Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Matpopulismen sänker inga priser
Uppgifterna om att livsmedelspriserna har sjunkit leder förhoppningsvis till en diskussion utan matpopulism. Den som vill garantera att priserna även i framtiden sjunker borde se till att matmarknaden får vara just en marknad. Det skriver Bean Khalil.
I går kom den efterlängtade nyheten att matpriserna sjönk. Priset för kaffe, den varan som kommit att känneteckna de senaste årens prisökningar, föll i juni med 7 procent. Denna prisnedgång står i kontrast mot den ökning som mellan 2021 och 2024 gjorde att livsmedelspriserna steg med 25 procent. Men även om en generell nedgång på 0,2 procent inte kompenserar för den ökning som tidigare i år fick kunder att påbörja en veckolång bojkott, är det något att välkomna.
Det är dock värt att poängtera att det som nu sker inte är på grund av protesten eller till följd av Nooshi Dadgostars liknelser mellan livsmedelskedjor och maffiastrukturer. Nedgången, såväl som den tidigare ökningen, beror främst på ändringar i utbud. Extrem hetta som förstört skördar och ett ryskt anfallskrig som både raserat spannmålsexporten och drivit upp energipriser har slagit mot en eller flera delar i livsmedelsförsörjningen.
Sådana fakta har tyvärr inte dämpat oppositionens försök att göra politik av matpriserna.
Det är alltså inte, som Dadgostar och andra påstått under vintern, giriga ägare som velat berika sig på kundernas bekostnad. Om så varit fallet hade livsmedelskedjornas marginaler ökat under prisuppgångarna, men så blev det inte. SCB skriver exempelvis i en analys hur lönsamheten i dagligvaruhandel stadigt har minskat sedan 2021.
Sådana fakta har tyvärr inte dämpat oppositionens försök att göra politik av matpriserna. Att en borgerlig finansminister spelade med i vänsterns berättelse och kallade matvarukedjorna till möte för att få dem att sänka sina priser gjorde nog inte heller saken bättre.
De politiker som faktiskt bekymrar sig över matprisernas utveckling borde ägna sig mindre åt populistisk retorik, hot om ökad beskattning och misstänkliggörande av dagligvaruhandelns vinster.
Det politiken däremot kan göra är att bidra till att öka konkurrensen.
I just det sistnämnda kan det vara värt att poängtera att Coop – som ägs av sina medlemmar – nu står inför en sammantagen förlust på 2.7 miljarder. Viljan att ta ut vinst är alltså inte problemet. Tvärtom, det är vinstintresset som driver automatisering, effektivisering och investering, som kommer kunderna till del i form av bättre utbud och lägre priser.
Det politiken däremot kan göra är att bidra till att öka konkurrensen. Konkurrensverket konstaterar att det är brist på alternativ för konsumenter som oftast driver upp priserna. En del går att tillskriva det kommunala planmonopolet som ger kommunerna kontroll över var kedjorna kan etablera sig. Det gör det svårare för lågpriskedjor, som oftast inte redan finns på orten, att komma in. Att kommuner själva ska inse hur stor del av problemen de själva är vore därför en bra början.
Något som även skulle hjälpa i en personalintensiv bransch är att sänka arbetsgivaravgiften. Det skulle kunna göras genom en bred sänkning eller, som Svensk Dagligvaruhandel förordar, genom att sänka arbetsgivaravgiften för unga som oftast får sitt första jobb i en livsmedelsbutik.
Vill man att matpriserna ska sjunka så görs det inte genom att göra det svårare att driva företag. Ska priserna sjunka måste man se till att matmarknaden blir ännu mer av en marknad än vad den är i dag.