Hanna Stenegren: Dags för C att överge motståndet mot kärnkraften 

Den senaste IPCC-rapporten slår fast att det går att minska utsläppen och att det finns teknik för att klara klimatomställningen. Men om vi ska klara klimatmålen behövs inte bara en snabb teknisk omställning utan även politiskt ledarskap. Där kan Centerpartiet spela en viktig roll som brygga mellan blocken, genom att partiet är traditionellt förankrat i borgerligheten men nu befinner sig i opposition. 

Centerpartiet har också en lång tradition av engagemang i miljöpolitiken och under senare decennier i klimatfrågan. Men klimatpolitiken hänger samtidigt tätt ihop med energipolitiken, och här har Centerpartiet i perioder förhindrat framsteg och bidragit till att låsa debatten. Det kan stämman i Örebro ändra på.

Den energipolitiska debatten har under lång tid präglats av en slags ”kraftslagsprotektionism” och -favorisering, där flera partier ägnat sig åt att försöka gynna eller missgynna kraftslag utifrån de egna preferenserna. Det har lett till att systemperspektivet försvunnit, det vill säga vilka förmågor energisystemet behöver när det ska byggas ut och ställas om så att elen finns där den behövs, när den behövs till en rimlig kostnad. Det har i sin tur resulterat i att energi- och klimatpolitiken tappat bort den mest centrala frågan: hur skapar vi ett energisystem som både främjar svensk konkurrenskraft, i förlängningen vårt välstånd, och lägger grunden för klimatomställningen? 

Investeringar om hundratals miljarder i klimatomställningen har aviserats av det svenska näringslivet. Gemensamt för praktiskt taget alla dessa satsningar är att de kräver ökade mängder el. Förtroendet för att det svenska elsystemet ska kunna fortsätta erbjuda leveranssäker och fossilfri el till konkurrenskraftig kostnad är därför helt avgörande för att dessa gigantiska investeringar genomförs. Investeringarna är viktiga för Sveriges omställning, för att göra oss oberoende av skurkstater och gör dessutom skillnad för klimatet globalt genom att svensk export tränger undan smutsigare produktion utomlands.

På mindre än 25 år behöver vi fördubbla elproduktionen och reinvestera i eller byta ut nästan all befintlig produktion.

På mindre än 25 år behöver vi fördubbla elproduktionen, reinvestera i eller byta ut nästan all befintlig produktion och dessutom bygga ut och modernisera stamnätet. Det kommer att kräva snabba och modiga politiska beslut, en tydlig och gemensam vision för Sverige och  mycket stora investeringar.

Den som har dessa stora utmaningar i energi- och klimatpolitiken för ögonen inser snart att vi inte har råd att utesluta några fossilfria energislag. Bara till år 2030 väntas den svenska industrins elanvändning öka med motsvarande nästan hela Finlands elproduktion. För att möta den efterfrågan kommer landbaserad vind- och solkraft att spela huvudrollerna. Sol- och vindkraft går snabbast att bygga, under förutsättning att tillståndsprocesserna är effektiva och att kommuner gör kloka avvägningar mellan vikten av fossilfri energiförsörjning och användning av det kommunala vetot.

*** 

På lite längre sikt kan även havsbaserad vindkraft bidra. Från år 2030 beräknas de första vindparkerna till havs börja producera och ge södra Sverige ett välbehövligt tillskott av el. Men i takt med att elbehovet fortsätter att växa och kraftverk som nått sin livslängd ska ersättas kommer ny kärnkraft ha en viktig roll att spela för energisystemets kostnadseffektivitet, robusthet, hållbarhet, resurseffektivitet och markanvändning – alla viktiga centerpartistiska värden. 

