EU lär sig inte av sina misstag
EU verkar inte ha lärt sig någonting av Brexit. I en enkät på nätet ställer EU-kommissionen flervalsfrågor om unionens framtid som nästan samtliga innebär ökad överstatlighet, och ofta vänstervriden politik. Det krävs en nästintill ogenomtränglig filterbubbla för att kunna vara så tondöv inför vad medborgarna vill.
I helgen var det ett år sedan EU fastslog sin ambition att skapa en överstatlig välfärdsstat. Den sociala pelaren, som antogs vid ett toppmöte i Göteborg, är tänkt att bygga ett ”rättvisare” Europa genom tvångskvoterad föräldraförsäkring, långtgående sociala försäkringar och garanterad minimiinkomst i alla unionsländer.
Detta proklamerades året efter att Storbritannien röstat för Brexit. Tondövheten är slående. Ett av unionens viktigaste medlemsländer tycker EU har gått för långt och röstar, trots de ekonomiska riskerna det innebär, för att lämna unionen – och Bryssel svarar med att presentera ritningarna för en välfärdsstat på EU-nivå.
Förklaringen till denna bristande verklighetsanknytning kan stå att finna i ett av nyorden 2016, året för Brexitomröstningen: ”filterbubbla”. Filterbubblor är skräddarsydda utbud av åsikter som har anpassats efter en specifik person eller grupp, men egentligen är ordet missvisande. Bubblor för tankarna till något genomskinligt och ömtåligt; filterbubblor är tvärtom varken särskilt genomskinliga eller särskilt lätta att sticka hål på. Och få bubblor verkar vara så opaka och slitstarka som EU:s.
Ännu ett tecken på detta är den enkät som en panel på uppdrag av EU-kommissionen har satt samman inför nästa års toppmöte i Sibiu och Europaparlamentsvalet. Tanken är att de EU-medborgare som endera gillar kommissionen på Facebook eller på något annat sätt hittar till hemsidan ska kunna ”göra sin röst hörd” i maktens korridorer. Exempelvis får man följande alternativ på frågan vad som bäst beskriver den idealiska framtiden för EU.
- Lika lön för lika arbete i hela EU
- Garanterad minimipension i hela EU
- En hög säkerhetsnivå
- En riktig regering för hela EU
- Ökat ekologiskt jordbruk
- En miniminivå för garanterad sjukvård i alla EU:s medlemsländer
- Jämställdhet mellan könen etablerad överallt
- Minskat matsvinn
- Ökad användning av förnybar energi
- Rättvis och jämlik tillgång till utbildning för alla i Europa
Alla dessa alternativ innebär, endera uttalat eller underförstått, att unionen ska ta ännu mer lagstiftande makt från medlemsstaterna. Ett av alternativen, ”en riktig regering för hela EU”, innebär i princip att EU tar all denna makt. Som om inte det vore nog går dessutom större delen av förslagen ut på att använda denna makt för att driva en vänstervriden politik.
Visserligen följs svarsalternativen av ett fält där motståndare till överstatlighet kan fylla i andra förslag, och på ett ställe får vi faktiskt frågan om vi tycker det borde finnas mer eller mindre reglering på ett antal områden. Effekten förtas dock av att de följande frågorna förutsätter att svaret är ”mer reglering”. Vad ska EU göra för miljön – reglera industrin hårdare, se till att energikonsumtionen minskar eller ösa pengar över kollektivtrafik och cyklar? Vad ska EU göra för att öka tillgången till sjukvård – mer sjukvårdspersonal, fler sjukhus och vårdcentraler, mer forskning, eller mer pengar till sjukvård i största allmänhet?
Ändå verkar det vara en självklarhet för kommissionen att vägen framåt är ständig expansion.
Även bland EU-vänner är det många som hellre skulle vilja att unionen fokuserade på sina kärnuppgifter, frihandel och fri rörlighet, och backade ett par steg på flera andra områden. Ändå verkar det vara en självklarhet för kommissionen – och den panel som på kommissionens uppdrag har satt samman enkäten – att vägen framåt är ständig expansion.
De flesta som gör karriär i EU är av naturliga skäl positiva till vad unionen gör, och många som gillar kommissionen på Facebook gillar förmodligen kommissionen även i verkliga livet. Förmodligen kommer många av dem som hittar fram till kommissionens enkät, och därmed blir en del av underlaget för toppmötet i Sibiu, även de att vara positiva. Samma filterbubbla som fick den sociala pelaren att framstå som rimlig i EU-byråkraternas ögon och som sannolikt har bidragit till den tendentiösa enkäten, kommer förmodligen att leverera lika tendentiösa enkätsvar.
Denna tondövhet är ett större hot mot EU än unionens institutioner och representanter i sin filterbubbla inser. Om EU:s politiker och tjänstemän inte sticker hål på sin filterbubbla och tar in verkligheten utanför den riskerar de att göra EU impopulärt hos så stora väljargrupper att det blir ohållbart.