Familjepolitiken kan bli en borgerlig valvinnare
De fallande födelsetalen borde engagera borgerliga politiker.
De fallande födelsetalen borde engagera borgerliga politiker.
Svensk borgerlighet borde kunna enas om en föräldraförsäkring med mindre statliga ingrepp.
Av allt som har hittats på för att jävlas med familjer är det allra värsta förmodligen tanken att man ska dela föräldraledighet och hushållsarbete lika. Att dela lika har inget att göra med att leva ett gott liv utan är enbart ägnat att göra familjer till statistiska redskap. Ändå skäms många som inte lyckas.
Enligt nya regler måste alla EU:s medlemsländer införa en pappamånad i föräldraförsäkringen. Visserligen kvoterar Sverige redan mer än unionen kräver, men indirekt drabbas vi också. Ju mer beslutsmakt som flyttas till Bryssel, desto mindre blir svenska medborgares chanser att påverka sin egen föräldraledighet.
Ökad styrning av föräldrapenningen leder inte till ökad jämställdhet, som TCO:s jämställdhetsindex låter påskina. I stället driver det in folk i situationer som är minst lika tvingande och skadliga som när föräldraledigheten var en rättighet för kvinnor.
Den politiska utvecklingen går mot ständigt mer utbyggd barnomsorg och föräldraförsäkring. Konsekvensen blir att föräldrar får ett allt snävare utrymme att göra alternativa val. Den utvecklingen måste vändas.
Företagare har svårt att vara föräldralediga – men tvingas ändå finansiera systemet. I stället för en ny ”föräldravecka” bör försäkringen göras frivillig med privata alternativ, skriver Siri Steijer.
Socialdemokraterna lovar inför valet en extra veckas föräldraledighet på skattebetalarnas bekostnad. I själva verket innebär vallöftet en maktförskjutning från föräldrarna till staten, som tar kontroll över ytterligare en bit av deras ekonomi. Ju mer pengar staten tar och sedan delar ut, desto mindre pengar finns kvar för skattebetalarna att bestämma över.
I tolfte avsnittet tar sig Smedjans redaktörer Lars Anders Johansson och Blanche Jarn an frågan om kvoterad föräldraförsäkring, miljöpolitik och självkörande bilar.
Föräldraförsäkringen är en fråga som visar på den blinda fläcken hos delar av den samtida liberala rörelsen: tron på att det är staten som skall göra oss fria och att frivilliga gemenskaper, som familjer, är något dåligt som ska bekämpas. Denna typ av statsindividualism har i själva verket mycket litet med liberalism att göra.
DEBATT OM FÖRÄLDRAFÖRSÄKRINGEN. När Siri Steijer vill spara pengar på föräldraförsäkringen glömmer hon bort viktiga värden, såsom familjen, menar Caroline Szyber (KD), ordförande i civilutskottet. Siri Steijer svarar att det bästa sättet att värna familjernas ställning mot staten är att sänka deras skatter.
Regeringen föreslår tio månaders kvoterad föräldraförsäkring, fem åt vardera föräldern. Men problemet med föräldraförsäkringen är inte det ojämna uttaget, utan att den både är för lång och för dyr. Den offentligfinansierade ledigheten måste kortas, både för ekonomins och för skattebetalarnas skull.