Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Utblick Ledare
Europas framtid ligger i EPP:s händer
I dag firar Europeiska folkpartiet 50 år. Partigruppen var avgörande för framväxten av den Europeiska unionen, men nu ställs center-höger-partierna inför en politisk verklighet som kräver en ny handlingskraft för att fortsatt skydda den europeiska gemenskapen.
För 80 år sedan hade Europa nyligen kommit ur sin största katastrof någonsin, andra världskriget.
Västeuropa byggdes upp under brittiskt, franskt och amerikanskt beskydd, medan majoriteten av Central- och Östeuropa hamnade under Sovjetimperiets herravälde.
Nazismen hade besegrats men hur hade katastrofen ens tillåtits att ske?
Svaret fann några av efterkrigets viktigaste statsmän i ideologiernas radikala natur. Det var viljan att skapa utopin på jorden till vilket pris som helst som hade bränt kontinenten och kostade miljontals liv.
Gruppen visade sig handlingskraftig, arbetade tillsammans med sin opposition och verkade för att minska konfliktlinjerna i Europa.
De som drev tesen var kristdemokrater. Bland dem Tysklands kansler Konrad Adenauer, Italiens premiärminister Alcide De Gasperi och Frankrikes premiärminister Robert Schuman.
Deras svar blev ett europeiskt samarbete inom Europeiska kol- och stålgemenskapen, som syftade till att skapa ömsesidigt beroende för att förhindra eventuella framtida krig på kontinenten. I grunden fanns internationellt samarbete, social marknadsekonomi och en kristdemokratisk människosyn.
Detta arv fördes vidare av Europeiska folkpartiet, EPP, som grundades den 8 juli 1976, 50 år sedan i dag, som en europeiskt kristdemokratisk partifamilj. Sedan Sverige gick med i EU-parlamentet 1995 har både Moderaterna och Kristdemokraterna anslutit sig, lockade av en vision om friare marknader, gemenskap och konservativa försiktighetsprinciper.
Gruppen visade sig handlingskraftig, arbetade tillsammans med sin opposition och verkade för att minska konfliktlinjerna i Europa. Drömmen har nu till stor del kommit i uppfyllelse, då det är otänkbart att se en ny storkonflikt mellan medlemsländerna.
EPP:s historiska uppgift var att kämpa mot totalitära ideologier och nationalistisk splitring. Åttio år efter kriget står gruppen åter igen inför liknande utmaningar som Adenauer ställdes inför, men i nya former: identitär nationalism, ryskt inflytande och migrationens splittrande effekt. Frågan är om gruppen har vad som krävs för att möta dessa problem, eller om en oförändrad linje riskerar att dra ner EPP och det vidare europeiska samarbetet.
En viktig förklaring till deras frammarsch är att EPP och andra partier misslyckades med att förstå invandringsfrågans magnitud.
Den största utmaningen EPP står inför som partigrupp är det ökade stödet för den identitära och nationalistiska högern.
Gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR), där bland annat Sverigedemokraterna ingår, må vara relativt stabil. Men partigrupperna Patrioter för Europa och Europa av suveräna nationer, där bland annat högerextrema Alternative für Deutschland, är på frammarsch.
En viktig förklaring till detta är att EPP och andra partier misslyckades med att förstå invandringsfrågans magnitud. Fler människor kände animositet gentemot invandrargrupper som inte integrerades, samtidigt som EPP:s under många år främsta företrädare Angela Merkel öppnade porten för storskalig migration. Detta kan till viss del anses bero på den kristna värdegrunden som partigruppen baserat sin världssyn på. För hur skulle det moraliskt gå att försvara en sådan stram invandringspolitik? Moderaterna våndades länge över den frågeställningen. Invandringskrisen kan därmed på många vis anses vara ett misslyckande för just EPP, de valde kristen etik framför konservativ försiktighet.
Vidare står Europa inför det ryska hotet. EPP har agerat tydligt genom att rösta för stödpaket till Ukraina. CDU-ledda Tyskland har dock inte gett tillräckligt militärt stöd, något som rotar sig i deras skräck för återmilitarisering efter världskrigets fasor.
EPP bär fortfarande på sitt mandat och sina forna meriter. Men om gruppen ska fortsätta vara Europas stabiliserande kraft krävs en handlingskraftig linje. Kristna etos kan tillämpas på ett sådant vis. Det är rätt att militarisera för att skydda den svaga och det är en skyldighet att ta hand om de man ålagt sig att ta hand om innan man hjälper andra. Det är insikter som partiet i större utsträckning börjat förstå. Men om man inte visar sig handlingskraftig nu, kanske man ger upp makten till de nationalistiska grupper som med vrede ger uttryck för enkla lösningar på Europas problem.