Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

DEBATT: Halmgubbar löser inte högskoleprovets problem

Högskoleprovet leder visserligen till att fler män antas, men i själva verket motarbetar det män. Det vore bättre att ta itu med högskoleprovets problem än att kritisera feminismen, skriver Ida Arnstedt och Emma Bjarnevik. Blanche Jarn svarar direkt.

Vad är viktigast, att fler män kommer in på högskolan eller att fler män tar examen från högskolan? När Blanche Jarn tar ställning för högskoleprovet i sin krönika ”Feminism gynnar kvinnor, inte jämställdhet” så tar hon ställning för det första. När Liberala Studenter föreslår ämnesspecifika kunskapsprov så tar vi ställning för det andra. 

För någon som har nära till hands att kritisera feminismen förstår vi att det här måste ha varit lockande för Jarn. Två unga feminister som vill avskaffa högskoleprovet eftersom män kommer in i högre utsträckning, självklart ska det skrivas en krönika utan att först fördjupa sig nämnvärt i ämnet. Att kritisera feminister går före att sätta sig in i alla de problem som faktiskt finns med högskoleprovet.

Hur högskoleprovet ska vara utformat är något som diskuterats flitigt inom den akademiska världen. Det är ett erkänt problem att betydligt fler som kommer in via högskoleprovet väljer att hoppa av sin utbildning. Hur stor skillnaden är varierar mellan olika studier, men en studie av Cliffordson och Askling visade att avhoppen var dubbelt så vanliga hos dem som kommit in via högskoleprovet jämfört med dem som kommit in via betyg.

Samtidigt är det fler män som kommer in via just högskoleprovet medan högre andel kvinnor kommer in via betyg. Det här missgynnar de flitiga kvinnor som studerat mer under gymnasiet och därmed skulle klara högre studier bättre, men det är även negativt för de män som tagit på sig studieskulder utan att få någon examen. 

Att bevara högskoleprovet som det är i dag vore på riktigt att motarbeta män.

Det finns en viss ironi i att Jarn menar på att betyg är partiska och att ämnen såsom bild och idrott inte ska behöva avgöra ens framtid, men hon ser inget problem i att ord som ”aladåb” och ”krum” ska avgöra om du har rätt kvalifikationer för att bli civilingenjör eller läkare. Oavsett vad Jarn tycker om estetiska ämnen så är det fortfarande ett faktum att de studenter som kommer in på betyg har bättre chanser att ta sig igenom hela utbildningen. Färre hoppar av och fler blir klara i den tänkta studietakten. Ett prov som ska vara anpassat för alla utbildningar blir i stället dåligt anpassat för de flesta utbildningar.

I stället för att försvara ett icke-fungerande högskoleprov bara för att få in fler män till utbildningarna måste vi se vilka alternativ som finns. Liberala Studenter vill införa kunskapsprov anpassade för den tänkta utbildningen. Proven ska vara utformade efter den vetenskapliga inriktningen som faktiskt testar de kunskaper utbildningen kräver. Det här är en lösning som ger både kvinnor och män samma chans att klara av högre studier, samtidigt som det premierar ansträngning. 

Det här är inte att motarbeta män, såsom Blanche Jarn påstår, tvärtom är det att öka deras chanser att ta sig igenom hela utbildningen. Att endast se till statistiken för vilka som blir antagna är missvisande, mer relevant är att se vilka som tar ut sin examen. Liberala Studenter kommer fortsätta arbeta för fler och bättre vägar till högre utbildning, för att bevara högskoleprovet som det är i dag vore på riktigt att motarbeta män. 


BLANCHE JARN SVARAR DIREKT:

Arnstedt och Bjarnevik har helt rätt i att halmgubbar inte löser någonting. Låt oss därför börja med att konstatera att jag inte eftersträvar att fler män ska komma in på högskolan. Jag kunde i själva verket inte vara mindre intresserad av det. För den som vill ha meritokrati finns inget värde i att personer av ett visst kön representeras till en viss grad i den högre utbildningen, eller någon annanstans.

Högskoleprovet bidrar till att göra antagningen lite mer rättvis genom att erbjuda en andra chans för dem vars kunskaper inte kommer till sin rätta i den svenska grund- och gymnasieskolan. Somliga blir styvmoderligt behandlade av lärare, andra halkar efter på grund av andra gymnasiers betygsinflation. Arnstedt och Bjarnevik har rätt i att högskoleprovet inte är optimalt utformat – det optimala vore att låta varje universitet utforma sitt eget prov, något som vore bättre än såväl ett generellt högskoleprov som betyg.

För den som vill ha meritokrati finns inget värde i att personer av ett visst kön representeras till en viss grad i den högre utbildningen.

Poängen med min krönika var dock inte att argumentera för eller emot högskoleprovet. Poängen är att den feministiska rörelse som så ofta hävdar att en jämn könsfördelning är ett uttryck för jämställdhet, har en tendens att plötsligt sluta intressera sig för detta mål när det skulle innebära att det är kvinnors positioner som skjuts tillbaka, inte mäns. Arnstedt och Bjarnevik bjöd helt enkelt på ett illustrativt exempel när de vände sig emot att den i det här fallet ”underrepresenterade” gruppen gynnades av högskoleprovet.

Lika lite som man inte kan ha kakan och äta den samtidigt, kan man ta ställning mot högskoleprovet för att det leder till att för många män antas och samtidigt verka för statistisk ”jämställdhet”.