Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Kommissionen är EU:s värsta fiende

EU-kommissionen vill införa kvoterad föräldraförsäkring i hela Europa. Detta i en tid då EU redan framstår som både makthungrigt och elitistiskt, och euroskepsisen bubblar i medlemsländerna. Vill kommissionen verkligen få medlemsländerna att avsky Bryssel, eller har de bara aldrig hört talas om omvärldsbevakning?

I går (26/4) presenterade kommissionen sitt förslag till en ”social pelare” i EU. Bland annat ska medlemsländerna fås att införa kvoterad föräldraförsäkring, garantera minimilöner och diverse sociala försäkringar, samt införa en garanterad minimiinkomst.

Enligt EU-kommissionen är det så man ”bygger ett rättvisare Europa”.

I själva verket är det så man gör slut med sina EU-vänner.

Detta kommer uppenbarligen som en nyhet för kommissionen, men runt om i medlemsländerna är man inte odelat positiv till unionen. Det kan ha att göra med allt från den ökade överstatligheten till vapendirektivet till tullmuren till tobaksdirektivet till det generella intrycket att EU inte kommer att nöja sig förrän alla Europas länder är inordnade under en världsdelsomspännande superstat.

Sammanfattningsvis börjar Bryssel bli klåfingrigt. EU-byråkratin nöjer sig inte med att upprätthålla frihandel och fri rörlighet, utan vill kontrollera vad som händer i Europa ned till smaken på cigaretter. Allt färre beslut lämnas åt medlemsländerna, allt mindre blir väljarnas inflytande – och allt mer elitistiskt framstår EU.

Den kvoterade föräldraförsäkringen är ett praktexempel. Långt ifrån alla tycker det är en bra idé att frånta människor friheten att bestämma över sin egen föräldraledighet. En opinionsmätning från 2015 visade att 76 procent av svenskarna tycker föräldrarna borde få välja själva. Till och med bland de rödgröna väljarna vill 60 procent ha kvar denna lilla skärva av valfrihet. Och det är i Sverige, ett land med hög tolerans för statlig inblandning i människors privatliv.

I toppen av EU är åsiktsbalansen uppenbarligen annorlunda. EU är måhända inte ännu ett socialistiskt projekt, men väl ett paternalistiskt, och paternalister älskar den här typen av folkuppfostran. Nu hoppas de kunna genomföra den på överstatlig nivå. Problemet är bara att långt ifrån alla vill se sitt föräldraskap styrt från Bryssel.

I dag är EU-medlemskapet en central fråga i flera pågående valrörelser. Ett av de största medlemsländerna har redan beslutat att lämna unionen. Det enda logiska vore för EU att ta ett steg tillbaka och ge medlemsländerna lite luft. I stället försöker unionen med sin sociala pelare flytta ett enormt politikområde från de nationella parlamenten till det europeiska. Vem som helst, utom tydligen EU-kommissionen, kan lista ut hur det kommer att påverka den generella inställningen till unionen.

I en tid av euroskepsis har kommissionen blivit EU:s värsta fiende.