Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Befria landsbygden från statens byråkrati
När gravida kvinnor behöver söka sig till andra regioner för att föda, men strandskyddet tas in i minsta vik, är något allvarligt fel. Staten behöver hålla sin del av avtalet och sluta lägga näsan i blöt, det skriver My Pohl.
Tågavgångarna blir glesare, hålen i riksvägen djupare, och när barnets beräknade datum närmar sig står neonatalvården underbemannad. Men när båtklubben vill bygga en brygga eller markägaren avverka sin skog är statstjänstemannen där och sätter stopp. På landsbygden underpresterar staten med andra ord i sina kärnuppgifter samtidigt som dess byråkrati hindrar människor från att bygga upp sina egna liv och sammanhang. I Jämtland har det nyligen blivit särskilt tydligt.
Över en natt blev familjen Hyttstens mark i Åre värdelös. Anledningen? Spår efter en hackspett hade hittats. Mark- och miljööverdomstolen gjorde samma bedömning som Skogsstyrelsen, och nu råder avverkningsförbud på runt 80 procent av marken. Det innebär i praktiken att gårdens generationsskifte blir omöjligt att genomföra.
Han begriper inte hur myndigheterna kan behandla en enskild näringsidkare på detta vis.
En orörd skog genererar inga intäkter och går inte heller att sälja vidare. Det är en pensionsförsäkring och en lånegaranti som därmed går upp i rök. Kurt Hyttsten beskriver hur han ligger vaken om nätterna, begriper inte hur myndigheterna kan behandla en enskild näringsidkare på detta vis. För att få någon form av ekonomisk ersättning behöver de nu gå vidare och stämma staten.
Ett annat praktexempel på byråkratisk inkompetens är Rossöns båtklubb, som tidigare i sommar fick 245 000 kronor av länsstyrelsen för nya bryggor, men sedan av samma myndighet förbjöds att lägga ut dem i vattnet. Skälet var en strikt tolkning av strandskyddet. Ett av strandskyddets syften är att trygga allmänhetens tillgång till stränderna. Men hur allmänheten, särskilt personer med nedsatt rörlighet, ska få tillgång till stränder och vatten utan bryggor är svårt att förstå.
Det är orättvist med ett påtvingat system som inte levererar det som utlovas.
När det gäller välfärdstjänster är det inte ovanligt att höga kommunal- och regionalskatter går hand i hand med ett lågt utbud. Visst är det en utmaning att tillhandahålla tillgänglig välfärd med en liten befolkningsmängd utspridd på en stor geografisk yta. Men det finns gränser för vad som är acceptabelt. Att neonatalvården på Östersunds sjukhus håller stängt i två veckor i sommar är under all kritik. Det är orättvist med ett påtvingat system som inte levererar det som utlovas.
Själva förutsättningen för en fungerande välfärd är att tillräckligt många betalar tillräckligt mycket skatt. Då måste det finnas ett näringsliv som skapar arbetstillfällen och välstånd, något som både mark- och miljööverdomstolen och länsstyrelserna motverkar med sina förbud mot skogsbruk och strandnära bebyggelse. Skogen är inte ett museum för turister, utan många människors levebröd och långsiktiga investering. Näringslivet, välfärden, naturen och bostäder står inte i konflikt utan utgör varandras förutsättningar. Därför behöver fler vattennära byggprojekt godkännas, och mer skog tillåtas att brukas.
Ett fritt samhälle kännetecknas av att olika sätt att leva på är möjliga, och en viktig princip som underlättar allas vår samexistens är att beslut ska fattas så nära dem som berörs som möjligt. Det hotas av en allt för centraliserad maktutövning. Hur många reportage från landsbygdens verklighet ska vi behöva läsa innan staten inser att det är dags att ta ett kliv tillbaka?