Samhälle Krönika
En röst på C är inte ett sätt att slippa välja
Centerpartiet har lyckats med att nå ut till de väljare som helst av allt inte vill bli påkomna med att göra ett val. Men med centerns statsministerkandidat får de konformistiska väljarna i praktiken en regering långt till vänster om mitten. Det skriver Hannah Stutzinsky.
Det finns partier som vill sänka skatten och partier som vill höja den. Det finns partier som förespråkar längre fängelsestraff och partier som förespråkar kortare. Det finns partier som vill ha mer privatisering av välfärdsfunktioner och partier som i stället vill att staten ska breda ut sig mer. Och så finns det Centerpartiet.
I SCB:s partisympatiundersökning som publicerades härom veckan var stödet för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans på över 50 procent. Det innebär att Elisabeth Thand Ringqvists, önskade statsminister, inte ens behöver visualisera hur Centerpartiets gröna nyans ser ut bredvid hennes egna röda grafiska profil. C, som inte blev stort nog att kunna ta Vänsterpartiets plats i Magdalena Anderssons regeringsunderlag, hade därmed blivit ett betydelselöst parti ifall SCB-mätningen varit ett valresultat i stället för en mätning.
Det är dock något som sannolikt appellerar till just centerns väljare. För Elisabeth Thand Ringqvist, och hennes företrädare, har gjort det som de två stora partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, slår knut på sig själva för att åstadkomma – hon når väljarna som inte vill välja.
Därför finns det inga konformistiska val i Sveriges riksdag.
De som vill kunna nicka instämmande när någon i mammagruppen plötsligt ondgör sig över att regeringen vill kunna placera 13-åringar i fängelse. Men också kunna säga något medkännande när en kollega berättar om att en klasskamrat till hans son blivit dömd för vapenbrott, men fortfarande skickar meddelanden i klasschatten. De som anser att den viktigaste frågan är att inte råka bedömas som det ena eller det andra, ser sin räddning i Centerpartiet. Tidigare i veckan liknade partiföreningen i Norrtälje till och med sig själva vid Arlas mellanmjölk. ”Det går också att välja lagom inom politik”, löd budskapet. Ingen kan väl döma någon som väljer det gröna paketet i mataffären.
Men en röst på C är allt annat än ett icke-valsalternativ. Det regeringsalternativ som Centerpartiet har ställt sig bakom förordar exempelvis en ny skatt på sparande och avskaffad karensdag, och det är utan att Vänsterpartiets politik tas i beaktning. Socialdemokraterna har de senaste åren rört sig allt längre vänsterut. De skattepolitiska förändringar som S sagt sig vilja genomföra skulle ta Sverige längre bort från de marknadsliberala ideal som skapat landets tillväxt, och som centerpartiet vanligtvis säger sig bejaka.
Den statsministerkandidat som centerledaren ställt sig bakom redan innan kalenderinbjudan för regeringsförhandlingar skickats ut, är långt från den politiska mitten och hennes tentativa koalitionsparti rör sig i politikens ytterkant. Det blev inte minst tydligt i Expressens granskning som visade att ett stort antal kandidater för Vänsterpartiet uttryckt medhåll för antisemitism och extremism.
Konformism är den socialpsykologiska termen för den mänskliga tendensen att förändra sitt beteendet för att passa in i en grupp. I politikens värld skulle termen sannolikt kunna bytas ut till centerväljare. Men även biroller bär ansvar i en regering eller i ett regeringsunderlag. Därför finns det inga konformistiska val i Sveriges riksdag, att som politiskt parti försöka iklä sig en sådan roll är enbart ett finurligt sätt att nå en svårfångad grupp.
Centerpartiet har med den annonserade linjen ställt sig bakom en regering som gör medelklassens marginaler mindre och som kan väntas släppa det grepp som den sittande regeringen tagit om de gängkriminella. Det är en linje som inte stämmer överens med bilden på den gröna mjölken. En röd mjölk är fortfarande röd, även om den råkar vara laktosfri.