Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Allt smör i Småland är superbilligt
Det har rasats om skenande matpriser i flera månader. Tongången i debatten visar att vänsterns kärnfråga fortsatt är att försöka förklä kampen mot rikedom som en kamp mot fattigdom. Det skriver Karin Pettersson.
Ordspråk har en tendens att leva kvar längre än de är representativa för verkligheten. Att säga det går som tåget när något flyter på ekar dåligt med det haveri svensk järnväg idag befinner sig i. Trots att det inte längre är så vi gör byggmaterial säger vi att folk hör ihop som ler och långhalm. När vi verkligen inte vill göra något säger vi att det inte kommer bli av, inte ens för allt smör i Småland.
Min morfar var inte smålänning, det ska sägas. Men han lärde sig huvudräkning i sin mors lilla gårdsbutik i de värmländska skogarna där han föddes 1930. Även under sina sista år i livet kom han ihåg både hur man vek pappersstrutar för varor, och vad de kostade på 1950-talet innan han flyttade hemifrån för studier. Om affärsbiträdet som arbetade i gårdsbutiken då la hela sin månadslön – 50 kronor – på mejerismör – 2,5 kronor kilot – kunde hon köpa 20 kilo smör.
Idag kostar 20 kilo svenskt mejerismör – om du köper svenskt smör, med hemleverans, i Stockholms innerstad – 3 320 kr. En heltidsanställd kassörska – dagens bästa motsvarighet till 50-talets affärsbiträde i gårdsbutik – har en genomsnittlig månadslön på 30 100 kr. Med dagens skattetryck i värmländska Arvika, där butiken låg, har hon 23 525 kronor kvar i plånboken efter skatt. För tjugo kilo svenskt smör köpt på dyrast möjliga sätt behöver hon avsätta drygt 14 procent av sin månadslön.
Om ett gårdsbutiksbiträde på 1950-talet la hela sin månadslön på smör kunde hon köpa tjugo kilo.
Det är det här vi glömmer bort, när vi pratar om hur matpriserna rusar och hur dyrt smör är jämfört med förra året.
Margaret Thatcher hånades i pressen när hon 1971 avskaffade den mjölk som brittiska skolelever fick med skollunchen. Att mjölken ibland bidrog till sjukdomar eftersom förslutningen på mjölkflaskorna var så dålig att fåglar kunde ta sönder den och sprida bakterier, eller att barnen själva ogärna drack mjölken när det var varmt – den stod inte i kylskåp, och skar sig därmed ofta – hindrade inte den brittiska pressen från att kalla henne Margaret Thatcher, Milk Snatcher.
Bidragande är säkert att rubrikerna och exemplen blir så hjärtskärande. Föräldrar som inte äter sig mätta för att barn ska kunna göra det. Barn som går till skolan med ont i magen både för att de är hungriga och för att de oroar sig för ekonomin hemma.
Det vi är svältfödda på i dagens Sverige är en nykter syn på vad som får kosta.
Det stämmer att ökade matpriser drabbar människor som tjänar mindre i högre utsträckning än det drabbar hushåll med större marginaler. Men det finns en historielöshet i ramaskriet från vänstern, en sammanblandning av sann fattigdom och relativ fattigdom. Att det är billigare att äta sig mätt för dagens generationer än det någonsin varit är inte intressant för de som tycker att klyftor är ett större problem än situationen för de som har det allra sämst. Kampen mot rikedom är lättare att sälja in om det förkläs till en kamp mot fattigdom.
Det blir stora rubriker.
Det smörexemplet ovan illustrerar, och gedigen forskning visar – är att näringsrika matvaror idag är så billiga att ett gårdsbutiksbiträde från 1950-talet inte skulle kunna tro sina ögon. Att notera just detta, och påpeka att något annat än matpriserna måste ligga bakom om barn i Sverige går hungriga, leder till massiv kritik.
Nu när det verkar som att matprisökningarna stabiliserats får man hoppas att det historielösa bråket om “matjättarna” försvinner. Samtidigt visade debatten något djupt skrämmande. Det vi är svältfödda på i dagens Sverige är en nykter syn på vad som får kosta.
Idag är de stora svarta bokstäverna som skyltade för gårdsbutiken inte mer än takbjälkesinredning bland metspöna över pingisbordet på det sommarställe som morfars barndomshem blivit för oss barnbarn. En del av det min morfar lärde mig – som att slå med, och bryna, en lie – är inte något jag har nytta av dagligdags. Men insikten om hur bra vi idag har det är jag ständigt tacksam för.