktad mot barn? Även liberaler borde väl inse att barn är skyddsvärda. Anledningen till varför frihetligt sinnade människor ändå bör ana oråd när “snälla” förbud föreslås är på grund av att det sällan stannar vid ett “snällt” förbud.
När inte marknadsföringsförbudet fungerar kommer man skylla på att annan offentlig snabbmatsreklam riktad mot vuxna lockar barnen. “Det är busskurernas och tunnelbanans reklam som är boven!” När inte heller det fungerar kommer man vilja totalförbjuda reklamen. “Det är ändå onyttiga saker som ingen behöver se.” När inte det fungerar kommer man att attackera utformningen på förpackningarna. Onyttig mat kan inte få ha färgglada omslag eller roliga figurer, och sådana usla produkter bör inte få placeras hur som helst i butikerna. Åldergräns på godis, eller kanske totalförbud.
Varje förslag kommer mottas med “Det är väl ingen större inskränkning”, samtidigt som grodan fortsätter kokas. Skatter kommer införas, och höjas. Nya förbud kommer att dugga tätt. Till slut blir vi tvångsmatade av Folkhälsomyndighetens livsmedelsinspektörer. Då kanske de blir nöjda, innan de hittar något nytt att gnälla på. För lite motion, kanske.
I ett fritt samhälle kommer människor att göra mer och mindre kloka val, även föräldrar. Det måste tillåtas – då alternativet är betydligt sämre. Det är inte roligt att vara överviktig, och det är extremt svårt att bli smalare om man en gång blivit tjock. Det är tur att medicinen kommit så långt att vi nu har fungerande viktminskningsläkemedel. Som vanligt är det företag och uppfinningsrikedom som löser problem, och politikerna som svingar vilt med verkningslösa repressiva förslag.