Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Utblick Ledare
Europa behöver en ny geopolitisk strategi
Allt fler stater befinner sig i ett mellanläge mellan vapen och vila. Irankrigets fortsättning visar att Europa behöver anpassa sig till hybridkrigens tid. Det skriver Markus Linder.
Nu faller missilerna åter över Iran. Vapenvilan mellan Washington D.C. och Teheran kollapsade den 7 juli efter att USA anklagade Iran för att ha sänkt tre fartyg i Hormuzsundet.
Det nu pågående kriget började den 28 februari, då USA och Israel attackerade landets militär och politiska ledning. Sedan dess har Trump och Netanyahu dock hamnat i en komplicerad situation. Irans befolkning har inte, som de båda ledarna hoppades, vågat störta de delar av regimen som fortfarande finns kvar.
Drönare och missiler kan i dag spränga sönder mål i Mellanöstern utan att amerikanska trupper ska behöva riskera sina liv.
Om USA hade skickat sin armé hade regimen garanterat fallit. Trump vill dock undvika impopulära förluster och vann brett stöd under sin första mandatperiod då han lovade att inte påbörja några nya krig.
Irankrigets fortsättning är symptomatisk för dagens internationella arena – vi lever i en tid där krig inte längre tar slut, utan fortsätter att pyra med korta perioder av respit.
En anledning till att konflikter har kommit att ta denna form kan vara de misslyckanden som USA stötte på efter 9/11, då George Bush invaderade Afghanistan 2001 och Irak 2003. Bush ämnade då ta kontroll över stater som tillät terrorister att verka, och hade även som långsiktig ambition att omvandla dem till västliga demokratier. Detta har i efterhand benämnts med det något nedsättande begreppet nationsbuilding.
Även Europa står inför denna utmaning då ryssarna insett att de kan bedriva billig hybridkrigföring mot Bryssel, med kraftig effekt.
Viktigare är dock den teknologiska utvecklingens nya maktmedel. Drönare och missiler kan i dag spränga sönder mål i Mellanöstern utan att amerikanska trupper ska behöva riskera sina liv. På det viset kan supermakterna fortsätta att hota främmande makter, utan att offra mer än pengar. Men samtidigt blir det svårare att kontrollera vad som händer på marken.
Även Europa står inför denna utmaning då ryssarna insett att de kan bedriva billig hybridkrigföring mot Bryssel, med kraftig effekt. De utmanar regelbundet Europas luftrum, skickar desinformation och stödjer diktaturer som hyser illvilja gentemot västerländska värderingar.
Europa måste agera utifrån denna nya verklighet. Unionen kan bli den del av världen där det råder verklig och varaktig fred mellan stater, samtidigt som vi agerar kollektivt utåt för att bygga allianser med likasinnade länder likt Kanada, Nya Zeeland och Australien.
I sitt uppmärksammade tal under World Economic Forums årliga konferens i Davos tidigare i år uttryckte Marc Carney ett sådant förhållningssätt: en önskan om en koalition mellan världens mellanstora makter, en uppenbar reaktion gentemot Trumps geopolitiska linje.
EU bör här ta på sig ledartröjan. Unionens länder tror som regel nämligen inte på hyperrealism, filosofin att stater kan ta för sig när de känner för det, utan på samarbete, demokrati och en regelbaserad världsordning. Men när våra fiender och våra bråkigare vänner använder de nya medel som skapar dessa hybridkrig måste de besvaras.
Genom att stärka cybersäkerheten och bygga upp prodemokratiska informationskanaler i andra delar av världen kan vi stå bättre rustade i informationskriget. Samtidigt bör Europas gemensamma militära kapacitet vidareutvecklas, så att vi är redo att bemöta mer aggressiva provokationer.
Europa kan därmed fortsätta att tävla med andra länder samtidigt som värdigheten och de underliggande idealen bejakas.