Utblick Åsikt
Är Kuba Trumps nästa drag?
En energikris har orsakat ovanliga protester på Kuba. Mycket talar för att Donald Trump vill tvinga fram ett maktskifte på ön, eller åtminstone reformer. Det skriver Gabriella Mait, säkerhetspolitisk expert.
Kuba befinner sig för närvarande i en av de djupaste kriserna i landets moderna historia. Landet står nästan helt utan bränsle, och regeringen har meddelat att tillgången på olja och diesel i princip är uttömd. Detta har lett till att elsystemet i perioder kollapsar och överlag fungerar mycket instabilt. I vissa delar av landet varar strömavbrotten upp till 20–24 timmar per dygn, och stora nationella störningar har gjort att hela regioner periodvis varit utan elektricitet.
Missnöjet har samtidigt vuxit kraftigt och protester har brutit ut i Havanna och andra delar av landet. Människor demonstrerar genom att slå på kastruller, blockera gator och i vissa fall sätta eld på sopor. Denna typ av protester är ovanlig i Kuba, där demonstrationer normalt snabbt stoppas av staten, vilket visar hur allvarlig situationen nu är. Demonstranterna kräver bättre tillgång till el, mat och bränsle samt förbättrade levnadsförhållanden.
Denna typ av protester är ovanlig i Kuba, där demonstrationer normalt snabbt stoppas av staten, vilket visar hur allvarlig situationen nu är.
Hur har man då hamnat i denna situation? I över 60 år har landet styrts av ett socialistisk enpartistat där all politisk makt i praktiken ligger hos det kommunistpartiet. Det finns bara ett tillåtet parti, Kubas kommunistiska parti, och de styr både staten och samhället. Detta har bidragit till låg effektivitet och svag ekonomisk utveckling, vilket gör att landet har svårt att producera tillräckligt med varor, mat och energi.
Samtidigt har Kuba under lång tid påverkats av ekonomiska sanktioner från USA, vilket försvårat handel med omvärlden. Som följd har landet blivit starkt beroende av stöd från andra stater för handel och energiförsörjning. Tidigare kom detta stöd från Sovjetunionen och senare från Venezuela, särskilt i form av olja. Det här kom dock knappast lokalbefolkningen till hjälp. GAESA, det militärdrivna företaget som står för omkring 50–70 procent av Kubas ekonomi, tog i stället oljan och sålde den till lokalbefolkningen för att få in pengar.
När Venezuelas ekonomi försämrades kraftigt och USA grep Venezuelas president Nicolás Maduro minskade också deras möjlighet att leverera olja till Kuba, i princip stoppades den helt. Eftersom Kuba är starkt beroende av importerad energi får detta direkta konsekvenser för hela samhället. Problemen förvärras ytterligare av att landets elsystem är gammalt och dåligt underhållet, vilket gör det extra sårbart när bränslet tar slut.
USA har dessutom skärpt sina sanktioner och satt press på andra länder att inte sälja olja till Kuba, något som har bidragit till att viktiga bränsleleveranser från just Venezuela, men även Mexiko, minskat eller stoppats. Samtidigt har USA erbjudit omkring 100 miljoner dollar i nödhjälp till Kuba. Utöver detta har det skett ovanliga kontakter mellan länderna. En amerikansk delegation, där även höga underrättelsechefer ingick, har nyligen besökt Kuba, och samtal om krisen pågår. Sådana direkta kontakter är relativt ovanliga och visar att situationen är politiskt känslig.
Trump har öppet sagt att Kuba kan vara “nästa steg” efter USA:s ingripande i Venezuela.
Varför händer då allt detta nu och vad är det USA försöker göra? Under Donald Trumps andra mandatperiod har USA återgått till hårdare sanktioner, ekonomisk isolering och aktivt arbete för att försvaga den kubanska staten. Målet är inte bara att sätta ekonomisk press, utan i förlängningen att tvinga fram politiska förändringar, inklusive ett möjligt maktskifte. Trump själv har dessutom använt betydligt mer aggressiv retorik än tidigare presidenter. Han har öppet sagt att Kuba kan vara “nästa steg” efter USA:s ingripande i Venezuela. Kuba står högt på den politiska agendan i Washington just nu.
USA:s agerande i Venezuela, där man faktiskt bidrog till att avsätta landets president, har visat att Trump-administrationen är beredd att använda mycket hårda metoder i regionen. Den strategin signalerar också till andra länder i Latinamerika att USA är berett att agera kraftfullt för att förändra regeringar som man uppfattar som fientliga. I fallet Kuba verkar en liknande logik finnas, att utnyttja ett redan ekonomiskt svagt land och öka trycket tills systemet antingen kollapsar eller tvingas reformeras.
Det finns flera skäl till att Kuba är viktigt för USA och Trump. Först och främst handlar det om säkerhetspolitik: Kuba ligger bara några mil från USA och har historiskt haft nära band till rivaler som Ryssland, Kina och Iran. Den amerikanska regeringen ser därför Kuba som en potentiell plattform för fientlig påverkan. Men det handlar också om inrikespolitik. Kubafrågan är viktig för vissa väljargrupper i USA, särskilt kubansk-amerikaner i Florida. Och till sisthandlar det om geopolitik, att stärka USA:s dominans i Latinamerika och minska inflytandet från andra stormakter.
Sammantaget kan man säga att Kuba riskerar att bli “nästa Venezuela” i betydelsen att USA försöker pressa fram förändring i landet genom ekonomiska och politiska medel. Kuba är mer stabilt än Venezuela politiskt, vilket gör att en snabb förändring är mindre trolig, men däremot inte omöjlig. På längre sikt kan utvecklingen gå i tre riktningar: systemet kan överleva med fortsatt stagnation, regeringen kan tvingas till reformer, eller så kan ett maktskifte ske. Vilken väg det tar beror främst på hur allvarlig den ekonomiska krisen blir och hur långt USA väljer att gå. Utifrån Trumps historik och agerande finns det skäl att räkna med att trycket kan eskalera ännu mer, till en nivå där Kuba faktiskt blir Trumps nästa Venezuela.