Du blir aldrig vuxen i Folkhälso-Sverige
Tillståndsmyndigheten i Göteborg har satt stopp för en pensionärsförenings vinprovningar. Det är ett av många exempel på en alkoholpolitik utan ett uns förtroende för medborgarnas förmåga att ta ansvar för sitt eget liv. I Sverige är inte ens pensionärer vuxna människor i statens ögon.
I Göteborg har tillståndsmyndigheten satt stopp för vad stadens tillståndschef Annelie Silvander kallar ”Göteborgs bästa svartklubb”. Den brottsliga verksamheten? Allégårdens pensionärsförening arrangerade vinprovningar med en sommelier.
”Problemet” med denna tillställning är att den var organiserad som en studiecirkel med kursavgift, samtidigt som den lär ha varit öppen för allmänheten. Enligt svensk alkohollagstiftning innebär detta att pensionärsföreningen måste ha utskänkningstillstånd.
Att få utskänkningstillstånd är inget man ordnar på en eftermiddag. Den sökande föreningen ska skicka in en ansökningsblankett tillsammans med handlingar som styrker firmatecknare och en kopia av hyresavtalet för lokalen där alkoholen ska serveras. Ansvariga personer måste göra ett prov för att bevis att de har önskvärda kunskaper om svensk alkohollagstiftning. Polisen, miljöförvaltningen, räddningstjänsten, Skatteverket och den aktuella stadsdelsförvaltningen eller kommunen ska bjudas in att ha synpunkter.
Skulle någon liten gnista entusiasm finnas kvar efter det, är priset för processen dessutom högt. Att över huvud taget ansöka om utskänkningstillstånd kostar mellan 3 000 och 8 000 kronor, beroende på typen av tillstånd. För nöjet att skriva kunskapsprov betalar man 1 200 kronor. Beviljas man tillstånd tillkommer ytterligare 1 500 eller 2 500 kronor i tillsynsavgift. Inte nog med att vinprovarna måste välkomna en eventuell inspektör, de måste dessutom betala för det celebra besöket.
Över huvud taget är det svårt att dricka alkohol i Sverige. Öl, vin och sprit kan bara köpas på obekväma tider, det är dyrt och utbudet lämnar en del övrigt att önska. Hade en fri marknad åstadkommit ett så bedrövligt resultat som Systembolaget hade det kallats marknadsmisslyckande. I stället är monopolet, enligt folkhälsominister Gabriel Wikström och nykteristlobbyn IOGT-NTO:s dåvarande ordförande Anna Carlstedt, ”väl fungerande” (en uppfattning som kan förklaras av att de båda är nykterister, och alltså förmodligen inte frekventerar Systembolaget).
Den svenska alkoholpolitiken har mycket gemensamt med en överbeskyddande förälder. Den har inte ett uns förtroende för sina medborgare/barn och är övertygad om att en sträng uppfostran är nödvändig. Ju striktare regler, desto bättre för oss.
Personer med alkoholproblem kommer dock inte att dricka mindre bara för att det är besvärligt och dyrt att anordna en vinprovning. Den majoritet av Sveriges befolkning som inte har alkoholproblem är å sin sida fullt kapabel att hantera tillgång till rusdrycker. Många skulle nog inte dras ned i alkoholism ens av ett besök på Göteborgs bästa svartklubb.
Det finns dock en viktig skillnad mellan den överbeskyddande föräldern och den svenska staten. De flesta föräldrar accepterar förr eller senare att deras barn har vuxit upp. Men hur gammal du än blir, kommer den svenska staten aldrig att betrakta dig som mogen att ta ansvar för ditt eget liv. I Folkhälso-Sverige ses inte ens pensionärer som vuxna människor.