DEBATT: Farligt önsketänkande bakom EU:s sociala pelare

EU:s föreslagna sociala pelare kommer skapa splittring. Men polariseringen löper egentligen inte mellan väst och öst, eller ens mellan liberalism och socialism, utan snarare mellan verklighet och villfarelse. Dessvärre kommer inte pelaren få folkvalda politiker att acceptera Europas verkliga problem. Tvärtom leder förslaget uppmärksamheten ännu längre bort från det som faktiskt måste göras.

För verkligheten är grym. Europa blir inte yngre. Det demografiska trycket kommer bara att öka EU:s redan skuldsatta och övertyngda välfärdssystem. De produktivitetssprång som man hoppats på har uteblivit. I dag tror inte ens de mest övertygade EU-fantasterna på Lissabonfördragets mantra om att göra Europa till världens mest konkurrenskraftiga region.

Jag är en av de EU-vänner som anser att EU nu förspiller sin potential.

Frihandeln mellan medlemsstaterna är tveklöst unionens främsta prestation. Och receptet för detta mirakel är enkelt. EU:s kraft användes för att fösa undan staten där den tidigare hade förhindrat fria medborgare från att handla med varandra. Detta fungerade för att EU initialt antog helt rätt förhållningssätt – att främst ägna sig åt att montera ner de trösklar som lade hämsko på människors initiativkraft.

Den sociala pelaren verkar utifrån helt motsatt logik. I stället för att ta bort hinder från människors liv skapar den nya möjligheter för staten att blanda sig i medborgarnas ekonomiska liv och aktiviteter.

Tycker du att det är svårt att reformera er arbetsmarknad nu? Föreställ dig hur svårt det blir när EU lagstiftar om rätten till ett bra jobb.

Å ena sidan är formuleringarna i pelaren vaga och inskränker sig till att beskriva hur det redan ser ut. Vem har problem med att en arbetslös, som har betalat in till sin försäkring, också får ut sin ersättning? Merparten av de områden som diskuteras hanteras redan av medlemsstaterna och att lyfta in dem i deklarationen är antingen överflödigt eller ett brott mot grundläggande subsidiaritetsprinciper.

Å andra sidan är den sociala pelaren tryfferad med kvasirättigheter som representerar en falsk, eller starkt politiserad världsbild. Exempelvis skriver man att ”unga människor har en rätt (…) till ett bra jobberbjudande inom fyra månader efter att ha blivit arbetslös, eller efter att ha avslutat sin utbildning”. Missförstå mig rätt: jag önskar naturligtvis också att unga får jobb, eller ännu hellre – välbetalda jobb. Men att bara önska att det ska hända kommer inte att få det att hända. Det är här önsketänkandet skiljs från verkligheten.

På ett personligt plan är den här typen av statsunderstött önsketänkande också mycket destruktivt. Det förhindrar människor att acceptera hur världen faktiskt är beskaffad och från att fatta rätt beslut om sina liv. Det är skadligt när önsketänkande lyfts upp på överstatlig nivå. När önsketänkande fastslås juridiskt på EU-nivå, är det ännu värre.

För vad betyder egentligen ”rätten” att få ett bra arbete efter fyra månader i praktiken? Skrivningen i sig kommer inte skapa några jobb. Däremot kan den underblåsa en kravmentalitet hos unga. Tycker du att det är svårt att reformera er arbetsmarknad nu? Föreställ dig hur svårt det blir när EU lagstiftar om rätten till ett bra jobb.

Är du upprörd över att det kommer människor till ert land för att leva på generösa bidrag? Då kommer inte en lagstiftning om rätten till ett gott jobb underlätta. Plötsligt är det nämligen någon annans fel att personen i fråga inte har fått ett tillräckligt välbetalt jobb. Han behöver inte känna någon skuld över att leva på andra, för han har ju bara utnyttjat sin rätt till ett bra jobb genom att inte acceptera de jobberbjudanden han fått.

Den sociala pelaren kommer inte att lösa några problem. Däremot kommer den skapa nya. Konstruktionen kommer inte underlätta för riktiga reformer; tvärtom kommer den användas för att blockera alla försök i den riktningen. Pelaren är ett uttryck för en destruktiv form av villfarelse – en villfarelse som man nu vill upphöja till lagstiftning.