Samhälle Ledare
Ledare: Morgonluft för Tidö
Moderaterna slår an en optimistisk ton med sin senaste valfilm. Joakim Broman andas in morgonluft och ser om historiens mest omtalade politiska reklam.
Det är inte en särskilt subtil blinkning till Ronald Reagan som uppvisas i Moderaternas nya valfilm ”Det är morgon i Sverige igen”. Det är snarare en rak kalkering av den klassiska reklamfilmen ”Morning in America”, som Reagan-kampanjen sände 1984, och som har blivit något av ett rättesnöre inom politisk kommunikation.
Och visst kan man förstå parallellen. Reagan hade under sina fyra första år vänt 1970-talets nattsvarta stagflation till tillväxt och framtidstro. ”Morning in America” gestaltade den optimism som många amerikaner kände, och knöt den till presidentens ledarskap. Filmens ljusa och positiva ton kontrasterade mot det klagande mörker som ofta kännetecknar politisk reklam. Och samtidigt var slutpoängen just en varning. Du som är optimist, vill du verkligen gå tillbaka till hur du hade det för fyra år sedan?
Moderaterna kan peka på liknande framgångar. Ekonomin är kanske inte lika urstark som USA:s 1984, men inflationen är bekämpad på ett liknande sätt och praktiskt taget alla indikatorer pekar åt rätt håll. Framför allt har kursförändringen i kriminalpolitiken gått så snabbt och varit så framgångsrik att den kan jämföras med Reagans ekonomiska succé. Ulf Kristersson avslutar också sin reklamfilm på samma sätt, med en fråga: varför skulle vi någonsin vilja återvända till där vi var för fyra år sedan?
Framför allt har kursförändringen i kriminalpolitiken gått så snabbt och varit så framgångsrik att den kan jämföras med Reagans ekonomiska succé.
Inte precis en diskret kopia, som sagt. Å andra sidan, vem behöver subtiliteter? Till skillnad från Reagan har Moderaterna och regeringen inte lyckats omsätta sina framgångar i opinionssiffror. När ”Morning in America” sändes i maj 1984 ledde presidenten redan stort över Demokraternas gråbleka Walter Mondale.
Tidö-koalitionen ligger tvärtom efter, även om avståndet tycks minska. Onsdagsmorgonens mätning, som visar att gapet till oppositionen krympt till 4,7 procentenheter, bekräftar förra veckans Demoskopmätning och ger morgonluft till en kampanj som verkligen behövde det.
Valrörelser handlar om vad man vill göra och inte om vad man har gjort, sägs det. Väljare belönar reformförslag snarare än genomförda reformer. Men som ”Morning in America” visar är det en falsk motsättning. Filmen satte tonen för en kampanj som handlade om att Reagans fyra år hade gjort USA till ett bättre land. Vad man har gjort kan visa vilket samhälle man vill ha, och hur man vill fortsätta.
Snarare handlar valrörelser om att spegla väljarnas sinnesstämningar och – som Reagan – knyta dem till sin politiska plattform. I Sverige för åtta år sedan gick Kristdemokraterna framåt i valrörelsens slutskede därför att de var de som bäst fångade upp den ilska som många väljare kände inför Löfven-regeringen. Med fördröjning var det samma ilska som avsatte Magdalena Andersson och installerade Tidö-regeringen 2022.
Den här gången är nog färre väljare förbannade. Fler tycker att Sverige är på väg åt rätt håll, även om det är långt ifrån hur amerikaner kände 1984. Optimism är inget dåligt anslag för valrörelsen 2026. Kan man samtidigt påminna folk om hur de kände det för fyra år sedan – med accelererande nyhetscykler är det nog betydligt svårare än på Reagans tid – så kan man också förvandla den dämpade optimismen till väljarstöd. Det är morgon i Sverige igen, anser Ulf Kristersson. Vi får se om väljarna håller med.