Alliansen kopierar regeringens floppade traineejobb

Allianspartierna skulle lägga ned Arbetsförmedlingen. I dag presenterade de i stället ännu en ”åtgärd” som sannolikt kommer behöva administreras av myndigheten. Den är ett hopkok av de snarlika jobbförslag för nyanlända och ungdomar som partierna tidigare lagt var för sig, varför det sannolikt inte var någon konst att sno ihop soppan. Man kan alltså säga att det är femte gången den här reformen presenteras av allianspartierna. I stället för första-jobbet anställning, introduktionsanställning, ingångsavdrag eller startjobb, kallas det denna gång för ”inträdesjobb”. Det ska vara en ny anställningsform, där provanställning gäller de första två åren, och slopad arbetsgivaravgift i tre år. Lönen ska uppgå till 70 procent av ingångslönen i branschen.

Det är dock oerhört svårt att förstå vad som skiljer detta förslag från redan befintliga verktyg hos Arbetsförmedlingen. Det är till exempel inte bara till namnet likt de redan befintliga ”instegsjobben”. Någon pigg moderat får också gärna berätta varför man i det närmaste velat kopiera regeringens floppade traineejobb. Skälet till detta magplask har dels varit att det knappt finns några arbetslösa ungdomar, dels att få nyanlända kvalificerar sig för något jobbprogram över huvud taget. Att just Alliansens nya påfund skulle vara någon mirakelkur mot detta är ytterst otroligt. Dessutom är det få arbetsgivare som har tid att ta sig igenom djungeln av olika stöd för att förstå de olika regelverken. Många åtgärder övergår också snabbt i en vanlig anställning där exempelvis LAS plötsligt gäller. Tiden innan detta sker räcker ofta inte till för att en från början lågproduktiv person ska bli lönsam.

Politikerna säger sig förstå hur ogenomtränglig denna stöddjungel är. Ändå har regeringen i stället för att reda upp frågan i en ganska kritisk tid, begravt det hela i en utredning. Allianspartierna som med buller och bång annonserat att Arbetsförmedlingen ska läggas ned och att åtgärderna ska förenklas, har alltså å sin sida landat i att bygga ut myndighetens verksamhet. Det är mycket olyckligt.

Ingen av Alliansens hittills presenterade reformer kommer att hjälpa de mest utsatta på arbetsmarknaden.

Att arbetsgivaravgiften enligt förslaget ska slopas de första åren är visserligen en bra tanke; det är över 31 procent av bruttolönen som politiker faktiskt har makt över. Samtidigt späder även en sänkning av arbetsgivaravgiften för en begränsad grupp på krånglet i systemet. Arbetsgivaravgiften borde i stället sänkas lika mycket för alla, dels för att minska arbetskraftskostnaden för lågproduktiva, dels för att det är en rättvisefråga. Stora delar av befolkningen betalar en betydande del av sin arbetsgivaravgift i ren skatt och alltså inte till sin egen premie i socialförsäkringssystemet, för vilken avgiften egentligen är avsedd.

Ingen av Alliansens hittills presenterade reformer kommer att hjälpa de mest utsatta på arbetsmarknaden. De som däremot kvalificerar sig för sådana åtgärder kommer att få jobb ändå.

Enligt bland annat OECD, Arbetsmarknadsekonomiska rådet och IMF är vägen framåt för Sverige att sänka ingångslönerna till en nivå där arbetsgivare kan börja överväga att anställa lågproduktiv arbetskraft.

I stället för att borra ett nytt hål i schweizerosten borde Alliansen fokusera på förslag som jämnar ut spelreglerna mellan parterna på arbetsmarknaden. Det handlar primärt om att utforma en lagstiftning som skyddar företagens äganderätt, samt anställda och företagares rätt att inte bara organisera sig utan också stå utanför en organisation. Vi har fri lönesättning i Sverige och om fackförbunden inte längre har privilegium i lagstiftningen kommer marknaden i större utsträckning att kunna reglera lönesättningen. Alliansen borde presentera visioner, inte gång på gång återlansera samma tandlösa förslag som till största delen rör lönenivåer – ett ämne som politiker inte ska lägga sig i.