Ekonomi Krönika
Människor har ett värde även i AI:ns tidsålder
Oron för arbetets slut har åtföljt varje ny teknologi. Det har inte hänt och kommer inte att ske den här gången heller. Människors värde består även när tekniken tar över jobb, skriver Johan Norberg.
Googles Eric Schmidt höll årets examensanförande vid University of Arizona. Där sa han att den tekniska förändringen som artificiell intelligens för med sig kommer att bli ”större, snabbare och mer omvälvande än något vi tidigare sett”.
Studenterna mötte honom med en kör av burop.
AI-backlashen är här. 62 procent av svenskarna tror att AI innebär mer risk än möjlighet. Amerikanerna är nästan lika negativa till AI som till Donald Trump. Till och med mitt husorgan, The Economist, varnar för en ”jobbapokalyps”.
AI har helt enkelt den sämsta marknadsföringspitchen i historien, som ekonomen Noah Smith påpekar: ”Vår produkt kommer att göra dig ekonomiskt överflödig – och kanske döda dig.”
Hur stor risken är att AI kommer att ta livet av oss är en fråga för en annan artikel, låt mig nöja mig med att konstatera att döden länge har gått vid mänsklighetens sida, och om AI kan hjälpa oss att hantera några av de riskerna, så finns där en intressant avvägning. Men en sak är säker: Den kommer inte att döda våra jobb.
Men en sak är säker: AI:n kommer inte att döda våra jobb.
Oron för arbetets slut har förstås åtföljt varje ny teknologi, från plogen och den mekaniska vävstolen till mikrochipet. Varje gång har farhågorna visat sig överdrivna. När automatisering driver ned det gamla i pris frigörs köpkraft för att anlita människor till något annat.
När maten blev billigare började vi efterfråga stål, kläder och vattentoaletter. När saker blev billigare kunde vi börja köpa mer vård, semesterresor och podcasts om seriemördare. När det blir billigare kommer vi efterfråga något annat.
Kanske också mer av de billigare tjänsterna? För tio år sedan förutspådde AI-pionjären Geoffrey Hinton att radiologer inom fem år skulle ha ersatts av maskiner. Tvärtom exploderade efterfrågan på bilddiagnostik när tekniken blev billigare, och nu råder i stället brist på radiologer.
Massor av jobb kommer förstås försvinna, men andra kommer till. Problemet är att vi bara kan föreställa oss de första. Om jag hade sagt till mormor att någon i dag skulle jobba som molnarkitekt, biotekniker, HR-ansvarig, dataspelsutvecklare, solpanelsinstallatör, podcastproducent, e-handelslogistiker, cybersäkerhetsansvarig, idéchef på Timbro eller influencer så hade hon inte fattat vad jag pratade om, eftersom mer än hälften av dagens yrken inte existerade på hennes tid (just influencer fattar i och för sig inte jag heller).
Den centrala frågan är i stället om vi har tillräckligt flexibla marknader och skatte- och bidragssystem som gör att vi flyttar oss till de nya jobben – och förflyttar oss inom våra gamla jobb.
Tänk om hälften av alla arbeten försvinner? Det har faktiskt redan hänt mig. Internet och sökmotorer tog en gång ifrån mig det jag trodde gav mig en fördel på arbetsmarknaden – att sitta på Kungliga Biblioteket och leta fram rätt statistikserier och artiklar på mikrofilm. Nu kan vem som helst göra det vid datorn, så jag fick förflytta mer av mitt arbete till analys och tolkning av materialet. Det var nog bra för slutprodukten. Samma förändring pågår inom alla jobb. Banktjänstemannen som räknade pengar tipsar mig nu om hur jag ska investera dem. Programmeraren som kodade för hand ägnar nu tiden åt att lösa problem och utveckla idéer.
Tänk så här: Kan du föreställa dig att du har någon slags behov eller intressen som det skulle kräva två personers heltidsarbete att tillfredsställa? Om du och alla andra kan det så har vi i praktiken ett kroniskt underskott på arbetskraft på 100 procent. Resten är bara en fråga om matchning och prisförhandling.
Som Carl Benedikt Frey säger: AI kan skriva i Shakespeares stil, men bara för att Shakespeare först skrev.
Men om framtidens AI kan göra allt? Jag vet inte. Homo sapiens har fortfarande några nischfördelar: det mänskliga mötet, empati, förtroende, omsorg, fantasi, vision, ansvar, ledarskap, berättande, omdöme, avvägning, smak, improvisationsförmåga, magkänsla. Samt verkligt kreativa språng: Som Carl Benedikt Frey säger: AI kan skriva i Shakespeares stil, men bara för att Shakespeare först skrev.
Och nyfikenhet – för om vi har en maskin med alla svar blir det viktigaste att ställa rätt frågor. Ta rymdskeppet Enterprise i Star Trek, vars superdator ger besättningen tillgång till universums samlade kunskap för att diskutera alla tänkbara problem. Om du plötsligt befann dig där på kommandobryggan, skulle din första tanke vara att allt är över – eller att allt nu börjar?
Detta förutsätter i och för sig att AI inte också blir bättre på allt som vi tror är unikt mänskligt. Vad skulle vi ha kvar att göra i en sådan värld? Kanske en sak: Att vara människor och känna igen oss i varandra.
Föreställ dig att du nu fick reda på att den här artikeln är skriven av en AI. Skulle du känna samma glädje eller skepsis inför den? Jag vet i alla fall att när jag hör en snygg ny synthlåt, men plötsligt inser att den inte har värkts fram med svett, skratt och tårar, tar det bort något av känslan. Hade studenterna ens buat åt en AI som de gjorde åt Eric Schmidt?
Kanske gör detta mig till en artchauvinist, men i så fall är jag inte ensam. ”Made by humans” kommer alltid att betinga ett övervärde på marknaden.