Utblick Krönika
Nu splittras MAGA-rörelsen
MAGA-rörelsens obrottsliga lojalitet med Donald Trump har börjat krackelera. Mer splittring är att vänta, och det bådar inte gott för Trump i höstens mellanårsval, skriver Elisabeth Braw.
Donald Trump vann förra presidentvalet på isolationism. Han lovade många saker, men mest lovade han America First: det skulle inte läggas några pengar på andra länder och USA skulle inte ge sig in i några nya konflikter utomlands. På en månad har han skapat konflikt, och kanhända krig, med både Venezuela och Danmark. Inte konstigt att MAGA (Make America Great Again) håller på att splittras. Men denna Trump-trogna rörelse splittras också av inrikesfrågor.
Jag bryr mig verkligen inte om utlandet. Självklart bryr jag mig om människor och önskar dem allt gott, men jag är trött på att amerikaner blir tvångsmatade med propaganda om varför vi måste övervaka och rädda det här landet och det där landet och utkämpa det här kriget och det där kriget. Det amerikanska folket behöver hjälp och det borde vara USA:s regerings fulla fokus.
Så skrev Marjorie Taylor Greene häromdagen på X. Den republikanska kongressledamoten, som har kommit att symbolisera MAGA-rörelsen, ondgjorde sig över USA:s stora statsskuld och att vanliga amerikaner sitter fast i alla möjliga skuldfällor.
Det var precis sådana frågor som fick vanliga amerikaner att rösta på Donald Trump och dessutom också bli trogna anhängare. MAGA är som bekant inte republikanska partiet utan närmast en rörelse som har tagit över republikanska partiet, och i denna rörelse var personer som ”MTG” ledande. Trump själv sade sig stå för samma målsättningar som sina anhängare: mer pengar till USA, inga nya krig, inga äventyr utomlands. Men mest stod han för att allt skulle kretsa kring Donald Trump.
Trump själv sade sig stå för samma målsättningar som sina anhängare: mer pengar till USA, inga nya krig, inga äventyr utomlands.
Det fungerade väl i fyra år, och nu har det fungerat väl i ett år. Till omvärldens förskräckelse har Trump fått göra vad han vill (när jag skriver detta har presidenten precis sagt att Grönlands statsminister ska passa sig så att det inte slutar illa för honom) för att vare sig MAGA eller republikanerna i kongressen vågat eller velat sätta sig emot honom. Därför var det uppseendeväckande när Taylor Greene och ett fåtal andra kongressledamöter vågade trotsa Trump och kräva att dokumenten om Jeffrey Epstein skulle offentliggöras. Och eftersom de vägrade ge sig, och för att vanliga amerikaner pressade på, vågade andra republikaner också rösta ja till publiceringen.
Inte långt därefter angrep Trump Venezuela och konkretiserade sina planer på att annektera Grönland, med eller utan våld. Var det MAGA-politik? Marjorie Taylor Greene tyckte inte det, men då hade Trump mobbat iväg henne från kongressen. Man bör ändå lägga vikt vid vad den energiska entreprenören från Georgia säger, för även om hon tidvis verkat smågalen har hon principer, och hon vet vad MAGA:s fotfolk står för. Hon visste att de ville att Epstein-dokumenten skulle offentliggöras, och det visste inte Trump, eller snarast ville han trotsa folkets vilja.
MAGA:s fotfolk står fortfarande för America First och inga nya krig, men där har en splittring inträtt. En del står fortfarande för denna åsikt, medan en annan del har satt lojalitet till Trump över allt annat. Om Trump vill ha krig följer man honom in i kriget. När det gäller andra frågor har samma splittring börjat inträda. Tullar visade sig bli dyrt för amerikanska företag och har lett till högre priser. På vissa håll har arbetstillfällen försvunnit. Vissa MAGA-anhängare vill ha ett slut på tullarna; vissa förlitar sig på att det ska bli så bra som Trump har utlovat.
Och så var det frågor som Trump hittills inte har haft någon åsikt om, till exempel antisemitism. Det var en reflektion av MAGA och USA i dag att MAGA:s två läger i frågan utkämpade intensiva kamper på MAGA-ledaren Charlie Kirks begravning, som genomfördes som ett slags megaevenemang på en sportarena.
Ja, vad står MAGA för? Trump verkar tro att den egentligen bara står för lojalitet mot honom själv, och visst har det verkat så. ”Partiet, det är jag” har fungerat för honom, och numera riktar han också in sig på ”staten, det är jag”.
Men fast presidenten har verkat ha en nästan magisk koppling till sin bas har han kanske överskattat den ändå. Först vågade Marjorie Taylor Greene yttra egna åsikter, fast hon fick böta för det genom att lämna kongressen. Vem kommer näst, och i vilken fråga? Det är inte omöjligt att någon MAGA-ledamot i Kongressen vill och vågar revoltera mot Trumps bisarra och extremt farliga Grönlands-begär. I november har alla MAGA-anhängare rätt att visa vad de tror på i valbåset. Det bådar inte gott för presidenten.