På marginalen är sol- och vindkraft det billigaste sättet att tillföra fossilfri energi, men med en större andel väderberoende produktion ökar utmaningarna kopplade till robustheten i systemet, såsom spänning och frekvensreglering – egenskaper som kärnkraften bidrar med. Kärnkraften bidrar också med att säkerställa att det finns överföringskapacitet för att transportera el på rätt platser och i nödvändig omfattning. Det är inte något som uppmärksammats särskilt mycket i energidebatten, men kärnkraft i söder är på många sätt en förutsättning för en stor utbyggnad av förnybar kraft över hela Sverige. Kärnkraften och vindkraften är inte rivaliserande kraftslag, utan kompletterar varandra. Kärnkraften bidrar även med att hålla effektbalans i elsystemet så att det finns lika mycket utbud som efterfrågan i varje sekund. När en miljon kaffebryggare slås på samtidigt krävs en effekt motsvarande en kärnkraftsreaktor. 

Alla dessa systemtjänster som kärnkraften bidrar med är förknippade med stora kostnader som i dag inte syns i den beräknade livstidskostnaden för olika kraftslag, utan som finansieras via skatter och avgifter av elkonsumenterna. Dessa kostnader blir högre ju större andel väderberoende kraftslag som finns i energimixen. Ett leveranssäkert elsystem som både ska hålla nere hushållens kostnader och slå vakt om industrins konkurrenskraft behöver därför kärnkraften som ett komplement till det förnybara.

Ett elsystem som ska hålla nere hushållens elräkningar och slå vakt om industrins konkurrenskraft behöver kärnkraften.

Kärnkraften är både hållbar, yt- och resurseffektiv, och kan därigenom bidra till att mildra konflikter i klimatomställningens spår. Koldioxidutsläppen från kärnkraft i Sverige är lägre än från både vatten- och vindkraft sett från ett livscykelperspektiv där även utsläppen från uranbrytning ingår. Kärnkraften är framför allt effektiv sett till markanvändningen, en egenskap som lär bli allt viktigare när målkonflikterna kring storskalig vindkraftsproduktion redan i dag är svårlösta, och elnätet dessutom behöver byggas ut kraftigt. 

Det kärnkraftsmotstånd som Centerpartiet historiskt haft handlade till stor del om säkerhetsfrågor och slutförvar av kärnbränsle – frågor som i dag är överspelade. Numera vet vi att kärnkraftens risker är extremt låga jämfört med andra storskaliga kraftslag. Den förra regeringen har gett tillstånd att bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle som ska förvara avfallet på ett säkert sätt i minst 100 000 år, och även Finland har valt samma metod. Bränslet är dock inte farligt under så lång tid, och kan exempelvis hållas med ett par handskar på efter några hundra år. Dessutom pågår en intensiv teknikutveckling inom kärnkraft, där fjärde generationen väntas kunna återanvända befintligt kärnbränsleavfall och därmed minska mängden avfall i behov av slutförvaring.  

Alla fossilfria energislag är förenade med både fördelar och nackdelar. Det är exakt av den anledningen som energi- och klimatpolitiken behöver präglas av ett systemperspektiv. Om vi ska kunna bygga ett leveranssäkert, konkurrenskraftigt och fossilfritt elsystem som möjliggör storskalig omställning av industrin, transportsektorn och hela samhället, så måste vi våga se fördelarna i respektive kraftslag och hantera svagheterna i systemet utan skygglappar. Vi måste både agera snabbt på kort sikt och vara förutseende på lång sikt. En god energipolitik har också förmågan att anpassa sig under resans gång, till exempel för att kunna anamma den snabba teknikutveckling som sker när det gäller olika typer av elproduktion och lagring.

Centerpartiets partistyrelse har föreslagit att partiet ska ställa sig bakom ambitionen om ett 100 procent fossilfritt energisystem. Det är en chans att förpassa kärnkraftsmotståndet till historien, och i stället bli en konstruktiv kraft i omläggningen av energipolitiken. Tar centerpartisterna den chansen skapas viktiga förutsättningar för att politiken ska kunna gå vidare från den decennier långa skadliga kraftslagsdebatten, och i stället lägga grunden för en ambitiös klimat- och företagarpolitik som bygger Sverige starkt för framtiden.