Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

DEBATT: Magasinsregleringen drabbar fel personer

I ett försök att visa handlingskraft mot gängvåldet vill regeringen göra vapenmagasin licenspliktiga, men som så ofta i svensk vapenpolitik drabbas helt fel grupp. De som påverkas av licenskrav på magasin skulle inte vara de gängkriminella, utan idrottsutövare, som ofta själva är poliser eller militärer, skriver Tom Silverklo (C), regionråd i Jämtland Härjedalen.

Föreställ dig att en minister driver på för lagstiftning om längden på störtloppsskidor eller storleken på fotbollar. Det vore absurt att regeringen på ett sådant sätt lägger sig i hur regler för enskilda sporter ska se ut. Det är dock precis vad som pågår inom skyttesporten, till den grad att man undrar om inte regeringen vill förbjuda allt vårt tränande och tävlande. Som tur är tillåter inte EU totalförbud av min sport – inte ännu, i alla fall.

Våld med vapen är ett stort problem i Sverige i dag. Om det råder inga tvivel. Regeringen borde därför fokusera på problemet, men i stället siktar den fel, mot dem som statistiken visar är laglydiga medborgare. Det är en tankevurpa utan dess like. Ibland blir det konstigt när politiker försöker vara handlingskraftiga, och inte alltför sällan landar det i långa skyttegravskrig där ingen sida vill ge sig, även om frågan är oviktig eller rent dum – som idén att göra vapenmagasin licenspliktiga. 

När EU:s vapendirektiv klubbades konstaterade många att svensk vapenlagstiftning redan går längre än direktivet kräver. Små justeringar kunde möjligen behövas för att direktivet skulle implementeras, men ingen ny lag. Därför är det anmärkningsvärt att regeringens utredare i stället föreslog långtgående förändringar till det sämre för landets laglydiga vapenägare. Tack och lov har det blivit klart att majoriteten i riksdagen inte kommer att släppa igenom dessa förslag.

Socialdemokraterna ger sig dock inte. Regeringen föreslår nu att tillstånd ska krävas för innehav av alla löstagbara magasin, och stränga regler föreslås kring detta. Regeringen tänker sig dessutom att de nya reglerna skall gälla för löstagbara magasin till både jakt och målskyttevapen.

Ibland blir det konstigt när politiker försöker vara handlingskraftiga.

Bara att juridiskt definiera vad ett magasin är, innebär dock svårigheter. Lagstiftare världen över har försökt och givit upp. Vad är ett magasin? För mig som primärt skjuter Glock är magasinet fyra plastbitar och en fjäder. Lite som en kulspetspenna.

Det hävdas också i diskussionen att ”stora” magasin är extra farliga, vilket ger upphov till ännu en definitionssvårighet. Vad är egentligen ett stort magasin? Och är det rimligt att politiker lagstiftar kring utformningen av idrottares tävlingsredskap? Som sagt: Det här är som att lagstifta om längden på skidåkares skidor.

Ett Glock-magasin av standardtyp rymmer 17 patroner. I flera grenar använder vi längre magasin som rymmer fler patroner. Det gör att man behöver ladda om mer sällan. Egentligen är tiden som sparas inte särskilt stor. Själv är jag en medioker skytt och byter i alla fall magasin på ungefär en sekund. För den som tävlar i skytte spelar dock hundradelar av sekunder roll, och möjligheten att byta magasin mer sällan kan vara helt avgörande. 

Flertalet av våra bästa utövare i de flesta skyttegrenar är dessutom poliser eller militärer till yrket. Regeringens förslag om magasinsreglering drabbar helt fel personer. Är det inte dags att sansa oss lite? Annars föreslår jag en lagstiftning mot kulspetspennor.