My Pohl: Efter valet kommer ingen undan Busch

Med svall i håret och medvind i opinionen kliver Ebba Busch upp på Almedalsscenen och inleder veckan. Ända sedan hon för drygt elva år sedan valdes till KD-ledare har hon som få andra visat prov på känsla för vartåt den politiska vinden blåser och drivit borgerligheten framför sig i en rad frågor. Det anmärkningsvärda i detta tal är därför de uppenbara vinkningarna åt en potentiell socialdemokratisk regeringsbildning efter valet. Olof Palme lyftes fram i inledningen, och formuleringen om att Kristdemokraterna kommer att påverka ”varje regeringsbildning” upprepas mot en till hälften blå, till hälften röd bakgrund.

Detta återupplivar spekulationerna från i höstas när det blåste upp till storm i Tidö-samarbetet. Då röt Busch ifrån i en SvD-intervju med orden ”Jag tycker inte om att bli tagen för given” samtidigt som hon påtalade beröringsytorna med Socialdemokraterna. Det möttes av ilska från moderater och intresse från socialdemokrater. Under våren har Busch försökt släta över detta och var tydlig i en Dagens industri-intervju med att hon hellre går till nyval än sitter i en S-ledd regering. Men så återupptogs vänsterprasslandet igår och slogs fast i dagens tal. 

Bakgrunden är förstås de ihållande opinionsmätningarna som lämnar Tidö-partierna med en svårlöst knut. I det läget tycks Kristdemokraterna välja att skarva loss för att försäkra sig om att deras politik får genomslag oavsett valresultat. Det gör de, som i dagens tal, genom att försöka definiera var mitten i svensk politik ligger. Busch lade stor vikt vid välfärdsfrågor och hade en mjukare retorik kring migrationen, samtidigt som hon betonade vikten av svenska värderingar.

”Varje regeringsbildning” upprepas mot en till hälften blå, till hälften röd bakgrund.

Hon målade därmed upp ett slags bottenplatta som politiken efter valet ska bygga vidare på. Den strategin kan attrahera mittenväljare till KD, men också underlätta ett eventuellt regeringssamarbete över blockgränsen. Samtidigt visar hon för väljarna och potentiella samarbetspartners i vilka frågor Kristdemokraterna inte kommer att vika sig i en regeringsförhandling: den nya kursen kring kärnkraft, sjukvård och rättspolitik som Tidö slagit in på måste ligga fast.

Det råder ingen tvekan om att Busch och KD föredrar en fortsättning på det nuvarande regeringssamarbetet, men i en situation där det framstår som allt mer osannolikt är det smart att hålla andra dörrar på glänt. Socialdemokraterna saknar ett hållfast regeringsunderlag och befinner sig därmed i en kompromissvillig situation. Det är en möjlighet för ett parti som KD att maximera sitt politiska inflytande och dämpa de socialistiska inslagen i en S-ledd regeringsbildning. Med sin starka trovärdighet bland borgerliga väljare borde Ebba Busch kunna ro en sådan manöver i hamn. Bara Nixon kan åka till Kina, som talesättet lyder.

Buschs tal bör på så sätt läsas som ingångsvärden för förhandlingar om en ny borgerlig regering, men det kan lika gärna ses som en stomme för kristdemokratiskt, och borgerligt, inflytande i en typ av regeringskonstellation som vi inte är vana vid i Sverige. 

Det är inte uteslutet att vinden vänder för Tidö. Men om väderprognoserna håller i sig är det möjligt att Ebba Busch ännu en gång ser vad som håller på att hända i svensk politik och skapar ringar på vattnet.