Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Centerstudenter: Ökat EU-samarbete är inte federalism

EU-DEBATT. Det går att önska ökad EU-integration i vissa frågor och samtidigt vilja att unionen ska lämna andra områden åt medlemsländerna att besluta om. Vi behöver en medelväg mellan EU-skepsis och EU-vurm, skriver Centerstudenters ordförande Simon Palme i en replik på en ledare i Smedjan.

”När Macron svänger bort från den frihetliga linjen verkar Europas liberaler vara beredda att svänga efter”, skriver Blanche Jarn i en ledare (29/10). Det enda exemplet som nämns på denna omsvängning är mitt eget förbund, Centerstudenter. Problemet är att vi kritiserar just den sortens överstatliga välfärdspolitik som Macron vurmar för.

Vi vill se ett tydligare samarbete inom EU:s kärnområden men är knappast ”förbluffande obekymrade” över den inriktning som Macron nu presenterat. I min artikel i SvD Säkerhetsrådet (27/9) varnar jag just för den utveckling vi nu ser, där eurozonen planerar nya överstatliga projekt medan Sverige sitter på läktarplats. Jarn skriver om ”människors tendens att dela upp sig i lag för att positionera sig mot en gemensam motståndare”, och varnar för blind positionering, men blir måltavla för sin egen kritik. En positiv inställning till europeisk integration ska inte förväxlas med en fartblind vurm för centralisering till europeiska institutioner.

En positiv inställning till europeisk integration ska inte förväxlas med en fartblind vurm för centralisering till europeiska institutioner.

Det Centerstudenter står för är en positiv inställning till europeisk integration inom EU:s kärnområden. Vi vänder oss emot politisk centralisering av områden som medlemsländerna själva är bättre lämpade att besluta om. Därför presenterade vi till Centerpartiets partistämma förra veckan en omfattande reformagenda, där vi vill se att EU tar steg tillbaka inom en rad områden. För att nämna några:

  • Vi vill avveckla flera byråkratiska och kontraproduktiva EU-institutioner som Europeiska sociala och ekonomiska komittén, Regionkomittén och Europeiska globaliseringsfonden.
  • Vi vill strama åt EU-kommissionen genom att slopa principen om att varje land ska ha en kommissionär. I en union med 28 medlemsstater har den principen lett till att vi har kommissionärer som jobbar med att utarbeta politik för allt från idrott till kulturfrågor, vilket inte har på europeisk nivå att göra.
  • Vi tycker att EU borde hålla sig borta från frågor som rör folkhälsa, social- och regionalpolitik. Det borde lämnas till medlemsstaterna själva, varför vi återkommande riktat kritik mot den planerade pelare för sociala frågor som franska presidenter har applåderat långt innan Macron – liksom Stefan Löfven och Jan Björklund här på hemmaplan.

Den europeiska gränspolitiken, där inre gränser är gemensamma men yttre väntas skötas av varje medlemsland, har visat sig vara ohållbar.

Unionens raison d’être är och förblir att värna gemensam frihet och säkerhet som inte kan garanteras av enskilda stater. Miljö-, säkerhets- och utrikespolitik är några områden där vi behöver mer europeiskt samarbete. Det handlar exempelvis om att fortsätta utveckla den inre marknaden med en energiunion. Det skulle öppna för att fossilfri energi, som svensk vatten- och kärnkraft, kan exporteras för att minska behovet av tyska brunkolsbrott och ryska gasledningar. Det är både miljö- och säkerhetspolitiskt klokt.

Den europeiska gränspolitiken, där inre gränser är gemensamma men yttre väntas skötas av varje medlemsland, har visat sig vara ohållbar. Schengen och dess fria rörlighet inom EU har satts ur spel. Vi behöver stärka den gemensamma gränspolitiken samtidigt som vi reformerar dysfunktionell migrationspolitik och värnar den fria rörligheten inom unionen.

Vi behöver väcka den svenska debatten om vilken roll europeiskt samarbete ska spela framöver.

Det polisiära samarbetet mot terror och organiserad brottslighet är undermåligt, och behöver utvecklas. Europeiska länder borde också i större grad dra nytta av varandras försvarsresurser, varför vi välkomnar mer av försvarssamarbete.

Vi behöver väcka den svenska debatten om vilken roll europeiskt samarbete ska spela framöver. Därför välkomnar jag att Timbro ger sin in i EU-debatten, men det är synd att den sakliga kritiken uteblir. För Centerstudenter ligger svaret på det europeiska projektets problem varken i ensidigt vurmande eller avfärdande av gemensamma lösningar, utan i tydligare maktdelning där EU fokuserar på att utveckla sina kärnområden.

Simon Palme, förbundsordförande Centerstudenter.