Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Utblick Ledare
Invandring är den stora statens fiende
Tusentals människor simmar mot Ceuta i hopp om ett bättre liv. Europas stora utmaning är inte att stoppa illegala migranter, utan att bygga samhällen som fungerar i en värld där migrationen kommer att fortsätta, skriver Tilda Andersson.
49 000 migranter har det senaste dygnet simmat från Marocko till spanska Ceuta, en landremsa på 18,5 kvadratkilometer med omkring 85 000 invånare. Människorna som tar sig i land ropar ”Viva España” för att sedan springa upp för strandkanten där de möts av spansk militär och gränspolis.
Det som utspelar sig i Ceuta påverkar inte bara Spanien. När ett medlemsland i EU ändrar sin migrationspolitik får det konsekvenser även utanför de egna gränserna.
De senaste åren har EUs migrationspolitik gått i en tydlig restriktiv riktning med fokus på stärkt gränskontroll, minskad illegal migration och ökat återvändande. Spaniens premiärminister Pedro Sánchez har dock valt en annan väg. Hans regering har beslutat att närmare en halv miljon papperslösa migranter som befinner sig i Spanien ska få uppehållstillstånd. I början av juli beslutade Spaniens högsta domstol att de migranter som stoppas till sjöss inte kan avvisas direkt utan ska få sin asylansökan prövad. Det är en möjlig förklaring till varför människor nu simmar över till Ceuta. Förväntningarna på vilket liv som kan vara möjligt i Spanien har ändrats drastiskt.
Förväntningarna på vilket liv som kan vara möjligt i Spanien har ändrats drastiskt.
Schengen bygger på att EU:s medlemsländer litar på varandras kontroll av de yttre gränserna. Om det förtroendet försvinner kommer det krävas gränser inom unionen. När Italiens premiärminister Giorgia Meloni tog del av nyheten om migranterna i Ceuta skrev hon på X att ”en okontrollerad illegal invandring utgör ett hot mot Europas gränssäkerhet” och kräver nu att Spanien tillfälligt ska stängas av från Schengen. Även den svenska regeringen beskriver att de är beredda att ”vidta de åtgärder som krävs” om utvecklingen i Ceuta riskerar att påverka Sverige.
Oavsett skälen kommer migrationen att fortsätta vara en del av Europas verklighet.
Situationen i Ceuta är dock ingen enskild händelse. Även i framtiden kommer människor söka sig till Europa. Vissa flyr krig och förföljelse, andra lämnar sina hemländer för arbete eller söker bättre framtidsutsikter. Oavsett skälen kommer migrationen att fortsätta vara en del av Europas verklighet.
Just därför förs Europas migrationsdebatt utifrån fel premisser. Diskussionen handlar nästan alltid om hur migrationen ska begränsas, istället för vilken typ av stat som kan fungera i en värld där människor flyr från sina hemländer.
Svaret är att staten behöver bli mindre.
En omfattande välfärdsstat gör migration till en betydligt större politisk konflikt än den annars hade varit.
En omfattande välfärdsstat gör migration till en betydligt större politisk konflikt än den annars hade varit. När staten tar ansvar för människors försörjning, bostad, utbildning och vård blir migrationen en fråga om offentliga utgifter och fördelningen av gemensamma resurser där olika grupper ställs mot varandra. Det är också därför migrationspolitiken i stora delar av Europa blivit allt mer restriktiv – under migrationskrisen 2015 blev det uppenbart att stora flyktingströmmar inte kunde kombineras med de stelbenta europeiska välfärdsstaterna. Den svenska välfärdsstaten växte fram i en tid då människor i huvudsak föddes, arbetade och åldrades i samma land. Dagens värld ser annorlunda ut. När migranter kommer till Sverige borde staten i första hand hjälpa dem att bli självförsörjande, genom lägre trösklar till arbetsmarknaden och fler enkla jobb, inte ta över ansvaret för deras försörjning.
En stat som lovar mindre har större möjlighet att vara öppen.