Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Hur står Centerpartiet ut med sällskapet?
Centerpartiets sakpolitik är det inget fel på. Det verkar dock svårt för Elisabeth Thand Ringqvist att få gehör för sin politik i ett sällskap där de andra både i ord och handling avskyr fri företagsamhet och äganderätt. Det skriver Markus Linder.
Framför den stora bildskärmen med fyrklövrarna på, framträder Elisabeth Thand Ringqvist iförd en blåvitrutig plädklänning. Trots att hon är ny på Almedalsscenen företräder hon den klassiska centerpartistiska värdegrunden.
Thand Ringqvist pratar inte bara om hur staten kan bli mer närvarande på landsbygden utan också om hur företagande kan främjas med skattesänkningar. Hon lanserar särskilt sin arbetsuppmuntrande målsättning: att avskaffa jobbskatteavdragen i syfte att införa ett mer omfattande grundavdrag: att drygt 15 000 kronor av lönen ska gå obeskattade.
Hur mycket liberal politik kommer Centerpartiet kunna genomföra tillsammans med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna?
Politiken är inriktad på att göra Sverige till ett rikare och friare land. Men publikens entusiasm känns felplacerad med tanke på vilka samarbetspartners C har tänkt sig efter valet. Det är ju inte en borgerlig regering som Thand Ringqvist kommer att ställa sig bakom – tvärtom har hon pekat på Magdalena Andersson som den statsministerkandidat C mest sannolikt kommer att stödja.
Ett samarbete vänsterut innebär dessutom att ett antal andra partier kommer göra sig gällande, det gäller Miljöpartiet och kanske till och med Vänsterpartiet, ett parti som Ringqvist helst undviker. Simona Mohamssons invändning mot en rödgrön koalition från gårdagens Almedalstal borde alla väljare, inte minst de som överväger en röst på C, därför ha i åtanke då de vandrar in i valbåsen: Hur mycket liberal politik kommer Centerpartiet kunna genomföra tillsammans med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna?
Alla tre rödgröna samarbetspartners vill höja skatten, vare sig det handlar om att Miljöpartiet vill höja bränsleskatterna eller att Socialdemokraterna vill straffa ISK-sparare.
Om C skulle förmå att tvinga alla dessa tre partier att överge sina djupt ideologiskt grundande uppfattningar hade det förstås varit annorlunda. Det är emellertid inte är en vidare verklighetstrogen situation. När Centerpartiet och Liberalerna ingick Januariavtalet fanns Alliansen att falla tillbaka på. Nu är Nooshi Dadgostars sällskap det enda alternativet om C vill försöka få genomslag för sin marknadsvänliga politik. Ett borgerligt samarbete beskrevs av Thand Ringqvist, så sent som häromveckan, i termer av ”diskvalificerat”.
Centerpartiet riskerar, som frågan om fri hyressättning visar, att ge upp kakan till sossarna för att festa på smulorna.
Ensam och med få kort på hand har Thand Ringqvist redan vikt sig i frågan om fri hyressättning i nyproduktion för att lättare kunna passa in med sina nya partners. Ska en person vars hjärtefrågor kan härledas till frihetliga ideal då välja C? Är det inte då bättre att vända sig till Moderaterna eller försöka rädda Liberalerna? Tidöpartiernas politik får dessutom tydligt stöd från landsbygden, vilket LRF Media visar: SD är störst bland lantbrukare, C är fortfarande näst störst, men med M hack i häl och ett starkt stöd för KD. Det innebär att den nya konstellation som Centerpartiet befinner sig i, inte har mycket stöd alls på landsbygden.
Centerpartiet riskerar, som frågan om fri hyressättning visar, att ge upp kakan till sossarna för att festa på smulorna.
Saken är inte så enkel som Thand Ringqvist får det att låta i sitt tal, där polemiken mellan socialism och kapitalism sägs ha övergått till en strid mellan det auktoritära och det öppna samhället. Striden om den fria företagsamheten är högst levande i Sverige.
Centerpartiet har genom sitt vägval emellertid ställt sig på den sida som inget hellre vill än att beskatta och reglera bort entreprenörskap och den nybyggaranda som Thand Ringqvist tillägnade sitt tal.
Om C blir stort nog för att Socialdemokraterna inte ska behöva samarbeta med Vänsterpartiet kanske det skulle kunna lösa sig. Men det är inte särskilt troligt givet en kommande valspurt, då skillnaderna mellan blocken med stor sannolikhet kommer att minska. Och om V och C båda behövs för ett regeringsunderlag, samt båda insisterar på att få ministerposter, kommer en kamp att börja utkämpas. Det är ett nollsummespel där ett liberalt parti till sist kommer att ställas mot tre röda.
Det är svårt att förstå hur en marknadsliberal kämpe som Elisabeth Thand Ringqvist så lättvindigt kan välja samarbeta med dem som i både ord och handling avskyr fri företagsamhet och äganderätt – inte minst på landsbygden.