Magasinsregleringen skapar problem men löser inga
Regeringens förslag om reglering av löstagbara magasin skapar inte bara problem för jägare och sportskyttar utan även för Försvarsmakten. Dessutom tycks regleringen syfta till att lösa ett problem som inte existerar. Polisen får redan idag beslagta kriminellas magasin.
I januari lade regeringen fram ett förslag om att implementera EU:s vapendirektiv, förslaget gick på flera punkter betydligt längre än EU:s krav och innehöll bland annat förslag om tillståndsplikt för innehav av magasin. Förslaget motiverades av regeringen med att EU krävde detta (vilket inte stämde). Förslaget underkändes av Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna vilka tillsammans utgjorde en riksdagsmajoritet. Trots detta lade regeringen i juli på nytt fram förslaget om magasinreglering. Denna gång påstod man att man hade ”lyssnat på jägarna” och att dessa inte skulle påverkas (vilket inte stämde). Även detta underkändes av samma partier som tidigare.
Den 24 oktober var det dags igen. Regeringen lade för tredje gången i år fram förslaget om magasintillstånd. Till skillnad från vid de två tidigare försöken påstod man inte längre att detta var något som EU krävde (vilket regeringen nu medgett att EU inte gör): Licenskrav för innehav av magasin sades nu istället vara nödvändigt för att polisen inte skulle behöva lämna tillbaka magasin till gängkriminella. Något som regeringen nu med hänvisning till en skrivelse från polismyndigheten som inkom den 14 oktober, påstod skedde ”ofta”.
Problemet var dock inte större än att det inte ens nämndes vid regeringens två första försök att införa regleringen. Inte heller nämns problemet i något av polismyndighetens remissvar på dessa förslag. Inte heller någon annanstans.
Grundprincipen för svensk vapenreglering är att de delar som håller gastryck (pipa, låda/stomme, trumma, slutstycke) är tillståndspliktiga medan andra delar och tillbehör – sikten, vapenremmar, kolvar, trycken, skruvar, bakkappor, fodral, magasin med mera är fria att inneha och använda för envar. Regeringen vill sålunda ändra denna grundprincip med hänvisning till ett problem som först beskrevs en dryg vecka innan förslaget lades.
Regeringen vill sålunda ändra denna grundprincip med hänvisning till ett problem som först beskrevs en dryg vecka innan förslaget lades.
Enligt regeringsförslaget ska licens krävas för att få inneha magasin, den som redan har vapenlicens ska emellertid undantas från kravet att söka sådan så länge magasinet är avsett för samma ändamål som vapenlicensen. Den som har ett vapen för målskytte ska exempelvis få att ett ”målskyttemagasin” men inte ett ”jaktmagasin” eller ett magasin för samling. Vad som skiljer de olika magasinen åt framgår inte. Det är inte definierat.
Definierade är å andra sidan inte heller magasin. Frågan är om det ens går. FN strök exempelvis magasin ur vapenprotokollet efter att man funnit att det inte entydigt gick att definiera vad som utgjorde ett magasin. Att börja reglera magasin skulle därför, oavsett hur regleringen utformas, öppna en rättsosäkerhetens Pandoras ask. Problemen slutar dock inte där.
Löstagbara magasin har sedan de först började användas på 1860-talet (i spencergeväret) varit oreglerade, de har aldrig varit märkta eller registrerade (att så varit fallet tycks inte heller ha utgjort något problem under dessa första 150 år). Hur många som finns hos vapenägare vet ingen, inte heller hur många som finns hos personer som inte har vapen, eller hur många som ligger på vindar, i lador och sommarstugor. Den som inte inom fyra månader från ikraftträdandet sökt licens på ett magasin den inte har ett passande vapen till riskerar med regeringens förslag fängelse. Det gäller även den som inte vet om att den har ett magasin liggande.
Försvarsmakten varnade i remissvar att om en soldat under en övning tappade ett magasin i skogen skulle man behöva avbryta övningen och gå skallgång efter magasinet.
Det finns fler problem. Försvarsmakten varnade i remissvar första gången regeringen föreslog denna reglering att den innebar att om en soldat under en övning tappade ett magasin i skogen skulle man behöva avbryta övningen och gå skallgång efter magasinet – de kunde ju inte lämna kvar en tillståndspliktig vapendel någon kunde hitta. För butiker som idag säljer magasin, men inte vapen eller ammunition, skulle förslaget innebära krav på handlartillstånd, vilket de kanske inte vill ha eller kan få, om de ska kunna fortsätta med verksamheten. Magasin skulle också behöva förvaras inlåsta och de skulle inte få slängas när de gick sönder.
Det dock är inte särskilt sannolikt att förslaget går igenom. Om Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna – som sade nej till motsvarande förslag bara för några månader sedan – inte ändrat sig finns ingen majoritet. Och frågan är varför något parti skulle ändra sig. Det finns ingen uppsida med förslaget. Däremot en mycket påtaglig nedsida.
Frågan är också om det beskrivna problemet ens existerar. I brotts- respektive rättegångsbalken finns regler som möjliggör att föremål som kan befaras att komma till brottslig användning tas i beslag och förverkas. Om det skulle vara så att det faktiskt förekommer att polisen återlämnar omhändertagna magasin till kriminella är det snarare dessa skrivningar som borde förtydligas.