Krönikor Krönika
Kärnvapnen visar på osäkerheten i S utrikespolitik
Socialdemokraterna visar gång på gång att deras utrikespolitik saknar fast mark att stå på. Deras skepsis mot kärnvapensamtalen med Frankrike vittnar om en fundamental osäkerhet i sin utrikes- och säkerhetspolitik. Det skriver Hannah Stutzinsky.
Valrörelser handlar väldigt sällan om utrikes- eller säkerhetspolitik. Trots att skillnaderna mellan partierna kan vara stora, tenderar inrikesfrågorna att vara viktigare för väljarna. Men i år kan det bli annorlunda. Utrikes- och säkerhetspolitiken har kommit närmare. I takt med att kriserna i omvärlden avlöser varandra känner allt fler svenskar av dess konsekvenser på ett personligt plan. I detta läge är det bekymmersamt att Socialdemokraterna gång på gång snubblar i frågor som gäller vårt lands säkerhet och förtroendet för våra allierade.
Inför valet 2010 gick Socialdemokraterna till val på ett gemensamt valmanifest med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Ett av deras vallöften löd ”en rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser”. Redan då möttes vallöftet av skarp kritik. En forskare från FOI påpekade bland annat att om lydelsen realiserats hade både Sydkorea och Japan varit tvungna att utveckla och husera egna kärnvapen. Riksdagsledamoten Carl B Hamilton påpekade därtill att det hade lämnat Baltikum i ett mycket osäkert läge. I dag, med rådande vetskap om Rysslands aggressivitet, är nog många glada att det rödgröna vallöftet för 16 år sedan förblev en skrivelse i ett irrelevant dokument.
Varken MP eller V bottnar i den säkerhetspolitik som nu är etablerad.
Men helt passé verkar det gamla valmanifestet inte vara. Socialdemokraterna går även i år till val med rödgröna samarbetspartier, och en utrikespolitisk linje som markerar avstånd till våra allierade. Det blev tydligt när Frankrikes president Emmanuel Macron häromveckan meddelade att han initierar en ny strategi för de franska kärnvapnen. Den nya strategin innebär bland annat fler kärnvapenstridsspetsar och en till kärnvapenbärande ubåt. Morgan Johansson, som är utrikespolitisk talesperson för S, beskrev detta som “beklagligt”. Förra veckan initierade president Macron även samtal med en handfull europeiska länder för att få till stånd en sammanlänkad kärnvapensavskräckning. En dialog som statsminister Ulf Kristersson tackat ja till att delta i. Enligt SVT fanns det en skriftlig överenskommelse mellan regeringen och Socialdemokraterna att inte göra frågan om kärnvapensamtal till en politisk stridsfråga. Trots det kommenterade Magdalena Andersson under tisdagen att hon hade fattat ett annat beslut om Macron hade ställt frågan till henne.
Det här är inte den första säkerhetspolitiska frågan som Socialdemokraterna vobblar på sedan regeringsskiftet, sedan Natointrädet, eller sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.
Under 2024 attackerade Houthirebellerna handelsfartyg och civila mål i Röda havet. Sverige deltog då i en EU gemensam defensiv med stabsofficerare och en marin traumaenhet. Innan den EU-gemensamma insatsen var fastställd tog regeringen in underlag från Försvarsmakten för att utreda hur ett svenskt deltagande i Röda havet hade kunnat se ut. Det var något som fick Morgan Johansson att yttra kritik. Han ansåg inte att hans parti kunde stå bakom att Sverige blandade sig i en militär konflikt som hade potential att sprida sig brett. Trots att sundet som förbinder Röda havet med Adenbukten är en av världens viktigaste sjövägar och helt central för den svenska handeln med Asien. Hade Johanssons ord varit vägledande vid tillfället hade Sverige alltså inte haft någon utredd åtgärd om situationen hade eskalerat och svenska handelsfartyg kapats.
Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet har villkorat sitt stöd till Magdalena Andersson som statsminister med att få sitta i hennes regering. Varken MP eller V bottnar i den säkerhetspolitik som nu är etablerad. Det blev inte minst tydligt när Ryssland inledde sin invasion av Ukraina 2014 och Miljöpartiets försvarspolitiske talesperson Peter Rådberg ansåg att man inte behövde höja försvarsanslagen eftersom Krim låg “så himla långt bort”. Särskilt tydligt blev det när Vänsterpartiet röstade nej till att skicka vapen till Ukraina 2022 – ett beslut som man senare ändrade men som avslöjade partiets instinkter.
Det finns en instabilitet i Socialdemokraternas utrikes- och säkerhetspolitik.
Den nuvarande regeringen har etablerat en ny säkerhetspolitisk linje för Sverige som innebär en aktiv roll i Nato och ökade försvarsanslag. Stödpaketen till Ukraina har följt på varandra och varit av betydande storlek. Förra året var stödet lika stort som de tre föregående åren tillsammans. Det rör sig om både humanitärt stöd, initiativ för näringslivet och krigsmateriel. Historien vittnar om att Magdalena Anderssons förmodade koalitionspartier inte hade uppvisat samma kreativitet och adaptivitet i tillförseln av stödpaket.
Det finns en instabilitet i Socialdemokraternas utrikes- och säkerhetspolitik. De riskerar dessutom att förvärras i en koalitionsregering med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Anderssons skepsis mot dialogen med den franska presidenten är inte ett uttryck för ett gängse kärnvapenmotstånd, utan ett uttryck för osäkerhet. Den osäkerheten kan utgöra ett arbitrage för deras samarbetspartier som önskar en mer pacifistisk – det vill säga oförberedd – säkerhetspolitisk hållning.