Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Ekonomi Krönika

Johan Norberg: Ännu en gång blir ni blåsta av Oxfam

Den årliga Oxfam-rapporten gör sitt segervarv i medierna. Men i vanlig ordning bygger den på nyplockade russin ur kakan, ekonomiska trolleritrick och tillhörande vilseledning. Johan Norberg har läst och granskat siffrorna bakom rubrikerna.

Demonstranter vid World Economic Forum som pågår i Davos i Schweiz. Foto: Hannes P. Albert/dpa

I den nya rapporten Inequality Inc varnar hjälporganisationen Oxfam som vanligt för att nyliberalism och globala storföretag skapar ”widening and extreme inequality”. Efter pandemin låter det värre än någonsin: ”Sedan 2020 har världens fem rikaste män fördubblat sina förmögenheter – samtidigt som fem miljarder människor blivit fattigare”, är huvudbudskapet både i rapporten, pressmeddelandet och i otroliga mängder artiklar av lättlurade journalister.

För som alltid när det gäller Oxfam kan man inte acceptera deras spin okritiskt. Faktum är att verkligheten är en helt annan. Så här är det: 

Årliga förändringar har i stort sett tagit ut varandra, vilket har lämnat den globala ojämlikheten i förmögenheter på samma nivå som rådde när pandemin började, vilket för de flesta ojämlikhetsindikatorer var den lägsta nivån som registrerats detta århundrade.

Varför ska du lita på mig i stället för Oxfam? Det behöver du inte göra. Läs det förra stycket en gång till. Det var inte min tolkning, utan ett direkt citat från Global Wealth Report 2023, publicerad av UBS och Credit Suisse, och som faktiskt är huvudkällan till Oxfams förmögenhetsuträkningar. Det är bara det att Oxfam nonchalerar helheten i sina källor, plockar ut några få russin och försöker koka soppa på dem.

Om trollkarlen visar upp fem personer med ena handen ska man hålla ögonen på vad han smusslar undan med den andra.

Varför lyfter Oxfam till exempel bara fram fem superrika? Om trollkarlen visar upp fem personer med ena handen ska man hålla ögonen på vad han smusslar undan med den andra. Genom att bara titta på de fem personer som har klarat sig bäst till slutet av mätperioden kan man förstås varje gång ge intrycket att de rikaste har sprungit iväg. Då kan man ignorera alla de besuttna som inte blev rikare eller till och med förlorade pengar. I Forbes senaste lista över världens rikaste föll exempelvis 24 plutokrater bort efter att ha förlorat sammanlagt 43 miljarder dollar på ett år. 

Det är samma metod som när Oxfam ödesmättat varnar för att antalet dollarmiljonärer riskerar att ”öka med 44 procent fram till 2027”, utan att med ett ord redogöra för att det totala antalet dollarmiljonärer minskade med 3,5 miljoner förra året.

Den som är ärligt intresserad av hur det gick för världens rikaste bör därför titta på hela gruppen, inte bara fem personer. Och gärna under en längre tid än den tid då pandemin och lockdowns slog sönder ekonomin, samtidigt som den gynnade tillgångar med negativa räntor och stimulanser (att ojämlikheten inte ökade under den tiden borde faktiskt ha visst nyhetsvärde). 

Vad säger exempelvis Oxfams källa om det? Jo, sedan 2000 har medianförmögenheten (förmögenheten i mitten av fördelningen) ökat ungefär dubbelt så mycket som genomsnittsförmögenheten (den som dras upp av att Elon Musk blir rikare). Det betyder att den globala ojämlikheten minskade

Det betyder att den globala ojämlikheten minskade

Sedan 2000 har Gini-koefficienten sjunkit från 92 till 88 och den globala toppen (the 1%) minskade sin andel av den globala förmögenheten från 49 till 44,5 procent. Den svenske ekonomen Daniel Waldenström, som har varit med och författat årets Global Wealth Report, sammanfattar resultaten: ”Ojämlikheten i världens förmögenheter minskade enligt alla gängse mått.”

En viktig faktor bakom denna utjämning är att världens fattigaste fem miljarder har blivit betydligt rikare, men tydligen har det vänt för dem de senaste tre åren, om man ska tro på Oxfam. Det vore inte konstigt då vissa ekonomier nästan kollapsade under pandemin. Men trots att Oxfam skriver om detta faktum hela fem gånger i rapporten nämner de inte en enda gång hur mycket fattigare de blev. Då förstår man att Oxfam har något att dölja även denna gång, och måste leta sig vidare i metodrapporten och dess källor. 

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Och jovisst, där visar det sig att samlade tillgångar minus skulder för dessa 4,8 miljarder minskade med i genomsnitt 0,2 procent under pandemin. Det är så lite att det är inom felmarginalen och dessutom förenligt med att nästan hälften av dem blev rikare även under denna period.

Vad hände med den verkliga fattigdomen under denna period? Under 2020 ökade antalet extremt fattiga enligt Världsbanken med hela 61 miljoner människor, just för att virus och stater spärrade av produktion, handel och rörlighet – all den där nyliberalismen som Oxfam föraktar så. Men sen, när världsekonomin öppnade igen, minskade antalet fattiga med drygt 71 miljoner människor. Nu är den globala fattigdomen äntligen tillbaka på den lägsta nivån någonsin – 8,6 procent jämfört med 9 procent 2019.

Men om detta skriver Oxfam förstås ingenting, för de ogillar rikedom mer än de ogillar fattigdom.