Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Ingen vinner val på vattenledningar
Vattenbristen är ett återkommande problem under sommaren, men betydligt mindre uppmärksamhet ägnas åt systemen som ska leverera vattnet. När valstugorna fylls är det enklare att vinna röster på äldreomsorg än på nya vattenledningar, skriver Tilda Andersson.
I Sverige tar vi för givet att det enda som behövs när vi är törstiga är en kran. Men tillgången på rent vatten är samtidigt en av kommunpolitikens svåraste frågor. Det som fungerar märks inte – och det som inte märks är svårt att vinna val på.
Under sommaren har det återkommande rapporterats om vattenbrist. Samtidigt försvinner omkring var femte liter dricksvatten i läckor och andra vattenförluster i ledningsnäten.
I Sverige tar vi för givet att det enda som behövs när vi är törstiga är en kran.
Kommunerna är enligt lag skyldiga att leverera dricksvatten och rena avloppsvatten. Sverige har omkring 2 000 kommunala avloppsreningsverk som främst byggdes på 1950-, 60- och 70-talen. Färre än tio procent av kommunerna bedöms ha VA-anläggningar som håller tillräcklig standard och förnyas i den takt som krävs. VA-investeringarna uppgår till omkring 20 miljarder kronor om året, trots ett behov på drygt 30 miljarder. Samtidigt växer underhållsskulden för varje år.
Konsekvenserna blir allt tydligare. För några veckor sedan flöt tops och bindor längs Stockholms stränder efter att 5,8 miljoner liter avloppsvatten bräddats ut i Mälaren efter ett kraftigt regn. Förra sommaren tvingades tusentals personer i Gnesta koka sitt dricksvatten efter fynd av E. coli. Att avloppsvatten och dricksvatten blandas är inte längre en engångshändelse, utan ett tecken på en infrastruktur som åldras snabbare än den förnyas. Det här är resultatet av politiska prioriteringar.
Att avloppsvatten och dricksvatten blandas är inte längre en engångshändelse.
Snart fylls torgen av valstugor. Skola, vård och omsorg kommer troligtvis att dominera debatten. Att investera i ett nytt äldreboende eller en ny förskola lockar trots allt fler väljare än att förklara att det är dags att byta avloppsrör.
Att skjuta på problemet till framtiden är betydligt mer tacksamt än att be väljarna betala för en infrastruktur som de tror fungerar. Det är därför vatten- och avloppssystemen blivit ett politiskt misslyckande. Men snart kommer många kommuner att behöva höja VA-taxorna ytterligare – att rusta upp ledningar kostar.
Ett fungerande samhälle byggs inte bara av det som syns. Den viktigaste infrastrukturen är ofta den som ingen lägger märke till – förrän den går sönder. För att kunna fortsätta få rent vatten ur kranen måste vatten- och avloppssystemen bli en politisk prioritering. Annars får vi vänja oss vid att bada bland bindor och koka vattnet innan vi dricker det.