Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Utblick Ledare
Möter vi ryssarna vid Narva igen?
Rysslands krig i Ukraina är en del av en bredare offensiv mot Nato. Om Moskva ämnar skapa en ny provokation kommer det med stor sannolikhet ske i Estland. Det skulle vara en svår strid för Nato att vinna, men det finns möjligheter till förberedelser, skriver Markus Linder.
På ryskspråkig social media blir termen “folkrepubliken Narva” allt vanligare. En konstig term kan tyckas. Narva är inte en nation utan en stad i Estland, med en stor rysk befolkning, som är belägen vid den ryska gränsen. Det är platsen där Karl XII besegrade den ryska tsaren år 1700.
Intrycket på den ryska webben är att regionen präglas av en politisk vilja, en dröm om självständighet från Tallinn. Men någon utbredd seperationsrörelse finns inte.
Ukraina överlevde den initiala offensiven 2022, då landet hade ett strategiskt djup att falla tillbaka på.
Perceptionen om en ”folkrepublik”, är blott en Kremlstödd propagandakampanj som syftar till att delegitimera den estniska staten. Detta kan rota sig i en vilja för att sedan göra ett militärt ingripande i regionen. Något som känns mörkt i ljuset av Must uppmärksammade, om att Rysslands förmåga att attackera ett annat Nato-land kort efter en avslutad konflikt i Ukraina, och den ökande mängden hot mot Norden.
En anledning till att Ryssland skulle kunna välja att trycka sig in i Estland är dess närhet till Sankt Petersburg. Det är inte mycket mer än 10 mil mellan gränsen vid Narva och Rysslands näst största stad, vilket provocerar Kreml. Det finska vinterkriget med Sovjetunionen utlöstes av just denna anledning. Finland låg då närmre intill staden som då hette Leningrad, och Stalin ansåg att det var en säkerhetsrisk.
En attack i Finland hade i nuläget varit mindre relevant för Moskva. Helsingfors kommenderar en armé med runt 35 000 yrkessoldater och många kullar värnpliktiga som kan mobiliseras vid behov. Finland prester också bättre än andra parter under Nato-övningar.
Det finns en stor chans att en intervention i Estland mer skulle likna Donbas kriget i Ukraina 2014, då infiltratörer i regionen proklamerade självständighet.
Estland är också en svår geografisk plats för Nato att försvara. Framförallt för att landet är så litet. Ukraina överlevde den initiala offensiven 2022, då landet hade ett strategiskt djup att falla tillbaka på. Soldaterna kunde retirera, omgruppera sig och planera motoffensiver. Men för Estland är det inte ett alternativ. Landets armé är liten och om de retirerar hamnar deras trupper i Östersjön.
Vidare saknar Estland utvecklade förbindelser med sina baltiska grannländer, ett problem som kan spåras tillbaka till Sovjettiden. Då byggde ledarna förbindelser till Moskva och inte mellan länderna – det viktiga för Kreml var centralstyret, inte regionalismen.
Det finns en stor chans att en intervention i Estland mer skulle likna Donbas kriget i Ukraina 2014, då infiltratörer i regionen proklamerade självständighet. Under en tid dök det upp ”små gröna män”, vilket egentligen var ryska soldater utan sina nationella emblem. En sådan situation skulle också vara lättare att bemöta – men med ryssarna är man osäker. ”Folkrepubliken Narva” kan bli ryska oblasten Estland om västvärlden inte är på sin vakt.
Situationen är därmed svår och det ser mörkt ut för lilla Estland bredvid stora Ryssland. Men samtidigt har vi ett Nato med starkt luftvapen och sjömakt i Östersjön. Ett samarbete som nu också Sverige och Finland också anslutit sig till. Vi är heller inte lika naiva som vi var 2014, när de gröna männen dök upp i Donbass.