Utblick Krönika
Irans långa historia av socialism och kapitalism
Marken skakar under regimen i Teheran. Det går att förstå som en korrigering av den islamiska statens socialism. Iran har dock även en rik historia av kapitalism som går att bygga på framåt, skriver Nima Sanandaji.
En vana bland iranier är att påminna andra om vad vår nation var först med, till exempel de underjordiska bevattningssystemet qanat och föregångaren till glass, sorbet. Nationen har likaså en lång historia av kapitalism, såväl som socialism. Även om det är välkänt att Cyrus den store, på 500 talet f.Kr., är kopplad till de första mänskliga rättigheterna, är det också relevant att komma ihåg att berättelsen om hans utbildning som ung prins innehåller en av de tidigaste skriftliga redogörelserna för den fria marknadsekonomiska principen.
Modern kapitalism är till stor del en västerländsk institution, mycket av den utvecklades i den anglosaxiska modellen, men också i exempelvis Sverige där det första aktiebolaget, de första europeiska kreditsedlarna och den första centralbanken utvecklades. Modern kapitalism är i sin tur en utveckling av renässanskapitalismen, som växte fram med nya uppfinningar som immateriella rättigheter, med utvecklad redovisning och genom en sammansmältning av marknadstraditionerna från Europa, Asien och Afrika vid den tiden. Om man spårar kapitalismen ännu längre tillbaka, utvecklades dess första iteration i Mellanöstern, med Iran i en nyckelroll.
För mellan 5 000 och 4 000 år sedan utvecklades proto-kapitalism kring templen i städer som Babylon, Assyrien och Elam – i Irak, Syrien och Iran i moderna termer. Dessa tempels agenter, tamkārum, utvecklades till världens första kapitalister, med redan då en uppdelning mellan investerare och entreprenörer.
Cyrus den store var den tredje kungen i den akemenidiska dynastin. Han är känd för befrielsen av det judiska folket och andra från slaveriet i Babylonien och i samband med detta formuleringen av skrivandet av en tidig deklaration om mänskliga rättigheter. Cyrus spelade också en nyckelroll i spridningen av tidiga standardiserade guld- och silverlegeringsmynt för internationell handel, byggandet av den kungliga vägen som skulle bli början på den framtida Sidenvägen, och skapandet av det första avancerade postväsendet. Den grekiske historikern Herodotos beskrev detta system med orden ”varken snö, regn, hetta eller nattens dysterhet hindrar dessa kurirer från att snabbt slutföra sina avtalade rundor”. En formulering som senare blev det amerikanska postväsendets inofficiella motto.
Han fick lära sig att lagstiftarens enda roll är att bedöma om en transaktion är baserad på frivillighet och respekt för privat egendom.
Xenofon, grekisk militärledare, filosof och historiker, skriver om hur Cyrus som ung prins i sin utbildning gjorde misstaget att tro att det var rättfärdigt av en lång pojke att tvinga en kortare pojke att byta en lång tunika mot en kortare, eftersom det gynnade båda parter. Han fick lära sig, baserat på zoroastriska principer, att lagstiftarens enda roll är att bedöma om en transaktion är baserad på frivillighet och respekt för privat egendom. Statens roll är inte att bedöma vilken ekonomisk aktivitet som är mer gynnsam, bara vilken som sker enligt frivillighet och äganderätt.
Medan Iran för cirka 2 600 år sedan hade en tidig intellektuell grund för fria marknadsprinciper, utvecklades senare Iran religioner som mynnade ut i den första tidiga kommunistiska rörelsen. Profeten Mani skapade för 1 800 år sedan en religion som spred sig till Mellanöstern, Europa, Kina och andra delar av Asien innan den upphörde, där tidiga socialistiska idéer fanns med. Omkring 1 500 år sedan byggde profeten Mazdak vidare på detta idégods så det blev en kommunistisk ideologi, med krav på att staten skulle försörja allmänheten och att egendom skulle konfiskeras från de rika och fördelas bland folket. Det var en politik som kortsiktigt realiserades omkring år 500 av den sasanidiska kungen Kavadh I. Det destabiliserade landet, och med tiden tog Kavadh själv avstånd från denna tidiga revolutionära socialistiska rörelse.
Iran har således en förvånansvärt lång historia av både kapitalism och socialism. Sedan revolutionen 1979 har det varit socialismen, i den islamiska statens variant, som har påtvingats. Denna ideologi spreds genom inflytande från stater som Sovjetunionen och utländska intellektuella, men hade också vissa rötter i Iran. I likhet med socialismen i Central- och Östeuropa och på andra håll i världen faller systemet nu under sin egen tyngd.
Ibn Khaldun är en tunisisk forskare som för cirka 600 år sedan utvecklade en förståelse för ekonomiska frågor och vars idéer Arthur Laffer utvecklade till Khaldun-Laffer-teorin. Denna teori beskriver att om skatterna höjs till höga nivåer, kommer de att tränga ut skattebasen. Khaldun observerade att autokratiska regimer följer i samma spår. De tar över samhällen och beskattar ekonomin genom olika medel för att berika sin växande grupp av anhängare, men sedan missköter ekonomin till en punkt där inte ens deras anhängare kan försörjas. Därefter faller regimerna eftersom deras stöd urholkas i samband med att ekonomin dräneras. Denna utarmning skapar en drivkraft för förändring.
Ett Iran som framöver omfamnar demokrati, fredliga relationer och framsteg har all anledning att minnas den roll Cyrus den store spelade i kapitalismens utveckling som en global institution.