Stormen kring Cambridge Analytica har skapat en oro att de sociala mediernas datasamlingar skadar demokratin genom sin makt över politiken. Det stämmer, särskilt som de sociala medierna har så stor makt över det politiska samtalet. Det är dock vi själva som väljer att göra datasamlingarna så mäktiga som de är.
Inom en snar framtid kommer det förmodligen vara närmast omöjligt att nå ut till Facebook-publiken utan att betala. Makten över det offentliga samtalet, som tidigare delades av ett rätt stort antal tidningsredaktioner, börjar alltmer tas över av ett fåtal sociala medier. De som hade höga förhoppningar på sociala medier som en demokratisk kraft, kommer med all sannolikhet att bli besvikna.
I dag är många ledarskribenter mediala superstjärnor, ett uppsving för genren som få spådde för 20 år sedan. Samtidigt konkurrerar ledarjournalistiken med de alltmer omfattande kommentarerna på nyhetsplats. Kanske kommer åtskillnaden mellan ledar- och nyhetsredaktionen visa sig vara en parentes i historien.
Om vi köper marxistiska begrepp som ”trasproletariat” och vänsterns materialistiska världssyn, ger vi samtidigt vänstern rätt i att ansvaret för att utvecklas och kämpa på ligger hos någon annan än individen själv.
I det digitala samhället sätter vi alltför stor tillit till möjligheten att hitta information om vad vi behöver göra på nätet. Problemet är att digitala system är känsliga för angrepp, och slås de ut vet vanliga medborgare inte tillräckligt mycket om hur man ska agera. Samhällets beredskap är inte bara för låg, den bygger på godtrogenhet.