Samhälle Krönika
Där revolutionen är en livsstil
För många av de unga och välutbildade väljarna kring Möllevångstorget i Malmö är socialismen något som kan konsumeras och visas upp under några års tid. Svend Dahl skriver om Vänsterpartiets starkaste fäste.
En vietnamesisk restaurang. Tre guldhandlare med ursprung i Mellanöstern. Ett konditori som skyltar med arabvärldens alla bakverk. En försäljare av kontantkort, vattenpipor och annat som kan vara bra att ha. En etiopisk restaurang. En affär som säljer det mesta i e-cigarettväg samt flygbiljetter, om än inte med den Iran Air 747 Special Performance som pryder fasaden. (Inte ens det sedan länge sanktionerade flygbolaget använder sig i dag av planet som konstruerades på 1970-talet för att kunna flyga direkt mellan New York och Teheran.) En persisk livsmedelsaffär. En kaffebar med palestinasjal som dekoration och cappuccinon på dansk ekomjölk från utvalda Jerseykor. Ett hamburgerställe. En av allt att döma mycket välsorterad halal-slaktare. En kinesisk livs. En persisk restaurang med lunch för 129 kronor. En vänsterpartilokal med parollen ”Malmö som det ska va”. En frisör. Sveriges sannolikt bästa ostaffär.
Detta är Ystadsgatans ena sida vid Möllevångstorget.
Det är svårt att hitta en plats i Sverige som på en lika liten ytan sammanfattar den typ av urbanitet som sedan ett par decennier varit i ropet bland yngre, välutbildad medelklass runt om i världen. Det är också en typ av väljare som tenderar att rösta rejält till vänster, oavsett om vi befinner oss i Berlin, New York eller Malmö.
Men Möllevången är också klassisk vänstermark. På torget står statyn ”Arbetets ära” som restes i början av 1930-talet som en hyllning till arbetarrörelsens kamp, och här hålls fortfarande många vänsterdemonstrationer. Numera är det dock sällan de bördor som industriarbetarna får bära, och som statyn symboliserar, som står i centrum. Snarare den typ av intersektionella umbäranden som tenderar att få utlopp i en brinnande lust att utplåna Mellanösterns enda hbtq-vänliga plats.
Länge var Malmö synonymt med socialdemokratin. Kommunismen var under 1900-talet en marginell företeelse även i den massivt röda industristaden. I en av den svenska valforskningens klassiker, Sven Rydenfelts avhandling Kommunismen i Sverige (1954), konstateras att det enda större elektorala avtryck Vänsterpartiets föregångare gjort i Malmö var i samband med de fackliga valen på Kockums 1944–1947, då kommunisterna samlade en majoritet.
Men varvet lades ner på 1980-talet och den klassiska bockkranen återfinns i dag i sydkoreanska Ulsan. I det post-industriella Malmö har väljardemografin blivit en annan, driven av invandringen, etableringen av högskolan och närheten till den snabbväxande universitets- och högteknologistaden Lund.
Med början under Gudrun Schyman i slutet av 1990-talet har Vänsterpartiet vuxit sig allt starkare. Och i dag är kvarteren kring Möllevångstorget Vänsterpartiets absolut starkaste fäste i Sverige. De fem valdistrikt där V fick det största stödet i riksdagsvalet för fyra år sedan återfinns alla inom en kilometer från Möllevångstorget. Allra starkast var partiet i valdistriktet Möllevångstorget S som omfattar några kvarter längs Ystadsgatan, Kristianstadsgatan och Simrishamnsgatan.
Här valde 44,59 procent Vänsterpartiets valsedel. I ett av de angränsande valdistrikten hittar man dessutom KB-huset, som Vänsterpartiet nyligen köpte med syfte att skapa ett nytt Folkets hus för dagens aktivistiska vänster.
Näst största parti i Möllevångstorget S blev Socialdemokraterna med knappt 20 procent. Miljöpartiet blev tredje största med omkring 17 procent. Sverigedemokraterna blev största parti till höger med 7 procent.
Det som utmärker valdistriktet Möllevångstorget S, liksom flera av de angränsande valdistrikten, är kombinationen av hög utbildningsnivå och låga inkomster.
Det som utmärker valdistriktet Möllevångstorget S, liksom flera av de angränsande valdistrikten, är kombinationen av hög utbildningsnivå och låga inkomster. Men det är också värt att notera att de kvarter som ingår i valdistriktet har en väsentligt lägre andel väljare med utländsk bakgrund än många andra platser i Malmö.
Detta är kvarter dit man flyttar när man tröttnat på studentkorridoren i Lund. Det finns gott om hyresrätter som inte kostar allt för mycket. Falafeln är billig och öl finns att tillgå. Några säger, halvt på skämt, halvt på allvar, att detta är ett litet Södermalm mitt i Malmö.
Lenins främsta bidrag till den politiska teorin är idén om den revolutionära förtruppen. Du ska inte tro det blir socialism, ifall inte nån sätter fart. Tanken att vara en del av en samhällsomstörtning har länge lockat välutbildad medelklass – från de ryska revolutionärerna till 1970-talets västtyska terrorister och dagens islamister. Bara den som fullt ut lever revolutionen kan förverkliga den. Annars kommer det att sluta med att de förtryckta massorna hellre vill renovera köket och få lite sol och vuxentid genom att lämna barnen i ett par timmar på Lollos & Bernies födelsedagskalas på Mallorca.
Kanske är det mot den bakgrunden man ska förstå valdistriktet Möllevångstorget S. Här kan man leva ut sina aktivistdrömmar, och manifestera att man är en god människa som tar de svagas parti, under ett par års tid. Och det utan att behöva utsätta sig för alla de obehagligheter som Lenins drömmar om yrkesrevolutionärer ofelbart leder till. Sedan skaffar man barn och flyttar – kanske rentav till Christian Sonessons Staffanstorp – för att få en förskoleplats. En del beräkningar pekar på att uppåt 20 procent av befolkningen kring Möllevångstorget byts ut varje år.
Här är socialismen något som kan konsumeras och visas upp. Och sedan kan man göra något annat – dricka ett glas naturvin till exempel. ”Köp Palestina- och Solidaritetsmerch”, står det på en handskriven skylt utanför V-lokalen.
Det är en påminnelse om att basarens kommers är ett lika naturligt tillstånd för människan som drömmen om en annan värld.
Detta är den femte i en serie artiklar där Smedjans chefredaktör Svend Dahl inför valet den 13 september besöker riksdagspartiernas starkaste fästen på valdistriktsnivå.