Det går inte längre att blunda för det grova våldet
Samtidigt som det grövre våldet eskalerar och sprider sig från utanförskapsområden till medelklassens kvarter prioriterar polisen lättuppklarade brott som narkotikabrott och trafikbrott. Trots att rikspolischefen talar om en ljusning pekar statistiken åt andra hållet. När poliser lämnar yrket på löpande band börjar medborgarna organisera sin egen säkerhet.
”Ni fega kräk med maskerade ansikten som knivrånade min 9 åriga son på väg hem från skolan idag, jag vill förutom att meddela att ni förmodligen gett honom spår för livet och rädsla att gå hem själv från skolan men också en vädjan att ni för ert eget bästa håller er långt borta från Nacka och Järla Sjö området med omnejd inom den närmsta tiden.”
En förtvivlad pappa skriver på Facebook med anledning av vad hans son drabbades av på väg hem från skolan. Under en längre tid har Nackaborna kunnat läsa i lokalpressen om gäng av tonåringar och unga vuxna som knivrånar förbipasserande, framförallt riktar de in sig på försvarslösa barn, mitt på ljusa dagen. Trots att problemen uppmärksammats gång på gång av såväl media som polis har man inte fått bukt med dem.
Runtom i landet ser det likadant ut. I Kalmar joggar beväpnade poliser tillsammans med oroliga motionärer som inte vågar ge sig ut ensamma efter mörkrets inbrott. I Linköping finns medborgarinitiativet Säkra gator Linköping som samlar nästan 2000 medlemmar på Facebook. Det är människor som enligt egen utsago ”tröttnat på Sveriges havererade rättsystem, vanliga Svenssons som tänker på våra barns framtid och en trygg stadsmiljö för våra fruar, flickvänner och döttrar”.
Det är människor som enligt egen utsago ”tröttnat på Sveriges havererade rättsystem, vanliga Svenssons som tänker på våra barns framtid och en trygg stadsmiljö för våra fruar, flickvänner och döttrar”.
I takt med att det allt grövre våldet eskalerat har det också spritt sig bortom de utanförskapsområden där det länge varit vardagsmat. Järla Sjö i Nacka är ett välmående medelklassområde vars invånare fram tills nyligen troligtvis inte såg för sig att grannskapet skulle härjas av knivbeväpnade banditer. I studentstadsdelen Flogsta i Uppsala sköts i förra veckan två personer på en pizzeria. En av de skottskadade var en holländsk utbytesstudent som precis skulle börja sina studier vid universitetet.
Så länge det grova våldet ägde rum i utanförskapsområden, bortom med välmående medelklassens synfält, gick det att blunda för.
Så länge det grova våldet ägde rum i utanförskapsområden, bortom med välmående medelklassens synfält, gick det att blunda för. Man kunde rentav höra människor tala i termer av ”självsanering” och att det var bra att de kriminella tog kål på varandra. Det senaste årets händelser gör denna strutsmentalitet allt svårare att upprätthålla.
Under 2017 ägde över 300 skottlossningar mellan kriminella rum runtom i riket, varav 40 hade dödlig utgång. Bara i Stockholm har 20 personer dödats av skjutvapen under 2017 och början av 2018.
Följdriktigt rapporterar också Brottsförebyggande rådet att otryggheten ökar i landet. Nästan en tredjedel av befolkningen oroar sig i stor utsträckning över brottsligheten i samhället. Det är en ökning sedan förra året, då 25 procent upplevde stor oro över brottsligheten. Den andel som uppger att de mycket eller ganska ofta oroar sig för överfall eller misshandel uppgår till 16 procent. Sådan oro ökade påtagligt mellan 2015 och 2016.
Samtidigt går den svenska polisen på knäna. Förra året rapporterades att en polis lämnade yrket var tredje dag. Det innebär att det är fler poliser som slutar än som nyanställs. Kanske är det därför som allt färre våldsbrott klaras upp. Andelen uppklarade våldtäkter har till exempel sjunkit från 13,1 procent 2016 till 12,5 procent 2017.
En annan förklaring kan vara felprioriteringar. Ett alltför ensidigt fokus på uppklarningsgrad riskerar att leda till att brott som är lätta att klara upp, som trafikbrott och narkotikabrott, prioriteras framför mer komplicerade fall, såsom våldtäkter. Mycket riktigt är också narkotikabrott och trafikbrott de områden där den största förbättringen i uppklarningsgrad har skett.
Ett alltför ensidigt fokus på uppklarningsgrad riskerar att leda till att brott som är lätta att klara upp, som trafikbrott och narkotikabrott, prioriteras framför mer komplicerade fall, såsom våldtäkter.
När man ser vilka resurser som läggs på den typen av brottslighet är det svårt att föreställa sig att det skulle vara just resursbrist som är polisens problem. I Sydsvenskan kunde man i förra veckan läsa om hur insatsstyrkan kallades in efter att en granne känt lukt av cannabis i ett trapphus. Samma vecka kunde man i Nya Wermlands Tidningen läsa om en raggare som åtalas för att ha kört för långsamt (!) under en så kallad cruising.
Men medan poliser jagar cannabisrökare och raggarbilar staplas de olösta våldtäktsmålen på hög och skottlossningarna skjuter i höjden. Det är med andra ord utan särskilt stor trovärdighet som rikspolischefen Dan Eliasson påstår i SVT:s Agenda att vi går mot ljusare tider.
Eliasson bär ett tungt ansvar för såväl den eskalerande kriminaliteten som för polisens genomklappning. En ansvarsfull regering hade befriat honom från detta, och alla liknande uppdrag i framtiden. Tills vidare tycks det vara upp till medborgarna själva att ansvara för sin egen säkerhet och trygghet.