DEBATT: Släpp beröringsskräcken för privat vård

Privata sjukförsäkringar blir ett allt vanligare inslag i den svenska sjukvården. I takt med växande vårdköer och försämrad patientnöjdhet har allt fler privatpersoner valt att teckna en privat sjukvårdsförsäkring. I dag har drygt 650 000 personer kompletterande privata försäkringar, som ofta tecknas via fack eller arbetsgivare, men också direkt av privatpersoner. Under 2016 finansierade privata sjukförsäkringar drygt 245 000 specialistbesök och 18 000 operationer, vilket både kortat vårdköerna och ökat vårdens totala resurser.

Därutöver väljer flera att teckna en försäkring med tjänster som den offentliga vården inte erbjuder över huvud taget. För det företag eller den privatperson som vill använda sina egna resurser för att komplettera den offentliga vården är det självklart att den möjligheten ska finnas – särskilt när den offentliga välfärden brister. Att försvåra, beskatta, förbjuda eller på andra sätt hindra kompletterande välfärdstjänster, som bland annat LO vill göra, skulle inte innebära bättre välfärd, utan tvärtom stoppa vård som hade kunnat utföras.

Hanne Kjöller skriver i Dagens Nyheter om hur osäkert det ofta är vad privata försäkringar egentligen täcker. Hon beskriver hur Håkan Hildemar betalat försäkringspremier i trettio år, för att sedan – när han behövde vård – ändå inte få ut något av sin försäkring. Försäkringsbolaget hade lovat runt men hållit tunt.

Ingen skulle acceptera en hemförsäkring där försäkringsbolaget lovar att täcka ”så mycket de kan”, för att sedan ducka för sitt ansvar när en olycka väl inträffat. Tyvärr är det möjligt på den svenska sjukförsäkringsmarknaden.

Gemensamt för privata sjukförsäkringar som lyckats är att de byggts på en marknad med reglerad konkurrens, stor transparens och stark konsumentmakt.

När Kjöller försöker ta reda på vad försäkringsbolagen täcker får hon undvikande och luddiga svar – eller inga svar alls. Den obefintliga transparensen är ett symptom på att de privata sjukförsäkringarna har vuxit fram i skuggan av den offentliga sjukvården. Modellerna är nya och ofta oprövade. Som en konsekvens av politikernas ovilja att hantera privata lösningar saknar sjukförsäkringsmarknaden både ramverk och kontroll. Lika enkelt som det verkar vara för regeringen att dra till med skattehöjningar på den privatfinansierade vården, lika svårt verkar den ha för att hantera frågor om reglering och styrning – det allra viktigaste för en fungerande välfärd.

Om privata försäkringslösningar ska uppfylla sin potential måste marknaden tilldelas tydliga krav och beständiga ramverk. Den bristande transparensen ger bolagen ett informationsövertag gentemot sina kunder, och möjlighet att dra in pengar utan att behöva leverera. Inget bra system kan byggas på en sådan grund.

Under andra förutsättningar är dock välfungerande försäkringsmarknader fullt möjliga. Det visar bland annat Nederländerna, som lyckats forma en helt försäkringsfinansierad vård med stor patientnöjdhet och tillgänglighet, utan att tumma på kvalitet, jämlikhet eller vårdresultat. I många internationella mätningar rankas Nederländerna dessutom bättre än Sverige när patientdelaktighet och patientnöjdhet bedöms. Gemensamt för privata sjukförsäkringar som lyckats är att de byggts på en marknad med reglerad konkurrens, stor transparens och stark konsumentmakt.

De privata försäkringarna är ett inslag av växande betydelse i den svenska vården. För att ge försäkringsmarknaden rätt möjlighet att komplettera offentliga välfärdstjänster, individanpassa vården och avhjälpa kostnadskrisen, måste utformningen växa fram på ett regelrätt och marknadsmässigt sätt. Sjukförsäkringar bör – precis som andra försäkringar – leva upp till kvalitets- och leveranskontroll. De försäkrade, som Håkan Hildemar, måste få full möjlighet att granska och jämföra utbud. Utan ett ordentligt ramverk för den privata marknaden riskerar sjukförsäkringarna att misslyckas innan de ens prövats.