Alla med hyresrätt betalar för Hyresgästföreningens whiskeyprovningar
Hyresgästföreningen bjuder sina högavlönade medlemsvärvare på whiskeyprovning i Dublin och hundspannsturer i Kiruna. Det är inte bara medlemmarna som tvingas betala; alla med en hyresrätt betalar en dold avgift till föreningen varje år. Inte konstigt att Hyresgästföreningen månar så mycket om det rådande systemet.
”Liknande ska inte kunna hända Hyresgästföreningen”, sade dess ordförande Marie Linder häromåret när Fackförbundet Kommunal skakades av avslöjanden som lyxresor, lägenhetskontrakt till ministrar och vidlyftiga spritnotor. Hyresgästföreningen hade nämligen en strikt alkoholpolicy.
Nu har Hyresgästföreningen fått sin egen spritskandal, och Linde är inte lika villig att kommentera. Hon har faktiskt inte sagt ett knyst efter Aftonbladets granskning av organisationen hon är ordförande för, som avslöjar en kultur av vidlyftiga löner och förmåner. Hyresgästföreningen har 80 heltidsknackande medlemsvärvare med årslöner på uppemot 1,4 miljoner kronor. De skickligaste rekryterarna har belönats med bonusresor, från weekendresor med whiskeyprovningar i Dublin till hundspannsturer i Kiruna.
I stället för ordföranden själv har kommunikationschefen skickats fram, som låter meddela att Hyresgästföreningen har försökt förändra det vidlyftiga provisionssystemet sedan 2001. I 18 år!
Det är lätt att skratta åt eländet. Betalar för kalaset gör dock de medlemmar som lockas med inflytande över sitt boende och trygghet i form av rådgivning vid konflikter – men också alla som bor i hyresrätt men inte är medlemmar. Hyresgästföreningen tar nämligen ut en dold ”hyressättningsavgift” på 144 kronor per hushåll och år, för att den förhandlar hyran. Sammanlagt blir det en slant, närmare bestämt 215 miljoner kronor årligen.
I själva verket är det just avsaknaden av en marknad som betalar Hyresgästföreningens whiskyprovningar.
De ofrivilliga finansiärerna bekostar också en omfattande opinionsbildande verksamhet, med nära band till Socialdemokraterna. Med 850 miljoner i budget är Hyresgästföreningen ingen liten maktfaktor i bostadspolitiken. I decennier har den framgångsrikt hindrat nödvändiga reformer av hyresmarknaden. Marknadshyror skulle flytta makt och pengar från hyresgäster till hyresvärdar och byggbolag, heter det.
I själva verket är det just avsaknaden av en marknad som betalar Hyresgästföreningens whiskeyprovningar. De byggsubventioner som organisationen i stället lobbat för bygger inte så många bostäder, men fyller några få byggherrars fickor. Avsaknad av marknad berikar inte sällan särintressen och utan de kollektiva hyresförhandlingarna finns det inget som garanterar Hyresgästföreningens monopolställning. Hyresregleringen är dess livsluft.
Mitt i drevets hetta presenterade Finanspolitiska rådet en studie om friare hyressättning, då ”bostadsmarknaden fungerar sämre än någonsin”. Förslaget omfattar en övergång till friare hyressättning vilket skulle leda till högre hyror på många attraktiva adresser, men det omfattar också starkare besittningsskydd för hyresgäster och ökade skatteintäkter som kan användas för att uppnå önskad fördelningsprofil, i form av till exempel höjda bostadsbidrag.
Finanspolitiska rådets reformer är inspirerade av hur våra grannländer framgångsrikt har reformerat sina bostadsmarknader. Hur Hyresgästföreningen kommer ställa sig vet vi dock redan, för Finanspolitiska rådet glömde svara på frågan: Om vi får en fungerande hyresmarknad, vem ska då betala Hyresgästföreningens löner?