Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Krönika

Joakim Broman: Strandade reformdrömmar

Regeringens strandskyddsförslag är en liten, men viktig frihetsreform för landsbygden. Det större grepp om strandskyddet som behövs kommer tyvärr inte den här mandatperioden, skriver Joakim Broman.

Regeringen liberaliserar strandskyddet – men inte tillräckligt mycket. Foto. Hasse Holmberg/Scanpix

En av lagstiftningens mest drakoniska begränsningar vad gäller byggande finns i miljöbalkens §18. Där meddelas att en kommun bara får upphäva strandskyddet om man kan ange särskilda skäl, som sedan räknas upp i sex punkter. Det kan exempelvis handla om att ett område redan är taget i anspråk på ett sätt som gör strandskyddet irrelevant, eller, som i punkt 5, om att det föreligger ett  “angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området”.

Det innebär alltså att en kommun som vill tillgängliggöra vattennära mark – 100 meter från en sjö eller ett vattendrag, eller 300 meter där utökat strandskydd gäller – för exempelvis bostadsbyggande eller näringsliv måste hitta särskilda skäl. Att ett område är attraktivt, har nära till offentlig och privat service, bra kommunikationer och enkelt kan anslutas till el- och VA-nät räcker inte i sig. Kommunen måste visa att det intresset som nya radhus skulle tjäna inte kan tillgodoses någon annanstans. 

I teorin kan man naturligtvis alltid bygga någon annanstans.

Men i teorin kan man naturligtvis alltid bygga någon annanstans. I Fores-rapporten ”Strandskydd och riksintressen” från 2019 skriver Eidar Lindgren om två typiska fall. I Mariestad ville kommunen låta uppföra 30 nya småhus på Västra Ekudden. I detaljplanen visade man på att allmänhetens tillgång till strandområdet inte skulle påverkas och att varken byggandet eller de nya bostäderna skulle ändra livsvillkoren för några djur- eller växtarter. Detaljplanen godkändes av Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen, men avslogs av Mark- och miljööverdomstolen, vars jurister möjligen hade bättre i fantasi i att föreställa sig de 30 villorna någon annanstans.

Illustration över den tomt som Skellefteå kommun ville låta bebyggas med flerbostadshus. Källa: Strandskydd och riksintressen, Fores 2019.

I Skellefteå föreslog kommunen att man skulle uppföra nya lägenheter på en lucktomt nära älven. Området var omgivet av bebyggelse, det vill säga redan taget i anspråk, och nya hus skulle genom en förlängd strandpromenad inte påverka allmänhetens tillgång till vattnet. Precis som i Mariestad godkändes detaljplanen av Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen, bara för att sedan skjutas ner i Mark- och miljööverdomstolen. Där menade man att det faktiskt byggdes i andra områden av Skellefteå, så kommunen hade inte visat att bostadsintresset inte kunde tillgodoses någon annanstans.

***

Det finns saker i regeringens lagrådsremiss om liberaliserat strandskydd som verkligen är “sunt bondförnuft”, som bostadsminister Andreas Carlson uttryckte det på måndagens pressträff. Att en bonde som dikat ur en åker inte kan bygga ett generationsboende på sin egen mark för att diket omfattas av strandskyddet är exempelvis absurt. Enligt förslagen – mestadels hämtade ur utredningen “Tillgängliga stränder” som tillsattes som ett resultat av januariavtalet – avskaffas strandskydd för sjöar som är mindre än en hektar och för vattendrag som är smalare än två meter. Man ska också införa en ny dispens för byggnader som “bara har en begränsad påverkan” på syftet med strandskydd, exempelvis caféer och restauranger, eller byggnader för jakt och fiske.

Det är bra förslag, inte minst ur principiell synpunkt. Staten ska inte detaljstyra byggande på landsbygden. Markägare ska ha frihet att bestämma utifrån givna ramar, som allemansrätt och biologisk mångfald. Det huvudsakliga problemet med strandskyddet har varit att det stoppar byggande även när ny bebyggelse inte hotat något av dessa värden. Nu ska åtminstone inte ett dike som varken behövs för att säkra allemansrätten eller för djur- och växtlivet hindra bebyggelse. Det är en viktig frihetsreform för landsbygden och för enskilda som får större rådighet över sin mark.

Det som är synd är att förslaget inte träffar tillräckligt brett. Av Sveriges totala sjöyta består huvuddelen av sjöar som är större än en hektar. De omfattas i princip inte av reformen, åtminstone vad gäller bostadsbyggande. Man hade kunnat avskaffa strandskyddet för alla anlagda sjöar och dammar, i stället för att bara göra det för dem som anlagts efter 1975. Den generella regeln om hur strandnära man får bygga är också alltför strikt, och hade varit bra att minska. Naturvårdsverket har exempelvis konstaterat att de viktigaste biologiska värdena i normalfallet finns inom 30 meter från strandlinjen. Ändå är det generella strandskyddet 100 eller 300 meter. På vissa håll har länsstyrelser dessutom infört ytterligare en extra “buffertzon”.

Strandskyddet ställer inte minst, som exemplen Mariestad och Skellefteå visar, till problem även för tätorter och städer.

Och vad gäller den biologiska mångfalden ändrar inte heller regeringen något kring reglerna för bryggor, som kräver strandskyddsdispens. Myndigheterna föredrar alltid vass framför bryggor, som PM Nilsson skrev i Expressen i julas

Strandskyddet ställer inte minst, som exemplen Mariestad och Skellefteå visar, till problem även för tätorter och städer. Det hindrar förtätning och bostadsbyggande i attraktiva och i hög grad redan bebyggda områden, även i landsbygdskommuner. Och det är i förtätning och expansion av städerna som den större potentialen finns vad gäller bostadsbyggande.

Det är nog svårt att skälla alltför mycket på att regeringen inte åtgärdar dessa problem. Den utredning som man hämtat förslagen ur tillsattes efter januariavtalet, vilket innebar att Miljöpartiet fått råda över utredningsdirektiven. För övrigt ett bra exempel på den konkreta makt som det innebär att vara innanför väggarna på regeringskansliet, jämfört med att sitta utanför och skriva avtal.

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Om man ska hoppas på ett större omtag vad gäller strandskyddet får man därför hoppas på den nya utredning som regeringen ska tillsätta. Där borde man göra bostadsbyggande och tätortsutveckling till ett av undantagen i miljöbalken, så att kommuner inte behöver söka med ljus och lykta efter skäl som kan leva upp till Mark- och miljööverdomstolens höga krav – och så att exempelvis Skellefteå inte behöver belastas för att de också bygger bostäder på andra platser som inte ligger nära vatten. 

Man borde också överväga att göra strandskyddet omvänt utanför detaljplanerat område. Kommuner kan få i uppdrag att peka ut skyddsvärda stränder, friluftsleder och vattendrag. Där kan man ha bebyggelseförbud och strikta krav för dispens. I övrigt bör folk vara fria att bygga en bastu, en sjöbod, en brygga eller för den delen en bostad.